Belägrad stad? Nej Boltic hade hemmamatch och en ny uppmaning till förbundet, samt ett skrattretande sammanslagningsprojekt som ej blev av.
Här beskriver jag hur det är att komma som bortasupporter till Karlstad, ännu en dålig bortainsats av ÖSK samt en uppmaning till förbundet och ett sammanslgnings projekt som tack och lov aldrig blev av.
Boltic borta
Boltic borta en trevlig liten bortaresa på 10 mil med ett pubbesök tillsammans med hemmasupportrar, skulle det kunna vara. Nu är det inte så, det blev inte så och det ser inte ut att någonsin bli så. Boltics supportrar är bandysportens tråkiga exempel på undantaget som bekräftar regeln. I bandy är man vänner och kamrater över klubbgränserna, man håller på sitt lag men kan ta en öl ihop med motståndarsupportrar både före och efter matchen. Men inte i Karlstad. Jag måste understryka att Karlstads polisen och vakter runt Tingvalla har gjort ett jättejobb genom åren för att skydda bortapubliken från dessa galningar i något de kallar supporterklubb men som egentligen är ett gäng ligister.
När man kommer till Karlstad är det som om det är en terrorattack på gång. Poliser över allt, bussen får smyga in bakvägen för att man inte ska konfronteras med Boltic supportrar. Man släpper folk alldeles vid ingången till den folla, dit bortasupportrarna är hänvisade, så långt borta från Boltics fans som möjligt. Samma procedur när man ska hem. Och trots att det var massor av poliser runt vår buss och att vi hade poliseskort med blåljus på till vi kom ett par mil utanför Karlstad, så lyckades en av dessa Karlstads ligister ta sig fram till vår buss och sparka på den så att det blev ett märke. Någon såg att polisen fick tag i honom just efter sparken och han blir säkert lagförd, precis som de två som försökte bryta sig igenom polisspärren inne på arenan. Vad är det som triggar dessa idioter kan man fråga sig.
Matchen är inte mycket att skriva hem om. I första halvlek skapade ÖSK så pass många chanser så att man borde haft minst en två måls ledning med sig in i pausen. Det var som vanligt skott i stolpen och fantastiska chanser som inte borde ha kunnat missats men som missades. När ÖSK:s ledningsmål äntligen kom så kvitterades den ganska omgående på Boltics första hörna. ÖSK hade då haft ett antal. Oavgjort i halvtid och en andra halvlek där spelet böljade fram och tillbaka och vilket av lagen som skulle få in segermålet var lika svårt att gissa som att få in full pott i lotto. Nu blev det naturligtvis Boltic som gjorde det avgörande målet. Jag skriver naturligtvis, därför att ÖSK:s bortaspel i år har varit under all kritik. Allmänt dåligt i Nässjö. Uppsjö av brända chanser och rena svängdörren i försvaret i Ljusdal, mycket bättre försvarsspel i Rättvik men ett anfallsspel som över huvud taget inte fanns. En usel första halvlek i Lidköping för att sedan göra den enda riktigt bra halvleken på bortaplan i andra. En hyfsad match som kunde ha slutat i katastrof när man släppte in två mål på slutet men klarade seger med knappast möjliga marginal i Katrineholm, som får betraktas som ett av seriens sämsta lag. Nej borta har vi varit borta och det var vi i Karlstad också.
Vi var i alla fall en full buss ÖSK:are efter att många bokat in sig väldigt sent och vi hade tur att det blev en avbokning i sista stund annars hade vi varit för många. Vi hade i alla fall väldigt trevligt i bussen både hem och från Karlstad och det var ju i alla fall kul.
Nu skiter vi i Karlstad och dess bandylag, det skönt att vi inte behöver se dem på ett tag.
Resten av denna krönika tänkte jag ägna åt andra saker. Jag läste att spelarna i Elitserielagen hade fått en enkät om hur de ville att bandyn skulle organiseras i fortsättningen, mest då rörande finalspelet. Jag ställer mig frågan, varför då? Spelarna i lagen ska väl inte ha med den frågan att göra. En spelare spelar kanske 10 år i snitt eller kanske till och med mindre. De som ska bestämma och frågas om hur de vill ha det är väl supportrarna. En supporter hänger ju med i kanske 50 år och det är ju för dem som spelet är till för. Spelarna vill ha bra is och varmt och skönt och frågar man dem så går ofta deras tankar stick i stäv med vad publiken vill ha. En finalfest i Uppsala inför storpublik och en helhelg i en stad som andas bandy. Det är vad publiken vill ha och det borde aldrig överhuvudtaget ifrågasättas. Nu när AIK med deras historielösa ledning är borta från Elitbandyn så borde den där sjuka idén med matchserie vara död och begraven för länge sedan.
På 1980-talet led fotbollen av dåliga publiksiffror, några nissar på förbundet fick för sig att man skulle ändra seriesystemet och bryta med den gamla tradition som hade funnits i över 50 år. Man startade ett seriesystem som faktiskt var helt sjukt. Det var grundserie, medaljserie, semifinaler och finaler, kvalsvenska och våretta och tillslut hade knappt ens förbundspamparna koll på vad som gällde i de olika serierna. Detta vansinne varade några år in på 90-talet men sen gjorde man något mycket radikalt, man gick ut med enkäter till publiken och frågade vad de ville ha. Svaret blev, gå tillbaks till en rak Allsvenska, där serievinnaren blir svensk mästare och där de två sista lagen åker ur. Ett enkelt och demokratiskt system som finns i de flesta länder och som vi tidigare hade i Sverige. Sagt och gjort, man gjorde som publiken ville och det blev bra. Publiken började strömma till igen och publiken blev nöjd.
Uppmaningen till bandyförbundet blir alltså, det är inte spelarna som ska bestämma vilket seriesystem vi ska ha, det är naturligtvis supportrarna och publiken. Spelarna klagar på dålig is, men det är bara löjligt. Isen idag är så otroligt mycket bättre än den var för bara 15 år sedan och om man jämför med under vilka förhållanden man spelade på 50-talet (ta SM-finalen 1954 som exempel) så är skillnaden lika stor som mellan häst och vagn och formel 1. Nu säger kanske någon 1954 då var jag inte ens född. Nej, det var inte jag heller men det finns böcker att läsa sig till om hur det var på den tiden.
Jag var inne på sammanslagningskatastrofen i Katrineholm i min förra krönika men jag måste nämna en sammanslagning som aldrig blev av och som verkligen visar hur vissa pampar med allt för stor makt, ofta är totalt avskärmade från verkligheten. Tyvärr sitter ofta dessa pampar på både makt och pengar och ibland får deras skeva syn på verkligheten ett genomslag i besluten.
Jo, det är fotbollens värld, vi pratar om och när IFK Göteborg var en maktfaktor inte bara i Sverige utan i hela Europa. GAIS och Örgryte hade hamnat lite på efterkälken i stan. Då kommer några stollar på att om man slår ihop dessa klubbar och bildar ett nytt lag som heter Gotia eller något sådant så kan man utmana IFK. Nu är det ju så att GAIS och Örgryte är så olika så det skulle inte bli någonting om man slog ihop dem, ett döfött foster. Ungefär som om man skulle korsa hund och katt eller som om någon kom på att Iran och Irak skulle slås ihop. Enorma protester förstås i båda supporterleden. Örgrytarna ville väl inte ha några skitiga arbetarungar i sina led och Gaisarna ville naturligtvis inte ha några uppnästa diriktörsgubbar i sina. Sammanslagningen blev som tur var inte av. De två historiska föreningarna lever fortfarande kvar i skuggan av IFK och numera också Häcken. Men, och det är viktigt, man har kvar sitt klubbhjärta och sin historia och det är så oerhört mycket mer betydlesefullt än enstaka framgångar. Det är något som vissa pampar aldrig verkar förstå.
En lustig liten notis i sammanhanget var att en sex-sju år innan förslaget med sammanslagningen av GAIS och ÖIS kom så hade förslagen funnits som ett första april skämt. Det var alltså så sjukt men ände lätt att genomskåda, för ingen kommer väl upp med ett sådant rubbat förslag.
