Krönika: Blödande Norrbotten
I helgen möter Gulsvart Nyborg och Kalix i två nyckelmatcher där värdefulla poäng står på spel. Men hur står det egentligen till med bandyn uppe i Norrbotten? Det rådande tabelläget, samt publiksiffror, skvallrar om tuffa tider…
Nyborg ohjälpligt sist i tabellen efter en tredjedel av serien spelad, och ”storebror” Kalix på en blygsam niondeplats – Norrbotten blöder. Haparanda har inte heller levt upp till förväntningarna, och har i skrivande stund redan inkasserat tre förluster. I kontrast till detta blomstrar Dalabandyn för tillfället: Borlänge är den poängmässigt främsta nykomlingen, Rättvik har redan skrällt mot Örebro, och Falun har etablerat sig som ett lag i toppen. Vad beror nu detta på? Uppenbarligen lyser bandyhallarna med sin frånvaro norr om Edsbyn och det isolerade läget möjliggör endast en försäsong med matcher mellan de inbördes lagen (Kalix, Nyborg, Haparanda, Karlsborg och eventuellt Torneå). Jag säger som amerikanerna: ”It goes without saying” att Norrbotten behöver en bandyhall!
Kalix lider brist på både spelare och publik. Laget hade en uttalad ambition om att vara tillbaka till Elitserien till nästa säsong, men det ser mörkt ut: blott fem poäng på sju matcher och en diger skadelista som gjordes ännu större i och med Johan Sundqvists otäcka fall hemma på IP, mot KVBS. En annan nyckelspelare – Mats Rönnqvist – har endast spelat tre matcher och för att få perspektiv kan det sättas i relation till brodern Patrik som spelat en match. Och han är officiellt pensionerad och tränare. Tränare och ingenting mer, även om han reviderade sitt beslut och blev spelande tränare. Kalix senaste drag var att kalla in Karl Widgren. Får vi se Daniel Åhl nästa gång? Nej, skämt åsido, men en lämplig förstärkning vore väl att låna in Emil Viklund: Talangen som efter succésäsongen med Kalix nu lever i exil i Vänersborg. Där har han fått begränsat med speltid, och en av sina senaste matcher gjorde han med Blåsut – I Allsvenskan.
Haparanda gick in i säsongen med högt ställda förväntningar: Dessvärre slutade Pekka Hiltunens återkomst innan den ens hade börjat, och han drog österut. Plåster på såren blev dock Markus Hiukkas påskrift, samt att en annan hemvändare i Antti Ekman valde att spela för Haparanda. Veteraner i all ära, men med en medelålder på 27,8 år kändes det ändå som att laget saknade ungdomlig vitalitet. Nåväl; serien inleddes och via segrar mot Borlänge och Tellus kändes det stabilt. Då förlusten mot KVBS inte var alltför ologisk, kom nederlaget mot Gustavsberg som en smärre chock: 1-2 till 08-laget från Skärgården och det skylldes på allt mellan himmel och jord, inklusive extrema yttre förhållanden. Gustavsberg hade flertalet träningsmatcher spelade innan mötet mot Haparanda – ligger förklaringen där? Desto mer glädjande var att Haparanda presenterade ett nytt vapen i kampen om Elitserien – Ilya Sysoev. Ryssen har – förutom framträdande spel – noterats för tre mål och en målgivande passning (8/12/12). Redan i nästa match presenterades ytterligare ett medel för lyckad offensiv: Harri Hiukka. ”Legenden” Hiukka har hittills producerat fyra mål (8/12/12) och Haparanda har tagit säsongens mest imponerande skalper i och med att besegra Falun på Arena Polarica, och Tellus på Zinkensdamm. Dessa två pjäser kan säkerligen utgöra viss motvikt till undermåliga förutsättningar under försäsongen, men räcker det ända fram till Elitserie-kval?
Nyborg – kan uttrycket ”sist in, först ut” appliceras på Nyborg likaså? Med mer än en tredjedel av serien spelad, ligger Nyborg ohjälpligt sist, utan poäng. Närmare än 3-4 hemma mot Rättvik har det inte blivit. Att Nyborgsvallen aldrig gjordes redo för Allsvenskan var kanske redan det ett dåligt omen – och samtidigt ytterligare ett argument för en hall.
Varje spel har en vinnare, och en förlorare - eller parafraserat till ett bibliskt uttryck: ”Den enes död, den andres bröd”. I Norrbotten är det obestridligen Karlsborg som är förloraren. De resterande lagen har alla plockat Karlsborg på, åtminstone, en spelare inför denna säsong: Jimmy Simu gick till Haparanda, Simon Sandström valde Kalix, och Andreas Lundström lades beslag på av Nyborg. Laget kämpar i Division 1 Norra och har inlett bortom mediokert med en vinst och två förluster (8/12/12).
Och så… publiksiffror. Kalix hade under säsongen i Elitserien 2011/12 ett snitt på 920 personer. Inför den femte hemmamatchen mot Rättvik (8/12/12) ligger snittet på 174 personer. Det är en minskning med 746 personer, eller med 81 %. Ska det skilja så mycket mellan två divisioner? Haparandas snitt inför den femte hemmamatchen mot KVBS (8/12/12) ligger på 180 personer. Det är faktiskt en ökning med 48 personer, då fjolårets snitt låg på 132. Nyborg har inför den femte hemmamatchen mot Örebro (8/12/12) ett snitt på 76 personer. Under föregående säsong, då laget låg i Division 1 löd snittet 95 pers/match. En minskning med 19 personer, där det naturligtvis finns korrelation till att Nyborg spelar på Kalix IP, och inte Nyborgsvallen.
I helgens allsvenska omgång spelar samtliga lag från Norrbotten hemma på sina respektive arenor. Mitt på ljusa dagen är det avslag mellan Kalix och Rättvik. Ungefär sex timmar senare blåser domarna av matcherna mellan Nyborg och Örebro, samt mellan Haparanda och KVBS. Då är det betydligt mörkare uppe i Norrbotten. Men en och annan poäng för något av lagen kanske kan ha symboliskt värde om att våren, ljuset och hoppet någon gång är annalkande: ”April is the cruellest month, breeding/Lilacs out of dead land, mixing/Memory and desire, stirring/Dull roots with spring rain./Winter kept us warm, covering/Earth in forgetful snow, feeding” (Eliot, The Waste Land).
