Kvartsfinal nr 5, vinn eller försvinn
Ibland i grundserien sitter jag och känner mig som en teaterpublik och bara låter mig underhållas, det saknas både nerv och dramatik. Nu är det en femte avgörande kvartsfinal på gång och nu finns det nerv och nu finns det dramatik, visst är det underbart!?
Det är förbryllande med sport, hur kan det vara en sådan grym skillnad på hur lagen presterar hemma och borta? Alltså inte bara SAIK och Edsbyn utan även i 2 andra kvartsfinaler. Som det ser ut nu så är det bara Bollnäs som kan prestera utanför sin hemmaarena så dom vinner nog SM. (Lite skoj, mycket allvar)
Vad ska jag då säga inför den avgörande fighten i Göransson Arena? Kollega Forsberg är pessimist och lagd åt det mer nervösa hållet, själv blir jag mest, som det heter i Sandviken, uuttrökad när SAIK inte kan prestera bandy på samma höga nivå i match efter match. Redan i oktober i artikeln inför elitserien var vi inne på att ett ungt lag som årets SAIK får svårt att prestera på topp i match efter match. -Man blir hårdare och jämnare med åren sa Pumpen en gång när jag intervjuade honom. Tyvärr då så finns det fler spelare som varit med ett tag, ja rent utav länge, i Edsbyn.
Inför Edsbyresan spekulerade jag i olika matchscenarior, tyvärr fick jag rätt i en punkt. Liw och Jansson körde rätt igenom SAIK vid ett flertal tillfällen. Detta måste SAIK få stopp på. SAIK å sin sida försökte med sitt finsnickeri till passningsspel och slog felpass vid absolut fel lägen. Det måste SAIK också få stopp på. SAIK måste vara uppmärksamma på att Edling och Ohlsson finns mitt i banan för att störa sidledspassen i speluppbyggnaden och hitta ett nytt vapen där, SAIK måste hjälpas åt med alla rödblå som samlas ute vid Ted när Hasse Andersson laddar för sina lyror, det är ibland ända upp till fyra spelare som tar fart ute vid sargen, klart att Ted måste ha hjälp av fler än Jocke för att lösa det problemet, och som om inte diagonala lyror är nog problem så började Hasse i kvartsfinal 4 att slå raka lyror också. Men är man ett bra lag så ska man bara fokusera på sitt spel brukar det heta. Klyscha säger jag, man måste vara beredd på vad motståndaren tänker komma med, och ha motdrag. För att lyckas måste SAIK äga bollen i långa perioder och tvinga Edsbyns spelare att offra energi i det defensiva spelet, och det måste finnas en noggrannhet i varje passning. Spelar man fel blir man straffad direkt i dessa täta matcher. En perfekt mix av mod och tålamod är vad jag vill se, då spelar vi vidare. Feghet eller iver, då är det sommarlov tidigt. Nog finns det nerv och dramatik.
I det som följer i texten vill jag vara tydlig med att betona att ingen av SAIK-förlusterna har påverkats av domarnivån. Men om det är så att man tar på sig matchledarrollen i randig tröja så ska man vara medveten om att man förväntas leda matcherna utan att synas. Nu har vi under slutspelet sett på TV, i Göransson och i Dina hur domare dominerat matcher och varit den person som publiken kommer ihåg efter matchen. Vill man vara den lysande stjärnan mitt i rampljuset finns det andra program på TV 4 än bandysändningarna, t.ex. Idol och Talang. Snälla förbundet, ta en telefonkonferens inför avgörandet och skärp till nivån på bedömningarna. Ska det vara utvisning för förseelser så ska det vara samma bedömning varje gång, inte vart tredje slag på klubban och var fjärde fasthållning, ojämn bedömning gör spelarna förvirrade och publiken förbannade. Alla vill vi ha en rättvis kamp!
Det kommer inget tips den här gången, Liw sa till helahalsingland efter senaste matchen att det kändes som om planen lutade med oss. Är det så blir det jobbigt för SAIK.
Jag hoppas det fortsätter luta med hemmalaget.
