Krönika: Bandyns hjärta
Det går ett spöke genom Sverige. Det är det finska spöket.
Jag parafraserar (som ni säkerligen noterar) Karl Marx och den inledande strofen av hans världskända manifest. Även om Sverige officiellt förlorade Finland år 1809 gör sig våra grannar påminda gång på gång: Inte minst i bandyvärlden och en milstolpe nåddes då Finland tog hem Världsmästerskapen i Västerås år 2004. Ari Holopainen, Sami Laakonen, Samuli Niskanen och Kimmo Houtelin visade vägen och plötsligt var det fler finländare än ryssar i Sveriges högsta serie. Inför denna säsong finner vi en handfull rekryter, färska från Finland: Rolf Larsson, Janne Hauska (Broberg) och Jouni Kauhanen (Motala). Befintliga finländska spelare är: Ilari Moisala (Broberg), Mikko Lukkarila, Pertti Virtanen, Markus Kumpouja och Mikko Rytkönen (Kungälv), Pekka Rintala (Västerås), Timo Oksanen, Samuli Helavouri, Juho Liukkonen och Ville Aaltonen (Bollnäs). Totalt 13 spelare med finländskt ursprung och i sin helhet en startelva med ett par avbytare. Prognosen lyder att ta in finländare som ersättare för flyktande rysslandsproffs, och det fattas bara att de ryssar som inte platsar i den inhemska ligan söker sig till Finland, för att fullborda triangelhandeln. Men än så länge är finländarna i minoritet: Endast i ett par lag (Kungälv och Haparanda) är finländarna tillräckligt många och framträdande för att utgöra en essentiell del av lagets slagkraftighet. Än så länge är det alltså inte en fråga om någon bandyimperialism eller ”Den finske mannens börda”, men hur är det om… låt oss säga… 20 år?
Jag ser fram emot en Elitserie med en hög dos pluralism: USA, Finland, Ryssland och Kazakstan finns representerade i form av spelare och ledare i Elitserien 2012/13! Ingen tid för xenofobi eller det provinciella - Sverige är ju trots allt med i EU.
