Hisingsektionens septemberkrönika
Efter att tidigare levererat krönikor till IFK Kungälvs officiella hemsida kommer signaturen Hisingsektionen i fortsättningen skriva om sina tankar kring om bandy i allmänhet och IFK Kungälv i synnerhet här på Svenska Fans. I sin septemberkrönika försöker han bland annat att samla intrycken från helgens Vänercup.
Jag har för vana i krönikorna att relatera de böcker jag har på nattygsbordet till bandy. Vi
fortsätter i denna anda. Nu läser jag en bok om neurobiologi/ biologisk psykologi. Gratjovs
skridskoåkning, Virtanens reaktionsförmåga, Jenefeldts speluppfattning och Lindbergs starka
psyke är alla exempel på neurobiologi. Friidrottstränaren Yannick Tregaro har jobbat med
sina adepter i att just att träna nervkopplingar, då dessa ständigt behöver hållas igång och
utvecklas. Frågan är om det finns en kurs för krönikörer i att utveckla nervbanorna?
”Preseason” är en härlig tid. Då kan man drömma fritt om SM-segrar och andra framgångar.
När nu träningsmatcherna är igång så kryper verkligheten mer obönhörligt på en. Av vad jag
sett hittills är inte IFK ett slutspelslag kommande säsong. Lägstanivån har varit på tok för låg.
Tre saker talar emot min profetia; jag är till karaktären pessimist, jag har haft fel förr och det
ser ändå bättre ut jämfört med samma tid förra året. Nu handlar det om att jobba i nuet med
de konkreta små detaljerna och med korta perspektiv. Det känner jag mig trygg i att det är så
laget jobbar.
Min startelva ser ut enligt följande: Virtanen, Kärnman, Larsson, Staaf, Ekman, Gratjov
Lindberg, Johansson (Big Brother), Jenefeldt, Rytkönen, Kumpuoja.
Den stora förändringen är att jag vill se Gratjov som (håll andan nu) ytterhalv och att Jacke
spelar centralt högre upp i banan. Jag bedömer att deras spetskompetenser skulle komma mer
tillrätta på dessa positioner. Gratjov skridskoåkning skulle utnyttjas vid snabba omställningar
och Jenefeldts spelbegåvning blir ett vapen mot väl samlade försvar.
När det gäller spelsystem kan man alltid laborera med olika sifferkombinationer. Min
favorittränare inom fotbollen; Zoran Lukic, sade något mycket klokt då han på frågan om vad
som är det bästa spelsystemet, uttryckte att 4-3-3 kanske inte är det bästa spelsystemet för alla
lag, men att det är det system som bäst utvecklar individen. Hans mission låg i att utveckla
individen. Frågan är vilket spelsystem i bandy som bäst utvecklar individen?
Tankarna börjar redan surra inför premiären av elitserien. Är det en fördel att vi slog
Västerås hemma och borta förra säsongen eller sätter det press på spelarna? Efter att ha sett
Gais i helgen så är jag helt övertygad om att deras sejour i elitserien blir ettårig, tyvärr. Det är
för ihåligt för en lång serie. Jag får knappast frikort på Gais matcher efter ett sådant uttalande,
men Jag har haft rätt förr.
