Lite bandyhistoria och några tips till Svenska bandyförbundet
Övre Norrlands bandyn blöder, hela bandysverige måste hjälpa till att stoppa blodflödet. Klubbar klagar på att publiken sviker, börja spela på söndagar!
Lite bandyhistoria och ett par tips till bandyförbundet
Denna krönika ska inte handla om reflektioner runt och beskrivning hur mitt kära lag ÖSK har spelat. Vi har ju ett långt spelaruppehåll just nu. I stället ska jag göra några allmänna bandyreflektioner.
Den första reflektionen rör övre Norrlands bandy. Vad händer där? I dagsläget finns det bara fem föreningar kvar norr om Ljusdal som spelar bandy, sex om vi räknar in Kalix U som spelar i division 1. I Allsvenskan återfinns Kalix Bandy, i division 1 finns Umedalen, Selånger, Östersund och så detta Kalixlag som egentligen är Karlsborg men när den föreningen lade ner sin verksamhet så tog Kalix bandy ansvaret och lät spelarna spela i något som de kallade Kalix U. I division 2 spelar dessutom Härnösand.
Hur kan det ha blivit så här? Till att börja med kanske jag måste ge er kära läsare en liten historielektion. 1931 startade bandyns seriespel. När Bandyförbundet skulle fördela de 16 platserna i den högsta serien så ville man sprida deltagarlagen så mycket som möjligt, geografiskt. Dock skulle den svenska bandyns vagga, d.v.s. Stockholm och Uppland få många lag, baserat på att man ansågs starkare än övriga landet. Stockholm fick 4 lag och Uppland fick också 4 lag. Resterande 8 lag skulle sedan fördelas, ett per distrikt. Ett problem då var att det fanns mer än 8 distrikt utanför Stockholm/Uppland. I slutet på 1930 rådde det en kapplöpning om vilka föreningar som skulle antagas. Det skulle vara roligt att kunna läsa all den korrespondens som skickades fram och tillbaka i ämnet. Jag har dock i olika sammanhang kommit över en del fragment av dessa.
I Härnösand fanns det en bandyförening som hette Älgarna. Man var tämligen överlägsen i sitt distrikt vilket man kunde visa upp genom ett antal DM-guld och även vid matcher mot angränsande distrikts mästare. Älgarna lovades en plats i Allsvenskan. Frågan är om inte Stockholm hade lovats bara tre platser och att Älgarna skulle ha haft den plats som sist delades ut. Det var två Stockholmslag som bara dagar före seriestarten kvalade om en plats. Ett kval som Hammarby vann över IF Linnea.
Hur kunde Bandyförbundet lova Älgarna en plats i Allsvenskan, en plats som de sedan blev blåsta på och hur kom det sig att ett av de allra starkaste distrikten, Hälsingland, helt blev utan lag? Jo, efter påtryckning från framförallt lagen söder om Stockholm så bestämde bandyförbundet att inga lag från Norrland skulle få plats i den första bandyallsvenskan. En liten kompromiss gjorde man dock, då man lät gästrike och hälsingelagen bilda en division 2 grupp. Detta innebar förstås att redan 1932 så gör Bollnäs GIF debut i bandyns högsta serie och året därpå gör Brobergs IF det samma. 1943 bestod hälften av lagen i norrgruppen av lag från nedre Norrland.
Men norr om Hälsingland, där var det stopp. Detta kallas för Norrlandförbudet och det har nog satt sina spår i Norrlands bandy långt efter att det helt försvann 1957.
Nu slutade man förstås inte spela bandy i övre Norrland bara för att man inte fick vara med i det svenska seriesystemet. I stället gjorde man sina DM till stora turneringar och i början av 50-talet startade man Norrländska Elitserien. Då hade gränsen för vilka som fick vara med i bandygemenskapen flyttats lite längre norr ut och det var bara Västerbotten och Norrbotten som inte fick vara med. Dock fortsatte diskrimineringen även efter att Norrlandsförbundet var hävt. Det finns otaliga historier om hur förbundet fifflade med regler som t.ex. när Bolidens juniorlag skulle spela kvartsfinal i SM och tvingades åka ner till Edsbyn trots att det var deras tur att ha hemmamatch i de regler som gällde med vartannat år hemma och vartannat borta. Boliden BIF var för övrigt ett lag som borde ha haft en plats i Allsvenskan, men när man äntligen släpptes in i seriespelet sa hade man redan passerat zenit och nådde aldrig hela vägen fram. Vad gäller Boliden så hade man en väldigt fin bandyarena som bestod av en liten sjö som man hade dikat ut så att den precis fick måtten av en bandyplan. Läktaren var en naturlig backe upp från sjön. Sjön var grund och bottenfrös tidigt och höll is länge på våren. Ofta kom Svenska mästarna till Boliden efter avslutad säsong och spelade en match mot Boliden BIF. En match som drog mycket publik och där alltid Boliden kunde ge svenska mästarna en match. Sedan avslutade man med bankett på Boliden gruvans fina restaurang.
Nu ser det riktigt mörkt ut för de få föreningar som finns kvar i övre Norrland. I år har bandyförbundet slagit ihop den östra division 1 gruppen med den norra och gjort ett upplägg som liknar Allsvenskans. I den norra poolen återfinns även Skutskär som har återupptagit sin herrbandy (roligt) och ett nytt lag från Hälsingland, nämligen Järvsö. Roligt att det startas nya lag i de traditionella bandydistrikten, men nu åter till övre Norrland.
Om vi räknar bort de två nystartade lagen Skutskär och Järvsö och bara räknar matcherna mellan övre Norrland och östra gruppens lag, så har det hittills spelats 7 matcher mellan dessa. I samtliga fall har de östra lagen (Stockholm och Uppland) vunnit. Inte bara vunnit, i de allra flesta fall så är det totala krossar! Medan nedre Norrlands lag mer eller mindre dominerar svensk bandy så är över Norrlands lag helt bortspelade.
Vad kan man göra för att ändra på detta? Vi i övriga Sverige måste stötta övre Norrlandslagen, vi måste försöka att hjälpa till så att bandyn kommer igång igen i de städer där den ligger i dvala. Leta efter eldsjälar. Bandyförbundet borde anställa någon som har som enda uppgift att stötta bandyn på de får orter där den fortfarande finns i övre Norrland och söka upp, annonsera efter folk som vill dra igång bandyn igen i Robertsfors, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda. Det är ju relativt stora orter, men det kanske också finns någon/några i de mindre orterna som kan få igång något. Vädret i övre Norrland är ju inte lika problematiskt som i södra Sverige och på fotbollsplanerna kan man lägga is.
Mitt förslag är att alla lag i Allsvenskan och Elitserien från Ljusdal och söder ut betalar pengar i en pott varje år, pengar som ska gå till övre Norrlands lag att användas som resebidrag eller starta upp bidrag. Dessutom har bandyförbundet en plikt att engagera sig i frågan.
Nu till ett annat problem inom vår kära bandysport. Eftersom jag ser alla ÖSK:s bandymatcher så kuskade jag tillsammans med ett gäng svampar runt och såg ÖSK i en inte allt för lysande Elitserie sejour ifjol. Vi blev då varse vad svårt det är att få många att åka på bandymatcher en tisdag eller torsdag. Många lag klagar på vikande publiksiffror, ja det är inte så konstigt när man envisas med att spela mitt i veckan. Det är inte ens roligt för hemmapubliken men hart när omöjligt att få till ett större bortafölje. Börja spela på söndagar. När jag växte upp så var det självklart att det var full omgång i bandyallsvenskan på söndagarna. Idag är söndagar nästan idrottsfritt, bara några strömatcher i olika sporter. Söndagar är en perfekt dag att spela på, t.ex. matchstart klockan 15. Då hinner ett bortafölje åka 30 mil fram och tillbaka utan att man behöver varken starta väldigt tidigt eller komma hem väldigt sent. Då kan hemmapubliken ägna förmiddagen åt familj, åka skidor eller vad man vill göra och ändå se bandymatchen.
Sammanfattning på förslag till Svenska bandyförbundet:
Starta en fond som alla lag från Ljusdal och söderut betalar till, pengar som ska användas av övre Norrlands lag för att bandyn inte ska dö däruppe.
Anställ en medarbetare som har som enda uppgift att dra igång bandy längs Norrlandskusten från Umeå och norrut. Medarbetaren ska göra allt för att hitta bandy intresserade som kan dra igång barnverksamhet och A-lag på såväl herr som damsidan.
Minimera seriespel mitt i veckan. Spela Elitserien fredag och söndag och Allsvenskan på lördagar. Sedan har vi våra traditionella röda bandydagar; Annandag jul, nyårsafton och trettondagen. Man kanske måste stoppa in någon onsdagsomgång också, se då till att det är matcher där lagen har korta reseavstånd i så hög utsträckning som möjligt.
