På djupet med Putte: "Det finns en stor potential"
I en längre intervju sammanfattar huvudtränare Patrik "Putte" Johansson sin senaste säsong med NIF, de blåe. Från en vår och säsongsupptakt som kantades av ovisshet, via en supercup som gav svar på många frågor och genom en serie där laget gick som tåget till ett kval där det spårade ur. Om en framtid full av potential om pusslet läggs rätt.
Silly season 15/16
-Säsongen började med många frågetecken för både mig som tränare och för alla runt laget. Vi tappade några tunga namn som hade stor del i att vi hade tagit oss till två raka elitseriekval. Till detta gnagde ekonomin och detta gjorde att det kändes som att arbeta med bakbundna händer.
-Sedan fick vi klart med Tony (Anatonoly Suzdalev). En spelare med ett gediget register men det var inte utan att man var osäker på hans kapacitet då han spelat mindre i elitserien året innan. Detta visade sig vara en riktigt bra värvning och nyttig för laget. Jakob Säleby med sin vinnarskalle, pondus och förmåga att styra sitt försvar skulle även det bli en ny dimension till en redan stark position.
-Hade det inte varit för ekonomin men även i en del fall timingen så hade vi mönstrat fler starka namn på vissa positioner där vi verkligen behövde förstärkning men så klart hittade vi några guldkorn ändå.
Försäsongen 15/16
-Med bakgrund av SIlly season och att det gick lite halvtrögt där så började vi försäsongen med ca 10 man på träningarna varav 5 juniorer och det var inte utan att man kliade sig i huvudet och undrade vart detta skulle sluta. Hade någon sagt där och då att vi bara skulle åka på en förlust under hela serien hade jag förmodligen bara skrattat.
-Med tappen av Fredrik Rinaldo som spelet mycket byggdes runt och Oskar Henriksson som stod för många enkla mål så skulle vi skapa något nytt. Vi hade ju så klart redan konstaterat att vi var tvungna att skapa ett spel som byggde på fleras delaktighet för inte bli för lättlästa.
-Försäsongen började utan större sensationer men via mycket teori och träning så sakta, sakta började då ett eget spel att infinna sig. Många svar på frågorna som fanns besvarades i allsvenska Supercupen på hemmaplan i slutet av oktober, där hände det något. Förlusten i finalen var så klart en plump men cupen blev ändå starten på en framgångsrik säsong.
-Allt arbete började ge utdelning. Fler och fler började hitta sin roll i spelet, vi fick nog en viktig mental kurva uppåt. Det är inte lätt att spela in 5-6 startspelare i ett lag men nu var vi på god väg. Patrik Gustavsson Thulin gav tryck på mitten, vi fick igång Anatoly Suzdalev och Jakob Säleby styrde försvaret.
-Fler vågade och verkligen ville delta, bidra och vinna. Vi blev tyngre i anfallet som lag att möta, det tunga anfallet gjorde att försvarsspelet klarades av bättre då motståndet inte orkade sätta press på oss.
Allsvenskan södra 15/16
-Här fortsatte vi på samma räls som i Supercupen. Vi var bra men utan att glänsa. Vi vann utan att prestera på max. Första förlusten och den enda kom mot Jönköping borta där vi egentligen gjorde en av våra bättre halvlekar i den första akten men en av de sämre i den andra och vi gick ner oss. Serien igenom är vi så pass tunga offensivt att defensiven aldrig riktigt sätts på prov och detta skulle komma att straffa oss i kvalet längre fram.
-Vissa stunder under serien var det nästan som att jag som tränare lutade mig tillbaks och tänkte: "fan, vad bra vi gör det". Flera juniorer har matchats genom säsongen och givetvis har det gått upp och ner för dem som det brukar göra för unga idrottare men de fick nya chanser och växte lavinartat.
-Att ta beslutet på försäsongen att vi ska spela många juniorer låter bra och är en sak men en helt annan att stå för det serien igenom. Att man som tränare verkligen har tålamodet och vågar satsa på dessa ungdomar och se dem utvecklas, det finns nog inget mer man kan vara mer stolt över.
-Serien rullade på och även vinsterna. Vi har givetvis sämre perioder i matcherna men blir aldrig riktigt straffade för det. Vi runt laget utvärderade ständigt våra insatser men en förlust här och där har ändå gett mer "udd" och känts på ett nyttigt sätt så man kan utvecklas vidare. Motståndet var inte tillräckligt bra.
Elitseriekvalet 15/16
-Inför kvalet tyckte vi verkligen att vi förberett oss mentalt, fysiskt och hade verkligen en positiv känsla inför stundande utmaning. Här blir vi kanske blinda, försvaret hade inte testats tillräckligt inför kvalet, vi blev aldrig straffade för misstagen och elitserielagen hade spelat många tuffa matcher på vägen till kvalet.
-Annars börjar vi kvalet bra mot Kalix hemma i Stinsen där de själva även hyllade oss. Tyvärr hade vi en fantastisk förmåga att missa våra egna klara lägen som fäller avgörandet. I den andra matchen i Trollhättan mot Gripen börjar vi horribelt dåligt samtidigt som Gripen är riktigt bra. Känslan är att vi inte lyckats nollställa efter matchen mot Kalix. Vi gör ett försök att komma tillbaks men när bollarna trillade in i jämn ström i baken så tar det lite knäcken på oss.
-Efter matchen mot Gripen är vi riktigt besvikna på oss själva. Den tredje matchen spelades mot Tellus i Stockholm där vi har 2-0 men vi går ner oss för att inte riktigt komma tillbaks åter igen. utivsningar, missar och skador börjar komma vid fel tillfällen och ihop med vår oförmåga går vi inte att kännas igen.
-Tellus hemma har vi 3-0 men förlorar på nytt och mot Gripen hemma är vi nära men ändå förlorar vi på nytt. På något sätt känns det som att vi har pusselbitarna utan att kunna lägga pusslet. I den sista matchen mot Kalix är vi bra i 70 minuter men sedan började vi spela bakåt istället för framåt och ger bort matchen. Sedan pressar Kalix högre och tar till vara på våran dipp. Här blir vi hårt straffade som flera andra gånger i kvalet som vi aldrig blev i serien.
-Efteråt tyckte jag riktigt synd om killarna. I min enfald trodde jag också att vi kommit ifrån det sätt vi får våra dippar på från förra kvalet och givetvis blir detta kval aldrigt resultatmässigt godkänt. Inför kvalet gjorde vi lite förändringar bl.a. på liberoplatsen och i försvaret för att anpassa oss inför motståndet. Om det var rätt beslut eller ej är svårt att svara på.
Framtiden
-Först och främst så måste jag framhålla nu i min andra sejour i NIF där jag även är en bättre tränare, framförallt rent taktiskt att jag trivts fantastiskt bra med styrelse, ledare, spelare och trogna supporterklubben Röda Bollen. Spelare är nu mer beredda på det slit som krävs för de målsättningar som finns. Just nu har jag inte släppt det misslyckade kvalet än men det finns mer att göra med denna härliga grupp och det finns en stor potential.
-Vilka möjligheter som ges ihop med denna trupp beror på flera saker som t.ex. ekonomin och publikfrågan är något man måste jobba med. Rent spelarmässigt behöver laget en libero och en riktig dirigent i försvaret som styr det med hela handen. Trots att vi gjorde mest mål i serien behöver vi en forward som även gör mål mot elitseriemotstånd och alltid presterar, en Tony Eklind kan man säga.
-Man kan alltid göra saker bättre men med ett bättre motstånd i serien och två klasspselare till på de tidigare nämda positioner så tror jag på fullaste allvar att NIF hade kvalificerat sig för elitserien rent sportsligt. Gällande nyförvärv så gör det ont i ett bandyhjärta att se vissa spelare få spela på vissa arenor utan att nämna några namn, det finns fler guldkorn där ute. Det kommer en ny säsong och som sagt finns det mycket spännande att uppnå med denna grupp och förening som kommit att bli mig riktigt varm om hjärtat. Fortsätter vi att nöta i denna takt kommer vi att gå upp, så är det bara.
