En bandyartist. En Pettersson. En doldis.
Premiären mellan SAIK och Västerås blev en match som hade det mesta. Spännande. Vackra mål och framspelningar och artister på isen. SAIK:s andra halvlek var en styrkedemonstration då man vände 2-4 till seger, 7-5. Det känns helt okej att elitserien är i gång igen.
Premiären för elitserien 2013/14 är avklarad. Ja, inte på alla håll vilket är trist och diskussionerna om hallar till alla kontra starta serien två veckor senare kommer förmodligen att hållas vid liv ända tills det att Kung Bore gör sin entré i det här avlånga landet och då kan man väl ge sig den på att då blir matcher uppskjutna pga kyla i stället…
Men som sagt. Premiären i Sandviken blev av och vilken match det blev. SAIK kunde efter en mycket stark andra halvlek vända på hela fredagssteken och till slut grillade man VSK så pass att t o m Andreas Bergwall blev mör och både Edlund och Pettersson gjorde två mål var. Magnus Muhrén verkade behöva 45 minuter för att komma in i grejerna på riktigt och slitvargen/teknikern Östblom fick göra två mål. Men mitt i alla hyllningar till de svartvita stålmännen så måste jag först börja med att välkomna hem en artist som bandysverige kommer att få njuta av den här säsongen.
”Gå och se SAIK”. Ja ,den uppmaningen kom Johan Esplund med i veckan då han menade att SAIK har alldeles för dåligt med publik med tanke på den bandy man kan spela. Nu följde tyvärr inte så många den uppmaningen. 1600 en fredagskväll (löningshelg) är för dåligt och en sak kan man slå fast. Fri sittning är att rekommendera i hela hallen. Det var minst 1200 på den läktaren och hade det varit tv-sändning, hade det sett bra ut men när man satt på den sidan och såg alla tomma platser på förköpsläktaren blev man måttligt imponerad. Släpp platserna fria!
Men nu var det ju en artist jag skulle hylla. Nämnde Esplund i VSK är bara han värd det dubbla antalet åskådare. Aldrig har jag väl känt mitt svartvita hjärta dubbelslå av oro när en spelare i motståndarlaget får bollen, som när 91:an Esplund satte fart. Superlativerna för vad den här bollartisten kan göra med en boll har haglat och det med all rätt. Jag hoppas verkligen att ni som var där i går, SAIK-are som VSK-are, kunde njuta av dom konststycken han bjöd på. Att göra något som nästan liknar en två fotsdribbling i bandy borde vara omöjligt och snudd på förbjudet. Men Johan Esplund visade att det var möjligt, inte bara en gång utan vid ett par tillfällen. Lägg därtill ett par riktigt smarta passningar. Sådana här profiler behövs i svensk bandy nu när Ryssland har lagt beslag på så många och det var nog ett ganska lätt val för matchsponsorn att ge honom priset som bäste bortaspelare. Något jag tror kommer att ske på arenor som Zinken, Ljusdals IP mfl. Så min uppmaning blir: ”Gå och se Johan Esplund”.
Men en man kan inte göra allt heter det ju och så blev det även i går. Västerås gör taktiskt sett en väldigt bra första halvlek och leder fullt rättvist. Men när sedan SAIK kommer ut som ilskna svarta bin i andra halvlek, hade man inget botemedel. Det kändes som att Västerås orkade stå emot i 70-72 minuter och precis som vi har varit inne på inför den här matchen och säsongen, så är det lite tunt framåt. Men får man ordning på det kommer VSK definitivt vara ett lag för toppen.
18 år är grabben som förmodligen har gjort premiäromgångens snabbaste mål. 32 sekunder tog det för Erik Pettersson att förvalta Edlunds fina passning och sätta SAIK:s 5794:e mål i högsta serien. Och när Johan Östblom punkterade matchen med sitt 7-5 mål, betydde det nummer 5800. Bara en sån sak.
Erik Pettersson har nämnts som en tänkbar spelare för Jonas Claessons landslag som i slutet av januari tar flyget till ett av jordens kallaste ställen och det finns faktiskt skäl att tro på en sån resa för den här Söderforskillen. Så bra är han och om inte chansen ges i år, är han i det närmaste given nästa VM. Erik är inte den där blyga junioren som bara ibland råkar befinna sig på rätt ställe. Erik ser till att vara på rätt ställe och många gånger så är det han som driver i gång det tunga SAIK-maskineriet och tillsammans med sina anfallskollegor gör han livet jobbigt för alla försvarare.
2-4 i halvtid mot Västerås skulle trycka ner dom allra flesta lag i den här serien. Men SAIK har oftast en växel till och när jag stod i kaffekön i pausen och diskuterade med andra svartvita fans slog vi fast att det inte var kört. Magnus Muhrén kom upp på tal och det var väl inga hyllningstal kanske. Vi pratade om att det såg tungt och jobbigt ut för den hemvändande nummer 13. Men det sista jag sa var att ”Om 45 minuter kan han vara matchhjälten och då står vi här med långnäsa” Nu kanske inte Magnus blev matchhjälten ensam men nog var det en andra halvlek som var betydligt mer värd en bandyikon. Det kanske är så när man börjar närma sig dom 40 att startsträckan är 45 minuter… Hursomhelst så är det skönt att se honom i rätta färger igen.
SAIK Bandy modell 2014 ska enligt planerna spela lite mer varierat. Det breda spelet ska varvas med mer lyft och lite djupare spel. Det fick vi se i går. Tänker bara på Ted Haraldssons fantastiskt fina framspelningar till dom två sista målen. Ren njutning och det fanns fler sådana. Tror att det var Henriksen som låg bakom det första målet med en fin djupledare till Edlund.
Sen måste jag bara avslutningsvis också framhålla en spelare till. Pettersson, Edlund och Muhrén är alla spelare som både vi och övrig press kommer att skriva spaltmetrar om den här säsongen. En som inte kommer att få lika mycket är Johan Östblom. En spelare som jag alltid har gillat. Men han har alltid varit på motståndarnas sida. Tills förra säsongen då han kom till SAIK. Johan är en spelare som driver på lite i skymundan och ibland märks han för lite vågade passningar och dribblingar, som kanske inte går hem jämnt och då blir man arg på honom. Sen går dom där passningarna och dribblingarna hem och då myser man i hela kroppen. Johans förra säsong gick väl lite upp och ner men jag tycker att i finalen, då det mesta gick åt helt fel håll för SAIK, visade ändå Johan med sin attityd vad han betyder för SAIK. Och jag är helt på det klara med att den här säsongen kommer han att växa i sin roll på mitten. Två mål i går blev det också.
Så nu kan vi alltså förklara bandysäsongen 2013/14, med några undantag, för öppnad och med tanke på vad vi fick se i går så finns det all anledning att tro på en rolig säsong. Och från övriga matcher så kan man ju konstatera att Villa stod för en enorm upphämtning. Underläge 4-0 blev till slut 5-5 mot rivalerna Vänersborg. SAIK kommer att få det tufft på tisdag i Vänersborg. En match som sänds på tv.
Edsbyn visade också styrka och för mig lite överraskande vände man och vann mot antagonisterna Bollnäs. Starkt var ordet. Så också Sirius 3-3 mot Hammarby. Men här undrar jag om inte Hammarbys träningar på rink kan ha hjälpt Uppsalalaget till poäng. Men starkt ändå. Vetlanda gjorde en 131 mil lång resa från Lena PH land till Kalix och tog med sig båda poängen. Det gjorde säkert inte ont....
