Finalveckan -Söndag
Då har vi nått fram till dagen. Dagen då drömamr uppfylls och krossas, samma dag. Det kan bara finnas en vinnare. SAIK och Villa gör upp om guldet på Studenternas och det väntas mycket folk. Det flesta har sympatierna hos dom blåvita. Frågan är om det räcker för att störa SAIK? I kväll får vi svaret.
Så är då dagen här. Dagen man både längtat efter och kanske även fruktat. Bandysäsongen 2011/12 ska göra bokslut. För damerna så skedde det i går och som svartvit måste jag säga att det var med smärta i hjärtat man åkte från Studenternas. Det var mycket tårar på isen i går efter slutsignalen och det var fel tårar. Man riktigt såg hur hårt den här plötsliga döden förlusten tog.
Jag har tjatat om det förr. Men finalrutin är grymt viktigt i sådana här lägen och det visade sig i går. SAIK-spelarna drabbades en kvart in i föreställningen av rampfeber och i stället för att njuta av situationen, åkte flera av spelarna och önskade sig in i omklädningsrummet igen verkade det som.
Därför var det grymt skönt att se den moraliska styrkan att komma ut i andra halvlek och hämta i kapp till 4-4. Sen kom förlängningen och det är här jag menar att finalrutinen kommer in. Det visade AIK som dominerade dom 22 minuter och 57 sekunder som spelades och hade inte Malin Lund i SAIK-målet stått för parad efter parad, hade den plötsliga döden inträffat mycket tidigare.
SAIK ska känna stolthet över sin säsong. Man gick igenom serien och två semifinaler helt obesegrade. Sen att man stupar i den sista matchen är förstås något som kommer att ta en eller två veckor att smälta. Men när det är gjort kommer nog tankarna på en ny säsong och en ny final att växa fram och den finalen kommer ju att spelas i lejonets kula, Solna. Tänk att ta revansch på AIK i den nybyggda arenan. Där har ni en målbild att ta fram nu i april när försäsongen drar i gång.
Men nu skriver vi 25 mars och herrfinalen. I dag klockan 09.00 rullar en buss från Ockelbo i väg med destination Uppsala. Väl tidigt kanske många tycker men vi ska mellanlanda i Gävle för den obligatoriska bandyfrukosten på en av sveriges största hotellkedjor. Brukar vara både gott och trevligt.
Den här finalen vill jag beskriva som ett slag. Ett slag mellan SAIK och övriga bandysverige. För inte sedan Boltic och VSK:s storhetstider har väl ett lag varit mer ”hatat” än vad SAIK är just nu. Går inte in på dom alla olika anledningarna som det har skrivits om utan kan väl bara konstatera att man är på ”The bad side”.
Desto skönare vore det då om man fick stå där 17.56 i kväll och jubla över ett åttonde SM-guld och visst finns det väl anledning att tro på ett sådant. SAIK har ju visat upp ett imponerande spel många gånger den här säsongen. Ett spel som kan räcka hela vägen och kanske kan även finalrutinen bli avgörande även i denna final.
Men det är ett svårt hinder som ska passeras. Vill har precis som SAIK gjort en fantastiskt bra säsong och det var starkt att efter den starten man fick i serien, vända på det och till slut bli tvåa i serien. Man har verkligen förtjänat en finalplats. Många spelare som har kapacitet att avgöra en SM-final har man också. David Karlsson är en sådan där spelare som helt plötsligt bara har vunnit en match åt sitt lag. Daniel Andersson. Vilken fartspelare. Patrik Gustafsson. Kom från Vetlanda och har vuxit från en bra bandyspelare till en mycket bra bandyspelare.
Ja nog finns det spelare i Villa att hålla reda på. Stödet kommer dom ju ha från åtskilliga tusen, inte bara Lidköpingsbor, utan som jag skrev tidigare, hela bandysverige håller på Villa. Ja, inte den del som finns i Gästrikland då förstås.
Men även ett stöd kan i motgång bli en belastning. Skulle man hamna i ett tidigt underläge och dessutom med ett par mål (vilket jag som SAIK-are hoppas på), kan det blåvita havet av Villa-fans, kännas som ett stormigt hav som bara slukar spelarna.
Scenarierna är många men ingen vet innan domaren blåser av matchen, vilket som kommer att stämma in. Det man vet, är att i dag är man på den största idrottsliga fest Sverige kan erbjuda. Låt det hela börja!
Avslutar i dag med ett par rader ur en låt:
"We shall go on to the end.
We shall fight in France (Uppsala)
We shall fightover the seas and oceans.
we shall fight with growing confidence and growing strength in the air.
We shall defend our island whatever the cost may be
we shall fight on beaches, we shall fight on the landing grounds,
we shall fight in the fields and in the streets,
we shall fight on the hills.
We shall never surrender."
(Iron Maidens Aces High, för er som inte visste det.)
Slaget kan börja!
