Bandypremiär i Örebro och ett litet mirakel på planen
Bandypremiär i Örebro och ett litet mirakel skedde på planen
Bandypremiär
Orvar Bergmark brukade känna med tummen och pekfingret i luften och le och säga, nu är det dags för bandypremiär. Det var på den tiden då serierna började första helgen i december. Kylan började ta sitt grepp över Närkeslätten och det kändes i luften att leken runt det lackröda nystanet snart skulle börja. Nu för tiden börjar serierna i slutet av oktober och nystanet är snarare lila än rött. Magin har kanske lämnat sporten lite grann, men visst finns den kvar, bara i lite mindre omfattning. De finns krafter som vill att vi ska börja med seriespelet ännu tidigare och det allra värsta; att bandybollen ska bli svart. Det första gillar jag inte, men det andra är som att göra en våldtäkt på bandyns själ.
Vi kan naturligtvis aldrig godta att man börjar spela med svarta bollar. Att börja spela seriespel ännu tidigare är inte heller bra, men kanske svårt att stå emot.
Redan idag blir det krockar bland dem som vill följa sitt lag i såväl bandy som fotboll. Det finns många föreningar som har framstående lag i båda sporterna, det är inte bara vi ÖSK:are som tvingas välja om vi ska åka upp till Kalix eller ner till Skövde nästa helg. Så ser det faktiskt ut.
Vi blir trots allt ett ganska stort gäng som följer bandylaget till Kalix, men om fotbollssäsongen hade slutat lite tidigare så hade det blivit betydligt många fler.
Nåväl detta är vad som händer nästa helg. Helgen som gick hade vi premiär och det var hemma mot Tranås. När jag såg spelschemat tänkte jag att det var skönt att vi hade Tranås på hemmaplan. I grundserien möts ju lagen bara en gång i år och hemma i Örebro brukar inte Tranås vara något större problem för våra gulsvarta. I Tranås har jag dock aldrig sett ÖSK vinna. Jag har nog varit där nere närmare tio gånger och de allra flesta gånger har ÖSK varit favoriter, men aldrig lyckas vi vinna på Bredstorp. Ett par oavgjorda är det närmaste jag har varit med om. Om man undantager arenor där jag bara sett ÖSK spela en eller ett par gånger så är nog just Bredstorp den enda arena där jag aldrig sett ÖSK gå vinnande från någon match.
Vi samlades som vanligt på Östers krog. Samling blev det redan klockan 11 därför att vi hade Svampens årsmöte först, innan laddningen för matchen kunde ta sin början. Årsmötet var ganska odramatiskt då både ordförande Magnus Eriksson Malm och kassör Lisette Blommengren återvaldes och sitter nu på ytterligare två år. Undertecknad hade ett år kvar som sekreterare och Lasse Carlsson hade ett år kvar som vice ordförande. Alla ledamöter blev återvalda och klubbens ekonom är ganska solid. Dock var årets minus lite oroväckande stort. Ännu ingen fara på taket, men vi vill inte ha ett så stort minus nästa år. Det är bussresorna som kostar och vi måste nog tyvärr höja biljettpriset något på dessa.
Det var glädjande att så många Svampar dök upp på laddningen på Östers, vi var väl lite drygt 50 stycken. Jag vet att det också finns ett hårdnackat gäng som vägrar att gå till Östers och väljer Engelbrekt därför att de menar att maten är lite bättre där. Synd, jag tycker det är toppenmat på Östers och sedan är ju ölen billigare också.
I ganska gemensam tropp tog vi oss till arenan och tog oss över Rudbecksgatan där det naturligtvis borde vara ett övergångställe men istället har det byggts ett staket som man måste ta sig över när man kommer över gatan. Visst jag förstår att Örebro kommun inte tycker att vi ska ta oss över där, men man ska väl inte behöva gå en omväg på över en halv kilometer för att komma över denna gata och ta sig till vårt älskade Vinterstadion.
Matchen kom igång och efter bara ett par minuter tog Tranås ledningen. Trist start som blev ännu värre när Tranås ökade på sin ledning till 2-0. ÖSK hade en hörna i ribban och ett par nästan frilägen som slarvades bort. 2-0 i halvtid och lite missnöje i Svampenleden förstås. Det blev inte bättre av att kön till bardisken för att köpa en öl var så lång så den räckte långt utanför publokalen. Jag vände när jag såg den, det där får de jobba på lite bättre till nästa match.
När halvtidsnöjet bollkastning var avklarat började andra halvlek. Det ville sig helt enkelt inte för ÖSK och Tranås gick genom två hörnmål upp till en till synes ointaglig fyra målsledning. ÖSK försökte och försökte, men kom ingenstans.
När det återstod ca 4 minuter av ordinarie matchtid kom då äntligen ÖSK:s första mål. Det han även blev 2-4 innan övertiden började. Då blev jag faktiskt nästan förbannad. Kunde de inte ha börjat upphämtningen lite tidigare?
När 3-4 kom en bit in på övertiden så fick man faktiskt ett litet hopp om poäng och chansen kom. ÖSK fick hörna, men den blev resultatlös och där trodde man att sista chansen rök. Tranåsspelarena maskade vid avblåsningarna och domaren lade till mer tid och i den sjunde övertidsminuten fick ÖSK ytterligare en chans när det rörde till sig lite i Tranås straffområde.
Ja, det otroliga hände, ÖSK fick in 4-4 också och ett lite mirakel var klart!
På Östers krog efter matchen pratade vi om utifall vi hade varit med om något liknande. Det enda som jag och Johan kom på var en match i Ljusdal för ett par år sedan, när ÖSK låg under med tre mål när det var en kvart kvar och gjorde fem mål på sista kvarten och lyckades vinna matchen. Nu var det betydligt kortare tid kvar, men det blev ju bara oavgjort. Spelaren såg snarast förbannade än glada ut efter matchen, men det var en urladdning utan dess like och jag hoppas verkligen att detta ska ge en positiv känsla och att vi kan rida på den. I den här serien kan allt hända och efter första omgången ledde Mölndal serien, nu leder Djurgården, alla kan slå alla och det blir en spännande vinter det kan jag lova.
