ÖSK premiär och en reflektion över olika bandyprojekt
ÖSK startade serien med en ganska förväntad 7-2 seger men det som det mest har pratats om i veckan är naturligtvis AIK:s konkurs. Här reflekterar jag och återberättar lite om de fyra stora bandyprojekten som har startats i modern tid. De fyra projekten är Boltic, Haparanda/Torneo, GAIS bandy och AIK s nysatsning
ÖSK:s premiär var solid utan att glänsa. Om vi tar det från början så laddade Svampen på Östers krog. Riktigt härlig stämning två timmar innan match och ett supportertåg till arenan som blev ganska långt. Vi hade också besök av två trevliga Surte supportrar på Östers. Det är alltid roligt när bortasupportrar kommer och hälsar på, på vår stamkrog. Bra stämning på arenan var det också och en tidig ÖSK ledning. Härligt också med en bortaklack som verkligen gav hals. Jag hann inte gå över och prata med dem i halvtid men de bör ha varit en 12-14 stycken med tanke på ljudnivån. I början av andra halvlek blev det lite nervöst när Surte reducerade till 3-2 men snart så seglade ÖSK ifrån till en ganska trygg seger. Tyvärr försvann nästan halva klacken en kvart innan matchen var slut därför att det randades viktig fotbollsmatch för ÖSK bara ett par minuter efter att bandymatchen var slut.
Det märkligaste resultatet i premiär- omgången var väl att Nässjö förlorade hemma mot Lidköpings AIK. Ett LAIK som har blivit oerhört brandskattat inför säsongen och ett Nässjö som man nog har räknat med ska ligga högt upp i tabellen och fightas.
Den stora bandynyheten i världen denna vecka är förstås att AIK går i konkurs och lämnar bandyserierna. Ett AIK med 25 säsonger i den högsta bandy serien, 3 SM guld och 4 final förluster, den senaste 2021. Det är stor tragik för klubben, supportrarna och för hela bandysverige. Mina tankar går framförallt till AIK:s store bandysupporter Jocke Wiberg. Han var med redan i snödrivorna på Bergshamra IP, en av några få som stöttade AIK:s bandy i vått och torrt när de kämpade i division 1, han var med när de kvalade upp till Allsvenskan, fick genomlida ett tufft Allsvenskt kval med positiv utgång för AIK. Tyvärr fick han inte uppleva på plats när AIK spelade sin första SM-final på många år. Nu är det slut och Gnaget går i graven. Dock ska vi nog inte vara för säkra på att AIK-bandyn försvinner för gott. En konkurs och ett par år förflyter och sedan kanske det finns några entusiaster som drar igång bandyn i AIK igen.
AIK:s snabba resa från ett halvdant division 1 lag till att spela SM-final räknar jag som ett av flera ”projekt” som har förekommit inom bandyn i modern tid. Vad menar jag med projekt? Jo, jag menar inte att klubbar som Broberg, Bollnäs och Hammarby har legat ganska länge i andra division, får ihop ett bra lag och går upp i högsta serien och etablerar sig. Nej det krävs något mer. Några personer har en idé om att med pengar, nya möjligheter och andra variabler relativt snabbt skapa ett storlag av ett lag som inte är i närheten av bandyns yppersta elit.
Som jag ser det så har vi haft fyra stora projekt i bandyn. Det fanns säkert något lag som kan karakteriseras som projekt tidigare också men här är min fyra bandy projekt.
IF Boltic, IF Göta hade varit Karlstads stora lag i evigheter men vacklade lite i slutet av 70-talet. Några kom på att man skulle göra Karlstads bandyn stor igen. Men istället för att satsa på det etablerade Göta så bestämde man sig för den lilla kvartersklubben Boltic. På den tiden krävdes det inte så mycket pengar. Spelare lockade man till sig med bra jobb, kanske förmånligt boende eller liknande. Fick man bara tag i en eller två stora spelare eller ledare så blev projektet ett självspelande piano, storspelare lockade till sig nya storspelare. Magneterna i Boltic bygget blev Bempa Ericsson och ledaren Curt Einarsson. Bempa var 70-talets stora bandyprofil, Curt var ung och hade nya idéer om hur man skulle bygga upp en bandyförening, allt från hur man jobbade runt föreningen till träningsmetoder. Projektet var väldigt nära att gå i stöpet redan på startlinjen. Örebro laget BK Forward hade gjort en säsong i Allsvenskan och hade ett bra lag, nu var man sugna på att ta sig tillbaka och man spelade i samma division 2 grupp som Boltic. I sista seriematchen för säsongen möttes Boltic och Forward i Karlstad. Forward var tvungna att vinna matchen för att passera Boltic i tabellen. Matchen slutade oavgjort 2-2 och Boltic gick till kval med minsta möjliga marginal. När sedan kvalet inleddes startade Boltic med en förtroende ingivande seger hemma mot Nässjö med 4-1. Sedan gick det grus i maskineriet och mot Elless och Tranås tog Karlstadslaget bara en poäng. I sista omgången var Boltic tvungna att ta en poäng mot Nässjö borta, det blev seger och första etappen i Boltic projektet var klart. Sedan vet de flesta hur det gick, kvartsfinal första året, semi andra och sedan 10 SM-finaler i rad och sammanlagt 9 SM-guld. Sedan började backen luta nedåt igen.
Det andra projektet var Haparanda/Torneå Bandy. Bandy intresset är stort i norra Finland och precis på gränsen till Sverige ligger Torneå. Det finns många bra bandyspelare i Finland men sporten är inte så glamorös i vårt östliga grannland. Ska man få glänsa inför en större publik som finsk bandyspelare så måste man spela i den svenska serien, vilket många finska spelare har gjort genom åren. Nu kom man på att de bästa finska spelaren fanns runt Torneå, så varför inte flytta över hela laget till det svenska seriesystemet så att de fick glänsa i en finsk kostym. Nej, det gick inte de svenska seriemakarna med på. Tanken var nu väckt, Torneå hade ingen konstfrusen bana och i början av säsongen så hände det ibland att man gick över gränsen och spelade någon hemmamatch i Haparanda. Haparanda hade en väldigt fin bandyarena men laget i stan Haparanda SKT gick kräftgång och spelade för tillfället i Sveriges tredje division. Vi slår ihop, sa någon. Spelarna finns i Finland, arenan finns i Sverige och om vi slår ihop det finska laget med det svenska och skriver laget i Sverige så kan ju inte förbundet säga något om det. Sagt och gjort. Laget fick naturligtvis starta i den svenska division 2 norra Norrlands gruppen där man totalt körde över allt motstånd med sina finska toppspelare. Man spelade de första säsongerna under namnet Euro city, men bytte sedan till Haparanda/Torneo PV. Lite tuffare blev det sedan när man gick upp i Allsvenska (den andra divisionen). Målsättningen var att vinna SM-guld men det tog tre år innan man tog sig till Elitseriekval. Där var man tvungna att besegra Gripen i den sista kvalmatchen, det lyckade och vips så hade Sverige fått ett ”finskt” lag i sin högsta bandyserie. Det gick ganska bra och första året i Elitserien blev man nia, men till slutspel kom man aldrig. Efter att ha ramlat ur Elitserien efter ett par år där och sedan spelat några år i Allsvenskan lade klubben ned verksamheten.
Det fanns en ambition att ha ett bandylag i Sveriges högsta bandyserie från Göteborg. Surte hade spelat många år i den högsta serien men aldrig hade något lag från själva stan varit uppe på någon högre nivå. SK Höjden hette ett lag som var från stan, man hade varit uppe och kvalat till Elitserien men aldrig nått ända fram. Nu var det några killar med Gais hjärta som väckte idéen att varför inte starta Gais bandy. Gais hade haft en bandy sektion när 1900-talet var ungt, men den vilade sedan länge. År 2005 bildar man Gais bandy genom en sammanslagning med SK Höjden så kunde man börja i den andra divisionen direkt. Målsättningen är glasklar. Gais bandy ska spela hemmamatcherna på Heden mitt i Göteborg och bli ett storlag i svensk bandy. Det gick lite knackigt i början. Man låg i den andra divisionen och var förvisso alltid ett topplag där men kom liksom inte längre. Det måste till något extra. Då värvade man Magnus Murén, Sveriges kanske då mest lysande bandystjärna, dessutom anslöt Kenth Hultqvist som tränare och manager. Efter två misslyckade kval lyckades det och Gais var klara för Elitserien inför säsongen 2012. Första säsongen i Elitserien blev riktigt lyckad, man var bara fyra poäng från att gå till slutspel. Därefter blev det negativt kval två säsonger i rad, men med lyckat resultat. Därför kom det som en chock i bandysverige när nyheten kom att Gais bandy lägger ner på försommaren 2016. Klubben hade gått i konkurs. Man hade lyckats med ambitionen att spela på Heden men två faktorer som nog blev dödsstöten för Gais bandy var just Heden. Man hade otur, det blev ovanligt milda höstar vilket gjorde att man fick spela många matcher i hallen i Surte. Dit kom inte den stora Gais publiken och hyran var hög. Dessutom lyckades en bil krascha in på Heden lagom till bandysäsongen skulle starta 2015. Detta förstörde kylanläggningen så att trots att vädret blev kallare så blev man tvungna att spela i Surte i väntan på att arenan skulle bli återställd. Om inte det var nog så blev Gais tränaren Holgersson avstängd på ett halvår efter sista kvalmatchen. Klubben behövde en ny tränare men att avlöna två tränare det hade man inte råd med. Domen mot Holgersson upphävdes förövrigt lagom till bandysäsongen startade 2016 men då hade Gais bandy redan gått i graven.
Fyra ganska olika projekt som alla under en tid blev ganska lyckade men som alla utom Boltic slutat i konkurs. Även om det var nära att även Boltic gick i KK när man hade ett stort skuldberg.
AIK är som jag ser det, det senaste bandyprojektet som har havererat. Även om AIK sticker ut lite från de andra genom att klubben har en väldigt framgångsrik historia som dock ligger väldigt långt tillbaka i tiden.
Det är dock lite kittlande när några försöker dra igång ett sånt där projekt. Det blir mycket publicitet och det gör ju att bandysporten sätts i fokus. Boltic, Haparanda/Torneo, Gais och AIK. Vilket blir bandysportens nästa projekt? Vi får se, för det kommer säkert nya och det roliga är att oftast dyker de upp där man minst av allt förväntar sig det.
Är det nu bara i bandyn som dessa projekt kommer fram. Svaret på det är att det går ju lite snabbare i bandy genom att man alltid kan starta i sportens tredje division och kan komma i fokus nästan redan från början. I fotboll tar det ju många år när en klubb måste klättra enda från division 6. Dock finns det just nu två uttalade fotbolls projekt. Det ena är i Stockholm, där en förening som heter FC Stockholm har klättrat hela vägen upp till division 1. En kaxig attityd har man ock skriver på sin hemsida att de ska gå upp i Allsvenskan och bli Stockholms bästa lag och sedan ta Europa med storm. Ett annat fotbollsprojekt är Ariana från Malmö som precis har kvalificerat sig till division 1 och på så vis nu är Malmös andra lag. Detta säger de sig inte vara nöjda med. De ska upp i Allsvenskan och utmana Malmö FF, både publikmässigt och prestationsmässigt. Spännande och kaxigt, men som traditionalist så tror jag de får svårt, till och med svårare än alla bandyprojekt.
