I väntan på söndag....
Snart är dagen här. Den dag man har längtat till så länge. Den dag som alla bandyspelare vill uppleva. Den dag som alla bandyvänner vill uppleva. Den dag då vi vet vilket lag som är bäst i Sverige. Dagen är naturligtvis: Tredje söndagen i mars, SM-FINAL I BANDY!!
När man var liten så var den 23 december en av de allra längsta dagarna på hela året. Tänk att det skulle vara så svårt att bli julafton! Nu som vuxen och bandyfrälst så är det dan innan den tredje söndagen som är så. Den här veckan har masat sig fram och jag har faktiskt blivit tvungen att gå ut och gå varje kväll, för att skingra tankarna på det som i morgon skall ske. Däremot så har min bandykatarrmage varit lugnare än på många år. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det tecknet. Att det är lugnt i morgon och SAIK kommer att vinna guld? Eller är det tvärtom? Att magkänslan säger Bollnäs? Ja, jag vet ärligt talat inte. Det känns väldigt ovisst inför morgondagen och det är väl egentligen väldigt bra det.
I morgon klockan 09.00 rullar en buss från Ockelbo med 24 glada bandymänniskor. Vi är en buss där dom flesta hejar på SAIK men vi har även Bollnäs-anhängare. B la busschauffören. Det känns ju så där om det skulle bli så att SAIK vinner. Tänk om man går därefter matchen längs ån och letar bussen och den finns inte där. Lite smolk i guldbägaren skulle det ju vara… Men nu tror jag inte att det skulle hända. Bollnäsfans är snälla människor.
Men lite kul är det ändå att vi har en blandad buss. Kommer säkert bli mycket munhuggning både på väg ner och hem. 2005 när SAIK förlorade mot Edsbyn så var vi i lite samma situation. Vi hade då en buss med runt 20 personer och då var nog säkert 8-9 av dem, Edsbyfans. Kommer ihåg att vi svartvita var väldigt segervissa och stora i munnen när vi åkte ner. Hem var det av naturliga skäl tvärtom och undertecknade satt faktiskt och sjöng SM-guld, SM-guld med ett par av de rödblåa. För mycket glögg och för lite förstånd är mitt enda försvar till det tilltaget.
Just det här faktumet att man kan göra sådana här resor där man håller på olika lag och det ändå finns humorn och glädjen med, tycker jag personifierar bandyn. Har gjort dom här resorna 8 gånger tidigare och det har alltid funnit med anhängare av ”fel” lag. Men bråk, det har det aldrig blivit.
Vi kommer att stanna till i Gävle på ett känt hotell och äta deras frukostbuffé innan resan fortsätter ner mot Studenternas. Det är lite trevligt att inleda morgonen på det viset och en bra stadig frukost gör ju att man står sig en bra bit in på dagen. Det brukar räcka med en korv nere på finalarenan sedan.
Runt 12.15-12.30 räknar vi med att nå Uppsala och sedan marscherar vi i lagom krokig och utspridd grupp mot arenan. När vi sedan kommer fram till arenan så är det bara att börja njuta. Det luktar korv, hamburgare, glögg och grillkol. Det är något speciellt med den där doften.
Väl uppe på läktaren så kan man andas ut. Efter en vecka av tristess och längtan, så är man äntligen på plats. Nu går helt plötsligt minuterna fortare. Förhoppningsvis så skiner solen över hela Studenternas och värmer ens kropp. Det där matchpirret har inte infunnit sig än. Man är mest glad att få vara på plats.
Med ca 1½ timme kvar till avslag börjar läktarna att så sakta fyllas av folk. På ena sidan har vi blåorange och på den andra svartvitt. Det sjungs, det trummas och skrattas. Fortfarande så är stämningen avslappnad…. Men så kommer det båda lagen in på isen. Det har blivit dags för värmning och dom tas emot som hjältar av respektive fans. Nu åker matchpulsen upp och man inser att det snart har blivit dags för allvar. På mig brukar det i alla fall gå en rysning genom kroppen när den här tidpunkten kommer.
Efter en halvtimmes värmning återvänder lagen till sina omklädningsrum och pulsen sjunker lite grann igen. Man får en liten tid för återhämtning. Vilket man är i stort behov av.
En kvart före match så är det dags att börja varva upp igen. Det är dags för lagen att komma tillbaka in på isen och nu, nu är läktarna fyllda av folk. Hejaramsorna ekar runt arenan och stämningen är så man kan ta på den. Matchpulsen åker nu upp i en ryslig fart och nu kommer den inte att gå ner på 90 minuter. Det har blivit dags för SM-FINAL I BANDY!!!
Nationalsången är en sådan där grej som man också minns från en SM-final. Det har varit otroligt många duktiga sångerskor/sångare och det måste ju vara otroligt att få stå och sjunga inför 20 000. Jag skulle inte palla det men med tanke på min sångröst, skulle det aldrig bli aktuellt heller….
När så klockan slår 15.00, gör det ena laget avslag och finalen är i gång. Sorlet som nu stiger mot skyn är fantastiskt att höra och med ens så börjar klackarnas match på läktaren också på allvar. Det är nu man vill vara den 12:e spelaren.
Här stannar jag. För det enda man med säkerhet vet, är att klockan 15.00 drar bandyfinalen 2011 i gång och hur den går, det står skrivet i stjärnorna.
Skulle också precis som Bollnäs-redaktionen vilja tacka för den här säsongen som snart är till ända. Det har varit otroligt roligt att skriva även i år och det kan jag nog skriva att det gäller oss alla här på SAIK-sidan. Väldigt roligt också när man får läsa goda omdömen på det vi skriver. Sådant värmer ska ni veta. Stort tack för det! Och till Bollnäs-redaktionens Tor-Leif skickar jag ett speciellt tack för dom värmande orden i din krönika. Jag kan bara säga att det är ömsesidigt. Dina artiklar har hållit toppklass hela tiden och mycket kloka tankar har du satt på pränt. Tack och lycka till med det du nu ska göra!
Vi har ju varit fem stycken som har skrivit den här säsongen och det är nog vi ensamma om på bandysidan. Jag brukar få heta chefredaktören ibland och då passar det väl bra att jag också tackar mina kollegor, Thomas Paschen, Jonathan Paschen, Anna Carlsson och Lisa Persson för ett väldigt bra jobb. Det skulle vara omöjligt för mig att driva den här sidan helt ensam, så ett JÄTTESTORT TACK!
Såg i tidningen att Thony Lindqvist funderar på att sluta som tränare efter finalen. Jag går i samma tankar själv. Jag har skrivit på den här sidan i snart fyra år nu och det har hänt en hel del under den tiden. Just tiden har på slutet inte funnits där riktigt och det gör att jag börjar fundera om inte det är dags att lämna över det här nu. Då är det ju tur att det finns fyra hungriga skribenter som vill ta över, eller?
Nä, nu får vi städa av den här dagen så det blir söndag nån gång. Jag avslutar med dom vanliga orden:
”När herren skapa männskan att på jorden omkring gå
Han missade bara en sak ända i från topp till tå
Hjärtat skulle vara svart med vita ränder på
För då slutar det aldrig att slå”
