Recension #2 - Bandyportföljen (nr. 1)

Sveriges enda renodlade bandymagasin kommer stiligt förpackad med reportage, fina bilder och fokus på både historia och framtid...

              Vakansen efter det officiella Bandymagasinet har äntligen fyllts. Efterträdaren heter Bandyportföljen och är istället en oberoende publikation, startad av Patrik Johansson och Erik J.Ström. Den förstnämnde betonar det kommersiella och ställer frågor redan i första numret om vem/vilka som skall äga, och driva Elitserien i framtiden. Efter initiativtagarens krönika följer ett par innehållsrika reportage om Andreas Eskhult och Daniel Berlin; intima i sin framtoning vilket närbilderna på dem respektive spelarna naturligtvis illustrerar. Det hela är väldigt stilistiskt - hippt och fräscht med close-ups i semi-profil. I mitten av magasinets första nummer dyker Gulsvarts produkt Jesper Eriksson upp i vad som onekligen tycks bli ett återkommande inslag - här hyllar han frispråkiga bandyspelare à la Per Fosshaug och Alexander Mayborn. Sammantaget därför att dessa spelartyper, när det väl kommer till kritan, populariserar bandysporten. Generellt sett är just detta - populism - ett övergripande tema i författarens krönika: Bandyn måste anpassa sig till den moderna tiden. Mot slutet av magasinet listas brödrapar i landets högsta serie - självfallet finns Gulsvart anknytning i Jesper- och Max Eriksson. Nästa år kanske vi t.o.m. kan hoppas på att Simon- och Robin Folkesson samt Lars- och Björn Buskqvist finns med på samma lista. Bandyförbundet sätter förstås sin prägel även på detta magasin, men får hålla sig till 3-4 sidor till sitt förfogande. Det första numret av detta, väldigt efterlängtade, magasin avrundas med intervjuer med Olov Englund (Kalix), Martin Söderberg (Broberg), samt ingen mindre än Kurt Hamrén

                Sammantaget ett fullt godkänt premiärnummer av Bandyportföljen. Annonser och Pressbyråns överpris (79 kr) är dock aber. Det har varit lite "nyhetens behag" över denna publikation; att det finns ett renodlat bandymagasin för de mest inbitna är bra, och det är ännu bättre om magasinet håller en hög kvalitet. Barnsjukdomar kan ursäktas under en viss tid, men i takt med att magasinet etableras ökar förväntningarna. 

ÖSK-redaktionen2013-09-15 08:34:00
Author

Fler artiklar om Örebro