Inför Vänersborg-SAIK
SAIK reser till Vänersborg som färska seriesegrare och kan alltså spela utan press. Det kan man inte säga om hemmalaget. Man ligger riktigt pyrt till i botten och nu är det nästan vinna eller försvinna känsla över de matcher som är kvar. Frågan är om man har rätt recept för att betvinga starka stålmän från Sandviken. Svaret ges i Vänersborgs inomhusarena klockan 19.00.
Med fyra matcher så kan redan nu SAIK titulera sig seriesegrare. Detta efter att Sirius lite överraskande slog Bollnäs i söndags. Det är andra gången man vinner elitserien. Första gången var premiärupplagan av den form elitserien innehar nu. Då kom man upp i totalt 44 poäng. Just nu har man 37 och om man inte förlorar någon av det kvarvarande matcherna, kan man alltså slå den siffran.
Men det återstår som sagt var några matcher och närmast så är det en mycket tuff uppgift i morgon då man möter ett vilt kämpande Vänersborg som krigar för fortsatt elitseriestatus och kanske överlevnad som elitklubb. En degradering till allsvenskan är inte vad Vänersborg varken kalkylerat eller kanske har råd med.
Vänersborgs säsong har varit en riktig berg-och-dalbana. Det började ju med att den ryska storbacken Pavel Franz i sista stund skrev på för Dynamo Kazan och där tappade man ju väldigt mycket rutin och styrka i försvaret. Spelmässigt så klarade man sig skapligt bra i början men hade verkligen stolpe ut. Man spelade inte så dåligt men stod efter sex matcher på 1 poäng och det började pratats om kris i Lilla Paris (rimma ju faktiskt det där…)
Så kom då den efterlängtade vinsten i sjunde omgången då man överraskade med att slå tillbaka Edsbyn med 3-2 på hemmaplan. Sedan följde ett par matcher som slutade i förlust och så såg det ut, fram till nyår. Men då vi skrev 2011 vände det lite grann och från den 9 januari fram till VM-uppehållet var man faktiskt obesegrade. Men i första matchen efter VM åkte man på en rejäl propp, 0-7 mot Sirius.
Man ligger just nu på en 12:e plats och på samma poäng som Haparanda som ligger under det där förhatliga strecket och matcherna att rädda sig på blir allt färre och då avståndet till Sirius som ligger på rätt sida kvalstrecket är för långt, är det just bara en kvalplats inom räckhåll. Men i det läget man befinner sig nu, är nog en kvalplats lika mycket värd som en slutspelsplats.
I höstas så vann SAIK med klara 7-1 hemma i Sandviken och visst är stålmännen även favoriter i morgondagens match. Men hungriga vargar jagar bäst är ett passande ordspråk och då Vänersborg verkligen behöver poängen mer, kan motivation slå klass.
Men nog finns det skäl att tro att Vänersborgs öde bestäms den 18 februari i Haparanda. För då möts nämligen det två lagen på East Cape Arena. Just nu är det fördel Vänersborg då man har betydligt bättre målskillnad och en match kvar mot redan avsågade Boltic.
Det råder ju lite andra tongångar i SAIK, ganska förståeligt. Seriesegrare i civilkläder skulle man kunna säga efter söndagens resultat mellan Sirius och Bollnäs. Jag skulle tro att det var nästan lika stor lättnad som glädje i SAIK-lägret för den här seriesegern har det nog pratats om sedan säsongen inleddes. Det blev en liten törn då i premiären mot Sirius där man förlorade. Men sedan har det rullat på för det mesta. Det har spelats fantastiska bandyhalvlekar runt om i Sverige. I Stockholm, Lidköping, Edsbyn och ska man vara ärlig så var det väl också en ganska häftig första halvlek i Bollnäs den där onsdagen i januari, då Bollnäs gjorde en ”SAIK-halvlek”. Men ordet häftig vet jag inte om vi svartvita tyckte det var men det får vi lov att bjuda på.
Förra onsdagen trodde många att VM-äventyret skulle spöka till det för SAIK-spelarna. Hela 6 spelare deltog ju i VM och den allmänna åsikten var att det skulle åka omkring trötta SAIK-are på isen. Men det visade sig vara helt fel. Man bjöd publiken på en otrolig första halvlek där det såg ut som om samtliga av Edsbyns spelare hade spelat VM. 6-0 i en av det vassaste halvlekar jag sett SAIK göra under mina drygt 20 år som bandyälskare.
Nä, reaktionen kom ett par dagar senare. Mot Tillberga på bortaplan. Det började bra med 3-1 ledning i paus. Men sedan var det som om soppan tog slut och Tillberga vände på hela matchen och ledde med 5-4 när 90 minuter hade spelats. Målkungen Edlund satte en hörna i den fjärde övertidsminuten och fixade i alla fall en poäng. En poäng som med facit i hand även fixade seriesegern…
Nu har det gått ett par dagar till och nu känns det som om det bör vara pigga ben igen. Mischa saknades i mot Tillberga men ska vara tillbaka i morgon.
Nu ställs man dock inför ett annat scenario. Med seriesegern i hamn ska man nu avsluta serien och möta lag som har desto mer att kämpa för. Av dom fyra matcher som är kvar så möter man två lag som slåss om en slutspelsplats (VSK och Sirius), Hammarby som vill bli tvåa och så Vänersborg som vill överleva. Det är tuffa matcher och frågan är om man kan mobilsera motivationen så pass mycket att man går för fullt? Jag tror det i alla fall.
Det här är ett lag fullt med vinnarskallar och man vill vinna varje match. Naturligtvis så är det ju en skön känsla att gå in till en match och slippa ha pressen på sig och bara spela ut. Man har ju även en skyldighet mot andra lag att gå för fullt och om tre veckor drar ju slutspelet i gång, så det gäller att hålla tempot uppe.
Förra året när dom här lagen möttes i Vänersborg vann SAIK med 11-0. Sådana siffror tror jag inte på i morgon (men jag har haft fel förr…). Vänersborgs tabellläge gör att det kommer att bli en tuffare match för SAIK. Men jag tror ändå på vinst för stålmännen. Ska vi säga 7-4?
