Nu är det nära
Ännu en seger för ÖSK. 3-2 borta mot Nässjö är alltid bra, men denna gång hackade spelet lite.
Nu är det verkligen nära, drömmen att vi skulle ta oss tillbaka till Elitserien har nästan känts overklig, men nu kan den snart vara sann. Vi slipper i alla fall det lite tråkiga att gå upp i kavaj, vilket hade blivit fallet om inte Rättvik eller Kalix hade vunnit och Gripen skulle förlora mot Åby i morgon. Nu tog både Rättvik och Kalix full pott i helgen. Det blir dock spännande att se Gripen med Robin Öhrlund, en match som sänds på bandypuls i morgon.
Ja, vi ska fokusera på vår egen match som spelare och ledare brukar säga och, ja, vi vann ju igen. Liten laddning på Kungen och sedan avmars mot O´Learys. Svamparna blev uppdelade på två gäng denna gång, på grund av regeln med 4 stycken vid varje bord. Vi hamnade i det lite mindre gänget med tre bord, men det var lite roligt för då snackade man runt lite med alla. En av killarna som jag inte hade träffat förut var född i Nässjö, men hade bott i Örebro i många år. Jag frågade vilket lag han höll på och bland alla ÖSK: fantaster så bedyrade han att han höll på ÖSK. Dock avslöjade vi honom lite när Nässjö gjorde mål. Han såg ganska glad ut då, till skillnad från resten av gänget. Vi får väl säga att han höll lite på båda lagen. En ganska avslappnad attityd, då blir man ju alltid glad när matchen är slut. Alltid glad när matchen är slut är något vi ÖSK: supportrar har vant oss vid i år. Vi inkasserade den 17:e raka vinsten, efter en halvknackig match. Gott betyg det. 3-2 borta mot Nässjö är alltid bra. Nog har jag varit med om många segrar i Nässjö, men förlusterna är dessvärre än fler. Jämfört med bortamötena med Nässjös trätobroder Tranås så har vi haft en betydligt bättre utdelning i Nässjö genom åren. Detta trots att Nässjö nästan alltid har haft ett bättre bandylag. Jag har faktiskt bara varit med om en enda vinst i Tranås, men det var en riktig kross. Det var i kvalet som slutade med debaclet i Ljusdal, hu, hemska tider. Nu lyser solen betydligt ljusare över Närkeslätten.
Dialektoraklet Stephan Ammer underhöll hela gänget i halvtid med att prata en klockren Nässjö dialekt. Killen från Nässjö vek sig av skratt och sa: Jag som är från Nässjö, jag skulle vara helt övertygad om att du också var det. Din Nässjödialekt är helt suverän. Avslutningen på kvällen skedde som brukligt nu har blivit på Art bar. Borden längst in på Art bar har vi börjat kalla för Svampen hörnan. Hörnan är dock nu så stor så snart får nog Art bar bygga ut om dom ska kunna härbärgera alla glada Svampar efter bandymatcherna.
