Julfirande med segerns sötma i munnen
ÖSK slog Falu BS för andra gången i år och alla vi gulsvart får fira Jul med ett leende på läpparna. Det vore roligt med en bild där ÖSK är gulsvart och inte har reservdräkten från förrförra året.
Julfirande med segerns sötma i munnen
Snön kom tillbaka till Örebro och jag cyklade till Östers i god tid, för att hinna äta innan de andra Svamparna kom. Snön vräkte ner och tänk vad mycket mysigare det är att få snö på sig än när det regnar. Glad i hågen ställde jag min cykel vid Vinterstadion och gick därifrån till Östers. Jag var först av alla Svampar. Nu var det så att vår ”bandyhörna” var abonnerad. Det var någon typ av pensionärsförening som hade abonnerat den. Det kändes lite konstigt att sätta sig långt ut i lokalen, men så fick det bli. Ägaren och hans assistent bad om ursäkt flera gånger för att de hade bokat upp vår hörna till ett annat sällskap. ”Jag trodde att matchen gick i morgon” sa han och som sagt det var ju inte hela världen, vi fick ju plats ändå. Sedan gjorde vi upp om Annandag jul och då är det vi som har abonnerat bandyhörna för vår Annandagsfest. Jag gjorde klart också att det inte skulle vara någon ishockey på TV under vår fest, jag sa att sånt drar alltid ner stämningen och när det är fest så vill man ju att alla ska vara glada.
Efter ett tag kom den ena Svampen efter den andra och alla såg de ut som snögubbar när de kom innanför dörren. Tillslut blev vi väl en 25 stycken som hade samlats runt långbordet. Vi fick några SMS från några stycken som hoppades kunna komma till matchen började och som satt fast i trafiken lite här och där. Bland annat vår ordförande Magnus, som hade tänkt att ta ett par pilsner men som precis hann till avslag.
Mycket bra stämning i Svampenklacken och till vår stora förvåning så såg vi att det var fem supportrar på bortasektionen. När vi möter Falu BS så brukar det alltid var tomt på bortasektionen. Det är tragiskt att ett sådant klassiskt gammalt lag inte har några supportrar. Det brukar nämligen vara extremt tyst från den lilla hemmapubliken också när vi är uppe i dalametropolen.
Första halvlek drog igång och spelet var mycket trevande, några halvchanser åt vardera håll. Falun var de som spräckte målnollan först och ÖSK var inte alls påkopplade. Att vi stänkte in en hörna genom Linus Doktare var en skänk från ovan. På slutet av halvleken tänkte man bara att vi inte skulle släppa till något och få med oss ett oavgjort in i paus, då kommer ÖSK upp och gör mål i ett vackert anfall på högerkanten. Fantastiskt, vi ledde i halvtid, dock inte helt rättvist. Bollkastning i halvtid och det är verkligen en kassako för ÖSK. Det fullkomligt regnar ner bollar mot planens mitt när detta börjar. Jag fick på ett riktigt bra kast, men precis som vid förra matchen så var kastet något för hårt och bollen studsade försmädligt ut igen.
Jag passade också på att gå över till Faluklacken och hälsa dem välkomna till Örebro. Jag tog min kåsa med glögg och knallade över. Det visade sig att det var inget klingande dalmål jag fick höra, trots att alla hade Falu BS mössor på sig. Alla pratade östgötska och de var från Finspång. Det var nämligen anhöriga till en spelare i Falu BS som kommer från Finspång. Så egentligen var de väl Finspångs fans med Falu BS mössor på… Trevliga var de i alla fall och det var mest Finspångs väl och ve som vi pratade om.
Matchen kom i gång och ÖSK spelade mycket mer rejält och rakare. Dock fick Falun (jag höll nästan på att skriva Finspång), in första målet. Ganska ologiskt i det läget. ÖSK fortsatte i alla fall sitt frejdiga spel och var snart uppe i en tvåmålsledning. Det var drygt 20 minuter kvar av matchen och man började bli lite nervös. Det märktes lite att det gällde även spelarna och spelet blev lite mer avvaktande ett tag. När sedan Falun gick upp och gjorde det som de inte fick göra, d.v.s. mål, så blev det duktigt nervöst. Men då tog ÖSK tag i spelet igen och tryckte på och Falun kunde inte freda sig på annat sätt än att dra på sig flera utvisningar. På läktaren ropade vi på att ÖSK skulle fixa hörnor. När man är tre man kort så är det ju väldigt svårt att försvara sig vid hörnor. ÖSK grejade två, men utan resultat. Till slut kom så det förlösande 5-3 målet och då var det proppen ur. ÖSK kunde defilera in i mål och öste på med två mål till och matchen slutade till slut med seger med hela 7-3 till ÖSK. Vi kunde då konstatera att den gamla landslagsmålvakten Patrik Hedberg och hans manskap inte kunde stoppa ÖSK från att ta sin 16:e raka match på hemmaplan utan förlust. Om vi då skulle räkna bort Elitseriesäsongen och bara räkna Allsvenska matcher så blir det 27 raka utan förlust. Det måste man säga är imponerande.
Så här lagom innan Annandagen så har nästan halva serien spelats. Naturligtvis är det några lag som har imponerat och spelat till sig fler poäng än vad man trott och vice versa. Den stora positiva överraskningen måste väl ändå var Ljusdal. De är det enda laget som fortfarande är obesegrade, de ligger med i toppen på samma poäng som serieledande IFK Kungälv. Sedan har väl även Tellus spelat över förväntan, även om det har börjat gå lite grus i maskineriet på senare tid. Tyvärr får vi konstatera att ÖSK är nog det lag som har underpresterat mest. På hemmaplan kan man mäta sig med vilket lag som helst i serien, men bortaspelet är om möjligt ännu sämre än ifjol. Tråkigt, med tanke på att vi är ett troget gäng Svampar som hänger med och stöttar vid varje bortamatch (nästan, vi missade ju Falun borta). Nu väntar två härliga derbyn mot Katrineholm. Det brukar alltid vara hårda matcher och mycket folk när ÖSK drabbar samman med Katrineholmslag oberoende om de heter KSK, Värmbol eller KVBS. Jag uppmanar mina läsare att ta det nu lugnt i jul och ladda sedan era Annandagsportföljer för att sedan gå på den stora högtidsdagens match i spelet som är det roligaste bollspelet som finns; BANDY!
