Bandy eller inte bandy - det är frågan
Spelarflykt, för kallt i hallen och ekonomiska problem - det är onekligen tuffa tider för bandyn i Örebro. Trots det finns tron och hoppet kvar, främst personifierad i klubbchefen Fredrik Johansson. Samtidigt målar journalisten Lars Wirström upp en dystopisk framtidsskildring, där skräckscenariot är en övergiven bandyhall med "allmänhetens åkning dygnet runt". Ytterligheter likt dessa balanseras dock, t.ex. av enskilda uttalanden från medlemmar ur klubbens supporterskara...
Sedan Gulsvart missade avancemanget till Elitserien under en tidig vårdag på Idrottsparken i Ljusdal har det höjts många oroliga röster angående den närmaste framtiden för klubben: Signaturen Svamp frågar sig om det blir någon bandy överhuvudtaget med anledning av den ström av spelare som valt att lämna Örebro (supporterklubbensvampen.wordpress.com). Inlägget bemöttes tämligen omgående av signaturen SvampenRobban, vars inlägg utgjorde en klar motvikt till det föregående, och ökade känslan av den polarisering som tycks omge Gulsvart och framtiden:
Får vi behålla de tolv [(spelare)] vi nu har för tillfället och [(om)] några egna ungdomar kan komma upp i A-laget, samt att vi får någon eller ett par som kommer in på universitetet så ser det riktigt bra ut inför nästa säsong. Förra säsongen hade vi en för stor trupp. Det är inte riktigt hälsosamt att spelare som skulle vara storstjärnor i vilket Allsvenskt lag som helst inte ens får sitta på bänken. Vi ska ha en något mindre trupp i år. Stannar alla som nu är kvar så tror jag att det blir minst lika bra som ifjol (supporterlubbensvampen.wordpress.com).
Debatten pågår alltså för fullt, och den gavs ytterligare proportioner och dimensioner då Nerikes Allehanda uppmärksammade situationen i och kring bandylaget. Pessimismen var påtaglig och en mängd mindre smickrande påståenden om hallen, klubben och sporten yttrades:
800 åskådare i snitt år ett i hallen var den senaste säsongen nere under 400…. Det är direkt odrägligt att gå på bandy i Behrn Arena…. Publik och sponsorer kommer inte under rådande förutsättningar… (Wirström, NA 23/5/13 s. 18).
Wirström agerade ställföreträdande domedagsprofet och tillämpade också en smått sarkastisk ton: ”Vad gör man med en sådan [bandyhall]? Allmänhetens åkning dygnet runt? River och bygger någonting annat?” (Wirström, NA).
I en artikel publicerad av Nerikes Allehanda medgav klubbchefen Fredrik Johansson att det fanns en problematik med direkt hänvisning till stora skulder, uteblivna spelarlöner och en drastisk minskning av antalet samarbetspartners [(säljare)] (Wirström, NA). Vad bandyn behöver är ett alltså ett större antal entreprenörer, eller risktagare, som är villiga att hjälpa klubben. I dessa tider av lågkonjunktur och strama förhållanden kring privata bolag utkristalliserar sig kommunen som den ende reelle storsponsorn. Kommunen kan bevisligen lägga stora summor pengar på Örebro Hockey eller Kif Örebro – om den återstående, knappa, tårtbiten krigar många av de lokala klubbarna om. Det är med andra ord lätt att försvinna i mängden. Där måste bandyklubben visa att de har en värdig produkt. Wirström menar att detta uteslutande kan bli möjlighet med läktarvärme och ökad komfort i, och kring, bandyhallen. Men ligger inte ”bollen” i slutändan hos individen: Om det är brist på värme i hallen som leder till att inte välja bandy, då finns det anledning att misstänka ett mer fundamentalt problem – bekvämlighet eller t.o.m. lättja. Då bandyn fortfarande spelades utomhus var det främst mot nederbörd som missnöjet riktades – regn och snö var för gemene man ”satans verk”. Problemet med kylan fanns där, men var klart underordnat det förstnämnda. I och med hallens förverkligande åtgärdades det större problemet och fördelarna med att gå på bandy skulle således väga över nackdelarna. Men icke. Det fanns fortfarande kyla. Och närvaron av den skulle naturligtvis problematiseras. Jag vet inte om benägenheten att problematisera har sitt svar i genetiken eller kulturen, men det är uppenbart att detta används som argument för att inte välja bandy. Det är väl ett legitimt argument i sig, men problemet är att den vilar på en diskurs som är anti-bandy snarare än pro-bandy. Nerikes Allehanda hade aldrig belyst frågan om värme – eller brist på sådan – om bandyns publiksnitt varit intakt, eller rentav ökats sedan hallen blev ett faktum. Nu, såhär i efterhand, skriver Wirström om det för att det explicit associeras till en minskning av publik – eller mer implicit: till ett misslyckande. Överlag är Wirströms krönika präglat av ett sådant tema – pessimistisk, mästrande och stundtals uppenbart sarkastisk. Wirström radar upp det ena konstaterandet efter det andra, utan att föreslå någon egentlig åtgärd under hela krönikan. Vad är agendan? Är det endast att håna, förminska och mästra? I egenskap av att vara journalist tillskriver allmänheten Wirström och hans kollegor makt. Vi lyssnar på vad dem säger. I kraft av deras ämbete, dvs.
Det är alltså med dessa omständigheter Gulsvart går in i nästa säsong. Då förra årets försäsong kunde beskrivas som bombastisk blir denna – som prognosen lyder – mer sublim. Inga större uttryck förväntas, utan många inbitna menar att Gulsvart nu får konfrontera efterräkningarna efter sin storsatsning. Institutionen Johansson ger dock en försäkrande kommentar: ”[(Vi)] behåller en stark stomme [(spelare)] som med några rekryteringar kommer att bli bra…. Jag vet att det finns duktiga killar som sökt till Örebro. Problemet är att de får besked i mitten av juli” (Wirström, NA).
Källförteckning
Tidningar
Wirström, Lars ”Utan värme är hallen snart en tom felsatsning” Nerikes Allehanda 23 maj 2013, s. 18.
Wirström, Lars ”Hårdbantat ÖSK stramar åt mer” Nerikes Allehanda 23 maj 2013, s.18.
Web
Supporterklubben Svampen, www.supporterklubbensvampen.wordpress.com. 8/5/2013-24/52013. Acc. 23/6/2013.
