Ny poäng mot topplag
Ett litet referat av matchen ÖSK-Ljusdal och några reflektioner från bandyvärlden.
Ny poäng mot topplag
Det kan konstateras ytterligare en gång. Vilken skillnad det är mellan hemma och bortaspel för ÖSK. Nu fick vi se ett helt annat ÖSK än i Stockholm. En poäng med mersmak kunde vi glädja oss åt när vi lämnade Vinterstadion.
Bandydagen började dock på Örebro Ölhall där Svampen för andra året i rad höll sitt årsmöte. Vi var hyfsat många runt mötesbordet i Ölhallens fina möteslokal. En mycket bra styrelse fick vi till även om det förstås var kända namn på de tunga posterna. Två nya namn valdes in bland ledamöterna och det var Albin Kvick och Karl-Johan Larsson. Jag tror att båda kommer att tillföra styrelsearbetet en hel del och det tog båda plats i festkommittén. Det är väl en bra start för nya styrelsemedlemmar.
Därefter förflyttade sig alla så fort som möjligt till Östers krog för att hinna med åtminstone en öl på stamstället. När jag kom in i lokalen så får jag till min stora glädje se Stefan Eriksson från Stockholm sitta där och läppja på en öl. Jag hade helt glömt bort att han skulle dyka upp till denna match. Desto roligare var det att slå sig ner bredvid honom. Denna glada Edsbysupporter som har ÖSK som andra favoritlag och som nu skulle se de gulsvarta för fjärde gången i år, är alltid glädjande att ha vid sin sida.
Vi vandrade sedan allihop till Vinterstadion för att se vårt kära bandylag och som jag skrev i ingressen så var det helt fantastiskt vad bra ÖSK kan vara när de är som bäst. Gulsvart dominerade tillställningen nästan totalt första halvlek och Ljusdals två kvitteringsmål som kom vid ställningarna 1-0 och 2-1 var snarast två otroliga lyckträffar än frukten av ett starkt anfallsspel. Båda ljusdalsmålen var långskott längs isen och de såg inte helt otagbara ut. Lite otur där för ÖSK:s målvakt, Lundgren som i övrigt gjorde en prickfri insats. Jag träffade för övrigt hans farbror i halvtid och pratade några ord med honom mellan ölklunkarna. Man fick nämligen kasta i sig ölen om man skulle hinna, därför att ÖSK hade lagt om schemat för bollkastningen som nu skedde efter spolningen av isen istället för före som tidigare har varit det vanliga.
Nåväl, allt hans med, men ÖSK:s spel höll inte riktigt den toppklass som det hade i första halvlek. En 4-2 ledning i bandy är ganska skör och det fick vi bli varse när Ljusdal sakta men säkert åt upp ledningen och gick förbi med ett 5-4 mål. De grymtades lite på läktarna att vi hade kunnat ha en 6-2 ledning istället för 4-2 och då hade inte Ljusdal mäktat med att vända. Nåväl nu var det som det var.
ÖSK gav dock inte upp och i den 89:e minuten kom kvitteringen. När väl kvitteringen satt i motståndarkassen så hoppades man på mer. Det var några minuter övertid och ÖSK lyckade under dessa minuter skapa två hörnor. Ingen resulterade dock och vi fick nöja oss med en poäng, precis som mot det andra topplaget IFK Kungälv. Synd att vi inte skall spela mot Åby/Tjureda hemma i år. Vi hade säkert plockat poäng mot dem också.
Eftersom Stefan Eriksson var på plats så blev det en ”segeröl” på Östers innan jag cyklade hem mot Rosta.
Jag brukar oftast avsluta mina krönikor med något allmänt från bandyvärlden och det gör jag även denna gång. Jag har märkt att text TV inte har fattat att två lag åker ur Allsvenskan i år och att de två ovanför dessa får kvala. Att dessutom den självutnämnda Allsvenska experten på bandypuls inte heller har fattat det är väl kanske mer väntat. Han brukar ju inte ha så många rätt om man så säger. Den enda media som har förstått det hela rätt att Everysport som har placerat sträcken på rätt ställen. Heder åt dem.
Jag noterar också att man tydligen ska spela ett U17 VM i år för pojkar. Fast vi pratar om barn så släpper internationella bandyförbundet hårdnackat inte in det ryska laget, ofattbart. Dock är det glädjande att en ny nation gör entré på den internationella scenen; Indien!
Indien har faktiskt ganska länge varit medlemmar i det internationella bandyförbundet utan att skicka något representationslag. Nu startar man i en ungdomsturnering och jag måste säga att det känns faktiskt väldigt seriöst. Indien har ett stort område med ca 60 miljoner innevånare, där klimatet är kallare än i Norden, man har dessutom en gammal tradition av att spela landhockey. Jag tror nog att de indiska pojkarna får det svårt mot sina nordiska motspelare, men någonstans måste man börja och det ska bli intressant att följa detta lag framöver.
En annan notering som jag gjorde i morse var när jag lyssnade på radioprogrammet Söndagsmorgan, som tyvärr läggs ner efter nyår. Gästpratare var idag författaren Viveka Lärn. Hon sa att det vackraste ord hon visste var bandy. Jag måste säga att jag är beredd att hålla med henne.
