En fantastisk dalaturné
Ytterligare fyra poäng till ÖSK efter en fantastisk turné i Dalarna. Ett Svampenfölje som under normala förhållande kunde ha varit ett hundratal blev istället 9 redan coronaimuna Svampar i en minibuss.
ÖSK har av tradition väldigt lätt för alla dalalag. För några år sedan när vi huserade i botten av Allsvenskan, tog vi nästan lika många poäng i Dalarna som vi tog på hemmaplan. Dalaturnerandet det året blev faktiskt klubbens räddning. Situationen ser ju lite annorlunda ut i år som alla naturligtvis vet. På alla plan, får man kanske tillägga. Inte nog med att vi brukar spela bra i Dalarna, vi brukar ha mycket supportrar med oss upp också. Framför allt Rättvik har blivit en favoritplats att resa till för många Svampar. Orsaken till detta är inte bara att det brukar gå bra för ÖSK (dock inte ifjol, då vi föll med uddamålet). En stor orsak är naturligtvis den trevliga supporterklubben Flocken som vi alltid brukar hitta på något kul tillsammans med. I år är dock inget sig likt, hade det varit som vanligt hade nog cirka 50 Svampar åkt till Rättvik/Falun för övernattning och kanske lika många till åkt fram och tillbaka. Rättvik-ÖSK var ju seriens verkliga seriefinal, den ville ingen missa.
Nu blev vi en full minibuss istället, där nästan alla hade haft covid och inte behövde bry sig så mycket om avstånd. Vi bokade in oss på vandrarhemmet Augustas mitt i Rättvik. Ett fantastiskt fint ställe där det ena rummet faktiskt är en ombyggd korvkiosk. Detta tänker man knappt på, därför att korvkiosken är verkligen lyxrenoverad. I det andra rummet ingår en bastu som är underbar att ha efter att man varit ute i kylan. För tredje året i rad hyrde vi Svampar in oss på detta fashionabla boendet. Vi kom till Rättvik i god tid och kunde inleda vår vistelse där med att packa upp och i lugn och ro ta en pilsner på rummet. Därefter blev det besök på en av Rättviks trevliga restauranger. Att vi skulle vara tvungna att se matchen på rummet var vi så klart på det klara med, men vore det inte roligt att gå till arenan först och stå där och sjunga lite så spelarna såg att vi var i Rättvik? Tanke blev till handling och vi tog oss upp till Rättvikshallen. Vi visste att spelarna måste gå utomhus en liten bit för att komma in i hallen och tanken var att vi skulle stå där när de passerade. Vi var dock inte helt klara över geografin utan hamnade på fel sida om hallen och var tvungna att runda hela den gamla bandyplanen för att komma till omklädningsrummen.
Vi var för sent ute och när vi vandrar på andra sidan så kommer spelarna ut. Vi börjar naturligtvis sjunga och heja och vi ser att de hör oss men förmodligen såg de oss inte, några ”prinsessvinkar” mot ljudet blir det från några spelare, men sedan fortsätter de in mot hallen. När vi kommit runt är alla spelare inne. Någon får då en idé att vi kanske kan försöka komma in i hallen. Det finns många dörrar i en Rättvikshall, det kan jag lova. Vi provade alla men kom inte längre än till ett gym, som låg i anslutning till bandyhallen. En mycket bandyintresserad kvinna mötte oss där och urskuldade sig och sa att Rättvik tyvärr som alla andra arenor bara tar in 8 personer och dessa var redan på plats. Jo, vi förstod ju det, men hade en liten förhoppning att obemärkta kunna smyga in genom någon bakdörr. Kvinnan skrattade och förstod vårt stora intresse, men sa att -nej tyvärr.
Nu var det snabba bandybollar som gällde, matchen började ju samtidigt som vi startade vår vandring mot vårt boende. Vi ömsom sprang och ömsom gick i snabb takt och samtidigt var det någon i gänget som kollade hur det gick i matchen. Länge stod det 0-0, sedan kom beskedet, 1-0 till Rättvik, ganska snabbt 2-0. Det såg inte bra ut, men när vi nästan var framme så var det någon som skrek – Jaa, 2-1 nu! Fort på med TV:n. Hur jävla många inlogg ska det vara innan man får bild! Till slut fick vi bild och det första vi ser är ett gäng ÖSK:are som står och jublar. Precis innan halvtid hade ÖSK kvitterat. Vårt lilla äventyr kostade oss nästan en hel halvlek. Nu var det bara att ladda för andra.
Upp med en pilsner och sedan var det i gång. En fantastisk halvlek av seriens två absolut bästa lag fick vi se och vilken avslutning! Rättvik tog ledningen ett flertal gånger men ÖSK kom tillbaka hela tiden. När Rättvik åter tog ledningen och det inte var många minuter kvar, var man beredd att skriva in ÖSK:s första förlust för i år. Men gulsvart är sagolika i år. Med tre minuter kvar kom kvitteringen. Jag inser ju att detta kan vara hur viktigt som helst och var så otroligt rädd att mista denna viktiga poäng. Spelet böljade lite hit och dit men ÖSK hade kommandot. Med bara dryga minuten kvar på tillägget får ÖSK en hörna. Stämningen i rummet gick nästan att ta på, då skriker jag något som jag nog får höra ett tag framöver. Spela bort den! Jag menade att man skulle spela ner bollen och hålla den i försvaret till matchen var slut och ta den underbara poängen i årets svåraste bortamatch. I stället spelar de in den och gör en helt otrolig variant, spelar runt hela Rättvikstäcket och gör mål. Jublet från 9 Svampar kunde nog höras i hela Rättvik. Fantastiskt och matchen var slut! Man var själv helt slut efter en sådan match. Vi hade vunnit igen!
Tyvärr blev det ingen efterfest med Rättviksupportrarna som brukligt är. Vi brukar spela bowling mellan supportergrupperna och förra året vann Svampen och då vann Rättvik bandymatchen, året därför innan vann Flocken bowlingmatchen medan ÖSK vann bandymatchen. Förmodligen hade Flocken vunnit om vi hade spelat bowling. Vi Svampar var som sagt helt slut. Någon efterfest på rummet med Flocken blev det inte heller. Men det blev en härlig segerfest med 9 Svampar. Bastun fick vi upp i över 100 grader och jag som alltid brukar vara bastukung, fick min krona något på sne. Isak var överjävlig och kunde sitta hur länge som helst.
Avresa från Rättvik dag två, destination Falun. Nu visste vi att vi kunde se matchen i natura och det såg man så klart fram emot. Väderprognosen inför helgen var inte så bra och det var uppenbarligen risk för snö på söndagen, åtminstone var prognosen så när vi for från Örebro. Dock var prognosen helt felställd och vädret blev bara bättre och bättre. Detta passade förstås vårt skridskostarka lag. Glada Svampar i en minibuss är en fantastisk upplevelse, spellistan vad gäller musik är verkligen av det skiftande slaget. Allt från Ace of Base till DDR:s gamla nationalsång via Nationalteatern och Pippi Långstrump ingår i programmet. Slagnumret är dock Arja Saijonmaa som sjunger ”Jag vill leva i Europa”, den brukar gå en fyra, fem gånger på en helgresa.
Väl framme i Falun insåg vi att vi var lite för sena för att ge oss ut på stan och äta så det var bara att åka upp till Lugnet direkt. När vi kom dit stod alla grindar öppna! Skulle vi få komma in och se matchen? Nej, så fort de såg att ett stort gäng ÖSK:are var på väg så stängde de skyndsamt grindarna. Vi hade dock redan sett ut en plats där vi skulle se bra och det var på helt motsatt sida av anläggningen. Vi var ju ute i god tid denna gång och han sätta upp våra flaggor och möta spelarnas glada hälsningar när de kom in på plan.
Om andra halvlek i Rättvik var en sprudlande historia så var matchen i Falun som väntat mer tillknäppt. Jag tyckte dock att Falun mötte upp bra och även fast ÖSK så klart var klart bättre genom hela matchen så måste jag ändå ge Falun en eloge, de var bättre än vad jag trodde. ÖSK rodde hem en säker viktoria, den 14:e i rad, helt fantastiskt. Det var roligt att se spelarnas stora uppskattande att vi var där efter matchen. Vi liksom hyllade varandra kan man säga. Vi hyllade spelarna för att de är så fantastiskt bra och de hyllade oss för vårt engagemang och vår energi som vi lägger ner på att stötta dem.
Som brukligt är i Falun, när ÖSK vinner så ska vi kyssa isen. En tradition som jag inledde 1988 när jag för andra gången besökte Lugnet och för första gången fick vara med om en seger. Sedan har jag och senare flera med mig alltid gått ner och kysst isen vid seger. Det har blivet en hel del gånger sedan första gången 1988. Jag tror nästan inte att jag har sett ÖSK vinna så många gånger på någon annan bortaarena som just på Lugnet. Jag är lite bekant med Faluns målvakt Patrik Hedbergs mamma sedan vi var på bandy VM i Kazakstan, och efter en av alla ÖSK-segrar kom hon fram till Svampen klacken och hälsade och sedan avslutade hon samtalet när hon skulle gå med att säga: Alltid detta Örebro. Jo visst, alltid detta Örebro!
Ett gäng glada Svampar rullade sedan ner mot Örebro genom ett vintrigt Dalarna.
