Bandypremiär för ÖSK
Bandyprmiär där vi lika gärna hade kunnat vinna, men vi förlorade och sedan handlar det om en liten jämförelse mellan Örebro och Västerås som idrottsstäder och där jag hävdar att ishockeyn är som en invasiv art, den soppar undan benen för sporter som kräver lite mer än att ha hårdas näve och störst rumpa.
Bandypremiär
Så var det äntligen dags för premiär för Bandyallsvenskan. ÖSK ställdes i första matchen mot TB Västerås. Lite av ett derby och stort intresse ibland alla ÖSK-supporters förstås. Nu blev det inte det stora följe som det hade kunnat bli därför att ÖSK:s fotbollslag spelade en viktig bortamatch i Östersund. I stället för ca 50 ÖSK:are, så blev vi 15, som prioriterade bandyn. Bra stämning i bussen var det i alla fall och det bjöds till och med på champagne på dit vägen. Denna match skulle ju bli starten på den revanschsäsong som vi alla gulsvarta så hett har önskat. Svampen buss rullade in till Gidonsberg, en stadsdel i utkanten av Västerås. Där vi hade bokat in oss på Gidionsbergs puben. Ett bra ställe med trevlig personal. Vi drack öl och sjöng om vartannat som vanligt. Pizzorna var också till belåtenhet. Det var några nya sånger som vi skulle övas in. Någon nyskapad och någon som vi tagit från fotbollen och som de som inte går på fotboll måste lära sig.
Väl på arenan upptäckte vi att vi var ganska ensamma i denna alldeles för stora arena för ett litet lag som TB. Kanske att det sammanlagt var 200 personer på en arena som sväljer över 8000.
Matchen kom igång och började på sämsta tänkbara sätt. TB tog ledningen med 1-0 på deras fösta chans. Det hade bara gått några sekunder av matchen. TB dominerade matchbilden ganska ordentligt i början och ÖSK fick ligga på kontringar. I en sådan lyckades man få en hörna och på den kvitterade man. TB tog rättvist ledningen igen, men sedan började ÖSK komma in i matchen och tog över mer och mer. ÖSK vände på steken och såg ut att gå mot en 3-2 ledning i halvtid. Då slog man en riktig ”indianare” rakt i gapet på en TB-spelare och han klippte till för kung och fosterland på långt håll. Ett skott som inte ska gå in, men som omständigheterna gör att den ändå gör det. Han fick bra träff, bollen går alldeles intill stolpen och ÖSK:s målvakt är inte på tårna. Fyra fel i rad (inklusive indianaren) med ÖSK ögon sett och en halvtidsledning förvandlas till ett oavgjort resultat. Andra halvlek var jämn och segern hade kunnat gå till vilket lag som helst, men TB var effektivare och tog hem segern.
Jag måste säga att jag är väldigt avundsjuk på Västerås. Jag vet, Örebro är en vackrare stad, har fler och bättre krogar, har bättre musikliv, har fler teatrar, Örebro är egentligen bättre än Västerås i allt, utom sport. Där är Västerås överlägset Örebro.
När vi förlorade mot TB, så förlorade vi mot Västerås andralag i bandy. Förstalaget VSK är svenska mästare, är en av favoriterna till att vinna guld igen. Västerås ska arrangera nästa års bandyfinal, VSK är på gång upp i Allsvenskan i fotboll och man har ett halvtaskigt ishockeylag som slåss på nedre halvan av ishockeyns andra division, i skymundan av bandyn och fotbollen.
Historiskt sätt har Örebro en större tradition att vara topplag i fotboll och åtminstone lika stor i bandy som Västerås. Hur kunde det bli så här? På 70 och 80-talet kunde många sporter samsas i en mellanstor stad. Jag gick förstås och tittade på ÖSK:s fotbollslag och bandylag och det var naturligtvis det jag prioriterade i sportväg. Men jag gick även och tittade på ÖIK (i saligt minne bevarat). Alla lag hade goda förutsättningar och kunde existera på något så när lika villkor bredvid varandra. Men på 1990-talet hände något som förstörde den goda gemenskapen. Överallt där det fanns ett ishockeylag så dödade det möjligheterna för alla andra föreningar. Bortsett från Stockholm och Göteborg och kanske delvis Malmö så gäller det överallt. Titta på Karlstad, titta på Gävle. Två städer med stor bandytradition och Gävle även med en fotbollstradition, men sedan har ishockeyn slagit undan benen för allt annat. I Örebro gick gamla ÖIK i konkurs ungefär när detta fenomen riktigt drog igång. Tyvärr fanns det ett kvarterslag som hett HC 90 som tog över ishockey stafettpinnen i Örebro. Med en enorm massa tur så lyckades detta lag efter att ha legat i de lägre divisionerna i några år ta sig till Elitserien. Det var det värsta som kunde hända för alla idrottsintresserade örebroare och som då är intresserad av någon annan sport än ishockey.
Som en invasiv art har denna unga klubb förstört möjligheterna för andra klubbar. Man har dammsugit sponsormarknaden, man tar upp enormt mycket massmedialt utrymme, även på sommaren fast man är en vintersport, man breder ut sig ytmässigt på områden som av tradition tillhör andra klubbar och ändå är man inte nöjd, nej man tycker att man ska få ännu större ytor. Ja man beter sig som om man är ensam och allena på idrottsfältet.
Man uppfyller alla tecken på att vara just invasiv. En invasiv art är en främmande art som kan förorsaka stor skada på miljön, orsaka allvarlig skada på ekosystem och infrastrukturen. Det är ett av de största hoten mot biologisk mångfald.
Ishockey är en ganska enkel sport, jag har många gånger träffat på framförallt kvinnor som säger att ”jag är ganska ointresserad av sport, men ishockey det kan jag kanske titta på.” Helt enkelt därför att det krävs inte så mycket att sätta sig in i denna sport och i det samhälle vi lever i där allting ska gå snabbt, vara ytligt, lätt att ta till sig, ingen större fördjupning krävs. Kulturen ska bara vara en enda stor dokusåpa. Där passa ishockeyn så bra in. Där ishockeyn går in går vettet ut, kanske man skulle kunna säga. Stadens journalister blir som smittade av en sjukdom och sedan är det bara ishockey som gäller.
De som blir kvar på läktarna är de verkligt insatta, de stora supportrarna, de som orkar sätta sig in i en svårare sport. Symptomatiskt är att när man går på ÖSK i så väl fotboll som bandy, så är det ganska fullt på den läktaren där supporterklackarna står, men allmänpubliken den försvinner sakta men säkert. Det är inte så konstigt, de matas ju med denna ishockeypropaganda dag efter dag, från såväl tidningar som TV och radion.
Tillbaka till jämförelsen mellan Örebro och Västerås. Tänk om ÖSK var regerande svenska mästare i bandy, bandyfinalen skulle gå i Örebro nästa år, ÖSK:s fotbollslag var precis klara för fotbollsallsvenskan, VSK hade precis förlorat den Allsvenska bandypremiären mot Gällersta och Örebro HK var ett halvtaskigt hockeylag i botten på den andra divisionen. Vilken fantastisk värld vi levde i då, i alla fall på sportfronten.
