Recension #1 - Fotboll, bandy och makt
Framgången för svenska småorter i sporter som bandy och fotboll saknar motstycke i övriga världen. I Sverige har framgångsrika lag växt fram parallellt med industrialiseringen i små bruksorter. Slottsbron, Lesjöfors, Hälleforssnäs och Sandviken är exempel på lag som, trots sin geo - och - demografiska nackdel hävdat sig i de högre ligorna.
I Fotboll, Bandy och Makt, skriven av Christer Ericsson, fokuseras det just på Lesjöfors - eller Bandybaronerna - som de kom att kallas i folkmun. Ett helt kapitel tillägnas Gerard De Geer; pionjären som skapade den s.k. Lesjöfors-andan som inbegrep samtliga invånare och strävan efter att placera lilla Lesjöfors på kartan. De Geer var en entreprenör, en risktagare som tidigt insåg potentialen i att ha ett bandylag i samhället. Lesjöfors som ort åtnjöt PR på stor nivå då bandylaget successivt avancerade i seriesystemet. Bandylaget fyllde också en social funktion då laget förenade arbetarna och skapade en påtaglig vi-känsla. Bandyn skapade gemenskap och trivsel, bandyn blev folkets sak och under 1960-talet hade lilla Lesjöfors ett publiksnitt på 1800-2000 åskadare. Lesjöfors guldålder kulminerade i och med avancemanget till Allsvenskan 1952. Att bandyn var något oantastligt gemytligt vittnar följande om: "Efter isgalan var det stor fest på Folkets Hus. Där fortsatte hyllningen av spelare och funktionärer, 'där skämtades och spexades'. Till kaffet bjöds sedan på glass som var formad som en stor bandyboll och wienerbröden var formade som bandyklubbor".
Denna bok är att rekommendera om man är intresserad av hur sport används som ett maktmedel. Boken förstärker påståendet att sport inte är så trivialt som många kan tro. I Lesjöfors var bandyn ett synnerligen effektivt medel för etablissemanget att tillfredsställa lokalbefolkningen. Alla samhällsskikt fanns representerade runt bandyplanen; såväl den noblaste brukspampen till den enklaste proletären...
