Julkrönika från Örebroredaktonen
Några positiva och några negativa bandy reflektioner så här i juletid
Julkrönika från Örebro redaktionen
Julen är här och snart har vi nyår. Det brukar locka en del krönikörer att sammanfatta det som har varit och kanske blicka lite framåt. Som bandyfantast står man så här års nästan precis mitt i säsongen. Så därför känns det ganska lagom att nu ge sig in i dessa spörsmål. Coronan ligger som en våt filt över alla verksamheter i Sverige just nu och frånvaro av publik och coronasjuka spelare tänker jag lägga därhän (dock inte helt). Jag går i stället in på vad som har varit sämst och vad som har varit bäst hittills under denna säsong och kanske vad vi kan vänta oss av nästa år.
3 saker som har gjort mig upprörd i negativ bemärkelse är:
1 Motalas agerande i samband med Anders Perssons överfall på Oskar Westh. Frågan var om Disciplinnämnden skulle döma honom till ett ganska standardiserat milt straff, d.v.s. fem matchers avstängning eller om det skulle bli ett riktigt hårt straff. Överfallet där han bara går på spelare, händelsen sker vid sargen och spelaren (Oskar West) är helt fokuserad vid bollen. Domen blev den mildare varianten (förvisso ett straff som är så hårt att det var länge sedan någon fick ett så hårt straff, men det var också länge sedan man såg något så fult). Motala och Anders Persson hade tur, det blev den milda varianten, han klarade sig med fem matcher. Då försöker Motala att överklaga! Varför då? Ärendet blir naturligtvis inte prövat och i idrottssammanhang kan det heller inte skärpas vid en överklagan så straffet står kvar. Då går Motalas ordförande ut i pressen och gråter ut och menar att inget storlag skulle ha fått ett så hårt straff. Straffet blev så hårt därför att Motala är en så liten klubb. Dessutom försöker man sprida lögner om att detta är det hårdaste straffet som någonsin delats ut. Jag mins ju när Sören Andersson i ÖSK blev avstängd ett helt år från all idrott. Det var för många år sedan men det är säkert fler spelare som har fått långa straff sedan dess. Sitt ner och håll klaffen, är min uppmaning till Motalas ordförande.
2 Vad håller AIK:s styrelse på med. De har ju alla sitt ursprung i supporterklubben Black Army och deras devis brukar vara ”Vi är AIK, alla hatar oss, men vad gör det”. Försöker man leva upp till den ramsan. Man krånglar, lämnar aldrig info om laget, använder sig inte av de vanliga kanalerna när man väl lämnar info och kommer med helt befängda förslag och krav. Priset tar man förstås när man lägger fram ett förslag som man vill ska behandlas på Svenska Bandyförbundets årsmöte att man ska döda Sveriges äldsta idrottstradition, den Svenska Bandyfinalen och ersätta den med bäst av 7 matcher mellan finallagen. Alla vill bli älskade, lyckas man inte med det så vill man bli respekterad och lyckas man inte med det så vill man bli hatad. Ja, AIK:s styrelse har ju varken sett till att klubben blivit älskat eller respekterat efter de olika utspelen man har gjort eller de långa tystnaderna som klubben har stått för när bandysverige har väntat på någon typ av utlåtande. Jag tycker synd om klubbens supportrar varav jag är bekant med flera.
3 Kungälvs agerande i samband med corona pandemin. Först vägrar man spela, när serien drar igång, sedan börjar man spela som man säger ”under tvång” när förbundet hotar med nedflyttning för de lag som inte ens vill spela sina hemmamatcher. Man spelar några omgångar men sedan går man ut och deklarerar att nu är det slutspelat på bortaplan. Hade man gjort så här om man hade riskerat att bli nedflyttad? Hade man gjort så här om man hade varit ett topplag med chans till kvalspel eller till förstaplatsen? Svaret på båda frågorna är -nej. Det är inte så jävla kul att åka land och rike runt och bara förlora. När man nu inte har något att förlora på att inte göra det så, då väljer man att bara göra det roliga. D.v.s. att spela sina hemmamatcher. Det blir ju också mycket billigare för klubben. Vill man inte spela bandy på Allsvensk nivå så borde man ha blivit av med möjligheten att bara spela när man tycker det är kul också. Kungälv vet om att man har ett svagt lag i år. Hade det varit spel som vanligt hade Kungälv absolut varit en möjlig räddningsplanka för Jönköping och Västanfors. Synd att förbundet i all välmening tog beslutet att inget lag åker ur. Då hade vi sluppit alla w.o. matcher. Samma sak gäller för övrig här som vad gäller många av AIK:s supportrar. Många trevliga möten med Skarpa Gubbar har man varit med om genom åren. Men det är ju knappast dom som har tagit beslut om bortavägran.
Nu till alla positiva saker och lite framåtblickande.
Jag har som vanligt sett alla ÖSK:s matcher, men min 7 åriga svit på att alltid vara på plats, sprack när ÖSK spelade borta mot ett hall lag (LAIK). Dock är väl just ÖSK:s hitintill:sa framgångar det som har glatt allra mest. Alla vi ÖSK supportrar är förstås väldigt glada men jag tror många i bandysverige har höjt på ögonbrynet och observerat (de flesta med glädje, hoppas jag) vår fina framfart. Vi är förmodligen de som har haft supportrar på flest bortamatcher i Sverige också. Vi har ju faktiskt varit på alla tre där det har varit möjligt att se planen. Vi har inte varit många, men vi har varit där!
Övrigt positivt är förstås att bandyn faktiskt spelas, jag var kanske lite naiv i början av säsongen när jag förutspådde att vi skulle kunna vara 50 stycken på matcherna vid det här laget. Pandemin slog hårdare än vad jag och många andra hade förutspått. Jag räknar med att det kommer att fortsätta vara 8 ett tag till, trots att vi börjar få en immunbank och att vacineringarna snart kommer igång. Dödstalen kommer naturligtvis snart att drastiskt minska men jag tror inte att regeringen vågar släppa på speciellt snabbt.
Några lag som jag tror på förutom ÖSK i vår serie är Ljusdal och Kalix. Ljusdal har i princip spelat alla sina svåra matcher. Man har mött ÖSK, man har spelat mot Kalix, Rättvik och Gripen borta. Dessa fyra svåra matcher gav hälsingarna bara en poäng. Men nu är den tuffa säsongsöppningen över. Det skulle inte förvåna mig om Ljusdal nu går rent. Detta skulle i så fall minst ge en kvalplats. Laget ser starkt ut, jag tror på Ljusdal framöver.
Ett annat lag som har imponerat lite på mig är Kalix. Man vinner ofta jämna hårda matcher, man har spelat minst antal matcher därför att några lag vägrade att åka upp till Kalix i början av serien. I år skyllde man på pandemin, men det är nog egentligen bara den vanliga klagosången. – Det är så dyrt att åka upp till Kalix, det krossar vår ekonomi. Men att Kalix själva får göra samma resa 7-8 gånger varje år det är det ingen som tänker på. Jag tycker det borde finnas en fond som alla lag betalar till och som delar ut utjämningsbidrag till de som har åkt längst sträcka under säsongen. Om Kalix spelar ikapp så kan man avancera ganska långt i tabellen bara på hängmatcher. Kalix har ett i viss mån ganska ålderstiget lag, men det finns ju därför också rutin i massor. Jag tror på Kalix. Mitt tipps är att de kommer att vara med och nosa lite på kvalplatserna men inte riktigt nå hela vägen.
I Elitserien måste jag säga att Motala (som vanligt) är de som har överraskat mest. Man vinner de matcher man ska vinna och tar en och annan oväntad poäng, som den uppe i Sandviken, imponerande och faktiskt inte helt orättvist även om SAIK trycket var hårt på slutet.