Dagen efter Dagen D
Efter en sanslöst spännande kvartsfinalresa mellan SAIK och Edsbyn står det alltså klart att SAIK för 18:e året i rad spelar semifinal. Det här har varit en nervkittlande resa som jag både vill och inte vill vara med om. Men det är ju slutspel det handlar om och då ska det väl vara så här.
Att vakna dagen efter en femte kvartsfinal kan te sig på två sätt. Antingen så har man ett belåtet smil på läpparna och en god natts sömn bakom sig. Laget man har i sitt hjärta har vunnit och sett till att bandysäsongen förlängts med minst ett par veckor till.
Eller så slår man upp ögonen och inser att säsongen är över och morgonsolen som lyser in genom persiennerna är bara till besvär. Jag antar att så har morgonen sett ut för dom allra flesta i trakterna kring Edsbyn. Jag är den förste att beklaga att ni får uppleva den här morgonen. Men samtidigt så tror jag ändå att när solen får stiga allt längre upp på himlen och smälta den iskalla morgonfrosten och fåglarna börjar larma om att våren faktiskt är på väg, kommer ni att vara nöjda, nä fel ord, stolta över Edsbyns IF. Det tycker jag att ni ska vara i alla fall. Att ta den här matchserien mot SAIK till fem helt makalösa matcher där alla slets mellan hopp och förtvivlan, är inget annat är en prestation som var värd så mycket mer än att behöva kliva av slutspelståget redan nu. För även om Hammarby och Västerås i kväll ska göra upp om vilka som ska möta SAIK, anser jag att SAIK-Edsbyn var en serie av semifinalkänsla.
Ni som stöttat Edsbyn under hela den här resan ska känna stolthet över vad ni har gjort för att försöka bära fram laget. Matchen på isen förlorades men matchen på läktarna var inget annat än en överkörning även om det gjordes ett bättre försök från sandvikens publiken i går. Även om man har svartvita ögon så kan man inte blunda för den uppslutning ni har haft på dom här tre matcherna i Sandviken och jag tror faktiskt att även spelarna i SAIK har tyckt att det har varit ganska så häftigt.
Så tack, Edsbyns IF och Red Farmers för er insats i den här kvartsfinalen. Jag känner verkligen med er och som sagt var, ni var värda ett bättre öde. Och om ryktet stämmer att Magnus Olsson kommer att lägga skridskorna på hyllan, vill jag bara passa på att tacka för dessa 25 säsonger som du har gjort. Det är stort och förtjänar en hyllning och säkert så kommer Dina Arenas tak att få besök av tröja nummer 16 inom en snar framtid.
Nu över till hur det var att vakna på den andra sidan den här morgonen. Naturligtvis så var det med ganska så lätta steg man klev upp, satte gröttallriken i micron och öppnade tidningen. För 18 året i rad så spelar SAIK semifinal! Det är smått fantastiska siffror. Men till skillnad från alla andra år så var det här bland det svettigaste jag upplevt. Det är nog bara serien mot Hammarby 2005 och Bollnäs 2010, som kan matcha. Jag satt kvar i en halvtimme efter matchen i går och andades ut, vilket jag även tror många andra med mig gjorde. Naturligtvis är glädjen över att ha klarat det stor men jag tror att lättnaden är minst lika stor.
Matchen i går innehöll väl i princip det en avgörande match ska innehålla. Nerver, felpass, felbeslut, felaktiga domslut, känslor och framförallt vackra mål. Tänk att dom här två lagen har bjudit på 64 mål på fem matcher, ett sanslöst snitt på nästan 13 mål per match. Kom inte och säg att det är tråkigt att se på bandy!
Erik Säfström. Denne Örebroare som kom förra säsongen och blev redan då en tongivande spelare. Jag ska ärligt säga att långt in på säsongen så har jag suttit och kritiserat ”Säva”. Tycker, eller tyckte ska jag väl säga, att Erik inte riktigt kom upp i den höga standard som man kunde kräva. Men någonstans kring jultomtetid, vände det för honom och VM-biljetten var väl ett kraftfullt betyg på att det är klass spelare vi pratar om. Och sen har formkurvan bara pekat uppåt. I den här serien av matcher har Erik varit den spelare som överglänst alla. Eriks viktiga 3-2 mål tidigt i andra halvlek höll världsklass, även om jag tycker att Edsbyns försvaret kanske var lite väl passiv, men tack för det, så är det inte alla spelare som kan göra det Erik gjorde.
Beslutet att flytta in Linus på liberoplatsen var ett klokt sådant av Isaksson&Pettersson. Bergman är ung och lovande men den skada han drog på sig tidigt på säsongen har nog hämmat Jocke en aning och jag tror nog att Jocke trivs på den plats han nu spelar.
En annan spelare som jag tycker måste nämnas är Micke Nilsson. Rubriker i media är inget som han får i mängder men jag vill lyfta fram honom som en mycket viktig kugge i SAIK. Han är en spelare som spelar där han blir tillsagd att spela och han gör det väldigt bra. En spelare att älska eller hata, beroende på vilken sida man står.
Sen kan man ju inte annat än att beundra den comeback som Christoffer Edlund har gjort. I november på Sävstaås bars han skrikande av smärta ut från isen och många trodde nog att det var för resten av säsongen. Men en vilja av stål och god hjälp av rehabteamet, har gjort att Edlund har kommit tillbaka och det är väl bara att ta en titt i skytteligan så ser man vad han betyder för SAIK. På fem kvartsfinaler har han gjort 13 mål och det krävs inget mattesnille för att räkna ut vad hans mål har betytt i den här matchserien…
SAIK har under många stunder spelat en fantastisk bandy den här kvartsfinalserien och kan man nu plocka fram det i semifinalspelet, tror jag att varken Hammarby eller Västerås har kapaciteten att störa dom svartvita. Men dom här fem matcherna har naturligtvis satt sina spår och det känns väldigt bra nu att det är några dagars vila till nästa match.
Visst finns det anledning att tro att SAIK än en gång kan nå Studenternas och nu har man visat i flera matcher att man verkligen kan vinna när det behövs. Det gamla SAIK-spöket, ” Det knyter sig i avgörande matcher” är bortblåst och det här gänget tror jag har en grym törst efter fler framgångar.
Nu får vi vänta till i kväll innan vi vet vilka som kommer att stå på andra sidan i semifinalspelet och det är väldigt svårt att tippa. Men att döma av dom två senaste matcherna så verkar Hammarby ha en växel till som VSK saknar. Hammarby var ju bara minuter ifrån att vinna den tredje matchen i Västerås och sedan var man överlägset på Zinken. Formmässigt så är Hammarby favoriter i kväll. Historiskt sett är Västerås favoriter då man aldrig har förlorat mot Hammarby i ABB Arena och den där hemmafördelen har ju verkligen visat sig betyda en hel del i det här slutspelet….
Tack SAIK för att ni har sett till att man får chansen att njuta av den ädlaste sporten av dom alla i några veckor till.