Södermalms IP, 2018-10-20 16:00

Skövde AIK - Torns IF
1 - 1

Gudomlig inblandning (?) när Örebro höll undan för tabelljumbon

När tåget, i mitten av den andra halvleken, åkte förbi på järnvägen precis invid Västanfors IP trodde man att hoppet skulle försvinna tillsammans med det. Men någon däruppe ler mot Örebro SK – trots undermåligt spel kunde Gulsvart hålla undan och fortsätta att hålla huvudet över vattenytan i kampen mot Falun och Ljusdal. Men det var inte slut där: På bussen hem nåddes vi av ett annat glädjebesked – den första delen av Ljusdals dalaturné hade slutat i moll…

                     Fagersta verkade till en början vara en spökstad, men som tur var fanns det en väldig aktivitet vid ett soldränkt Västanfors IP – ett längre stenkast från centrum. Supporterklubben Svampen positionerade sig ganska långt till vänster på huvudläktaren och tillsammans uppgick vi till 17 man; någonting som gav en stark och dynamisk sång matchen ut tillsammans med trummor, tamburiner och flaggor. Medan fansen var många och friska, verkade dessvärre inte spelartruppen vara av liknande status – Andreas Broberg borta, och Lars Buskqvist lite krasslig dagarna innan match. Västanfors hade ett par, 3 spelare mer på avbytarbänken och Örebro tvungna till att plocka in två juniorer, födda så sent som 1994. Det började ändå på ett betryggande sätt för Gulsvart: Efter några hörnor i matchens inledning fick Örebro precis utanför straffområdet och Johan Sandh kunde hitta en lucka förbi muren och, den i övrigt strålande målvakten Adam Johansson. Alltid skönt att vara i ledning, men det skulle snart visa sig att detta inte skulle bli en promenadseger: Nyss nämnde Johansson storspelade och Robin Rebermark var ett ständigt hot på vänsterkanten, väntandes på en passning och för att komma runt det gulsvarta försvaret. Ambitionen lyckades ofta, och ett par gånger fick Rebermark friläge mot Jacob Claesson. Symptomatiskt för Västanfors var dock att avsluten var alldeles för tafatta och ofta gick skotten långt över och/eller långt åt sidan. I matchminut nummer 25 bjöd Robin Olsson och Adam Wijk på ett riktigt konstnummer: Olssons lyftning från högerkanten nådde Wijk inne i straffområdet som slog till direkt på tennis – 2-0 till Gulsvart via ett distinkt avslut. Wijks klubba var inte så hög att det blev avblåsning, utan i precis höjd för att träffa bollen – skickligt gjort! Den andra halvleken präglades av väldigt många blåsningar för offside för båda lagen; ovanligt många faktiskt. Västanfors satsade på lyror och spelade samtidigt en väldigt fysisk bandy: En stark och tung spelare likt Andreas Broberg lyste med sin frånvaro och det blev uppenbart att junioren Johan-Morssing Vilén hade det jobbigt i närkamperna. Han föll ofta omkull på isen och tappade på så sätt bollen. Vilén hade inte mycket kraft att sätta emot då han blev utmanad av ett par motståndarspelare. Vid den första halvlekens slut var ställningen 2-0 till Gulsvart. Trots detta fanns det en mängd tveksamheter kring gulsvarts spel och en del farhågor som senare – dessvärre – skulle besannas…

                      Robin Rebermark var det ja: I början av den andra halvleken fick han komma igenom 3 gånger på vänsterkanten och vänsterhalven Robin Folkessons agerande var minst sagt passivt: En betydligt mer intim markering skulle ha varit önskvärt. Nu räddades dock Örebro ännu en gång av en strålande Jacob Claesson som parerade de flesta skotten. I mitten av den andra halvleken drabbades Gulsvarts spel av en dramatisk försämring: Passningar togs inte emot med fart, uddlöshet framåt och ett förvirrat försvarsspel med felpassningar till motståndaren. Saker och ting var inte hållbara och de, tillsynes, bedövade gulsvarta spelarna kunde bara stå som statister och titta på när aktören Rebermark till slut fick utdelning för sina utbrytningar på kanten. Ställningen nu 1-2 på Västanfors IP och för många spelare i Örebro blev detta en väckarklocka – leken var definitivt slut och allvaret tog vid. Eftersom allt annat än 2 poäng antagligen skulle innebära att avancemang och eventuellt kval skulle vara utom räckhåll var det lite märkligt att Örebro inte tog en time-out vid denna kritiska tidpunkt: Coachstaben verkade försäkrade om att detta skulle gå vägen. Och det skulle visa sig att de hade rätt: Björn Buskqvist satte ett stenhårt direktskott i nättaket från Wijks hörna och Gulsvart drog ifrån till 3-1. Efter detta var det istället Västanfors som tog time-out. Och efter detta började de verkligen att göra skäl för deras epitet ”Fläkten”: De var i klar majoritet i fråga om bollinnehav men både stolpar och ribbor stod i vägen för deras ambitioner att göra mål. Jacob Claesson fick också visa att han är en fullvärdig målvakt då han gjorde ett par, 3 svettiga räddningar inom loppet av några minuter. Såhär bra har han nog inte varit sedan i matchen mot Falun borta, i början av december! Reduceringen till 2-3 blev senare dock ett faktum när Petter Anderssons skott blockerades av en gulsvart spelare, returen tog Oliver Sundström hand om och direktskottet från 10 meter gick in i mål. Jacob Claessons ena ben var nära att täcka, men reaktionen någon hundradels sekund för sen. Västanfors hade sedan ett par lägen till att kvittera, men Örebro lyckades få bort bollen ur den defensiva boxen. Örebro hade också en ribbträff i matchens slutskede då Lars Buskqvist sköt från distans – jämlikhet mellan lagen således. En domaraktion har sällan varit så njutbar som när Tomas Behlander blåste av matchen i matchminut nummer 91 – domare kan faktiskt vara motsatsen till vad en viss Per Fosshaug tycker och tänker…

                      Antagligen Örebros hittills sämsta insats under denna säsong. Bäst i Gulsvart tycker jag att Jacob Claesson var. Annars nådde inte många spelare upp till normal standard: Simon Folkessons individuella åkningar med boll blev kontraproduktiva och upplevdes som smått omogna, och att Robin Rebermark får komma igenom upprepade gånger på sin kant är inte acceptabelt. I allmänhet var det hämvändningar istället för uppspel och därför avtog tempot och nerven i matchen. I Västanfors var målvakten Adam Johansson bäst, tillsammans med Robin Rebermark och Petter Andersson. Men bra lag skall ha tur och detta kompenserar för oturen mot Ljusdal i premiären. Ljusdal var det ja: ”Det bästa laget som någonsin har spelat i Allsvenskan” såg rött i Dalarna och åkte på en förödande förlust. Nu väntar Falun gånger 2 och förlorar Ljusdal 3 poäng eller fler, kan trion som gör upp om Elitserien reduceras till en duett…

Hannes Ryding2012-01-07 22:21:00
Author

Fler artiklar om Örebro