SAIK fick kämpa för oavgjort mot VBK
SAIK fick kämpa sig till en poäng när Vetlanda besökte Göransson Arena på fredagen. Matchen slutade 5-5 (1-3) och SAIK:s första halvlek var riktigt dålig. Man reste sig ändå i den andra halvleken men ineffektiviteten gjorde att man ändå fick kämpa in i det sista, kvitteringen kom inte förrän på tilläggstid.
SAIK tog under fredagskvällen emot Vetlanda som ännu inte hade förlorat i Elitserien. För de gula från Småland hade det blivit en vinst (mot Västerås) och en oavgjord (mot GAIS). SAIK å sin sida var verkligen i behov av en seger efter bara två poäng på de tre inledande matcherna. Serien är ung och tabelläget gjorde inte att man kunde lyfta över favoritskapet på bortalaget, framförallt inte nu när SAIK fått tillbaka den tidigare Vetlandaspelaren Johan Löfstedt från skada. 1195 åskådare förväntade sig SAIK-seger i Göransson Arena.
Vetlanda chocköppnade och med knappt 30 sekunder spelade missbedömde Jocke Bergman en långboll från Pontus Blomberg som gav Andreas Lysell ett friläge. Det förvaltade han på bästa sätt. Vetlanda hade dessutom bollen mycket och anföll med många spelare. Men mot den regerande svenska mästaren straffar sig sådant, SAIK kontrade och Chrille Edlund släppte bollen till Johan Löfstedt som sköt med fem minuter på klockan. Löken vände tillbaka det låga skottet mot Jonas Perssons första stolpe och det var 1-1. Matchen var ganska händelsefattig och det kändes som att Vetlanda styrde tempot och fick matchbilden dit de ville. Men det krävs bara ett bolltapp på mitten för att SAIK ska kontra. Det skedde med 14 minuter spelade, då SAIK vann bollen och Säva spelade fram Ted som blev fri och fick straff efter ett slag på klubban. Chrille sköt tyvärr över på straffen men SAIK fortsatte att skapa och Ted Haraldsson var aktiv. Han sköt från straffområdeslinjen och det var SAIK:are på returen men Vetlandaförsvarare styrde ut bollen till vad som borde ha blivit en hörna, men domaren höll inte med. Trots att de situationerna inte gav något mål så kändes matchbilden förändrad, SAIK styrde Vetlanda och fick dem att slå chanspassningar vilket gav många bolltapp. SAIK skapade flera målchanser men utan att göra mål och med 25 minuter spelade var lagen fortfarande lika på ett. Konstigt nog var det Vetlanda som gjorde matchens tredje mål. Joakim Andersson gjorde 2-1 för Vetlanda i den 30:e minuten och det var efter en långboll från Jesper Jonsson som han, fri med Joel Othén, kunde göra mål. Efter detta var bortalaget ganska pigga och kunde ha fått utdelning en ytterligare gång innan matchbilden svängde över igen. Detta var dock bara tillfälligt och snart kändes det som att bortalaget hade koll på spelet igen. Vetlanda tjänade på att slå långa bollar idag. Jocke Bergman missade en rensning och andrabollen hamnade hos Vetlanda som sedan gjorde 3-1 genom Jesper Jonsson med drygt 38 minuter spelade. Mot slutet av halvleken skapade SAIK några ströchanser, men man presterade absolut inte den bandy man vill prestera och 1-3 i halvtid mot Vetlanda hemma är inte annat än dåligt.
Vetlanda spelar skickligt. De utnyttjar misstag och spelar oerhört disciplinerat i försvarsspelet. Men det ska inte spela någon roll! Kollar man på individuell kvalité så slår SAIK Vetlanda på alla positioner. Ser du till matchbilden i den första halvleken och jämför de två lagen så är de ganska jämna. Tittar du på resultattavlan kan ett lag känna sig nöjda och det andra inte. Så enkelt är det, Vetlanda har gjort fler mål än ett underpresterande SAIK och det är till slut målen som avgör vart poängen hamnar. Självklart vill man ju att SAIK ska spela fin och underhållande bandy, men nu behöver man bryta ner det här i att börja göra mål, att ta poäng och sedan kan man spela underhållande. Nu är det inte underhållande och det är inte heller effektivt. En totalsågning är på sin plats då det inte sett mycket bättre ut tidigare under Elitseriesäsongen. Man vände visserligen mot Ljusdal och vann till slut i stor stil, men någon måste ta tag i det här.
Andra halvleken började trevande men det märktes att SAIK ville förändra något och man agerade mer beslutamt. Men utdelningen blev inte bättre, Säva, Chrille och Linus Forslund hade alla var sitt bra läge i inledningen utan att göra mål. Johan Löfstedt försökte dra upp tempot men det hjälpte föga. Frustrationen växte med de missade målchanserna och de tappade bollarna. Spelövertaget var massivt för svart-vitt men målen uteblev trots några fina lägen. Bland annat hade Linus Forslund med dryga timman spelad ett jätteläge men lyckades inte få bollen förbi bortaförsvararna som radat upp sig i målet. På den efterföljande hörnan sköt Löken över och måltorkan fortsatte. Christoffer Edlund, Dennis Henriksen och Linus Forslund skapade alla lägen på kort tid, lägg där till några hörnor och ställ samma fråga som jag gjorde; varför blir det inte mål? Tiden rann på utan att gästerna skapade någonting alls, samtidigt som SAIK försökte och försökte utan att lyckas få hål på Jonas Svensson. Det såg stundtals ut som ett power-play taget ur en hockeymatch och det kunde inte resultera i annat än mål såsmåning om. Säva bröt in från vänster efter 72 minuter och fick halvträff på bollen som ändå gick in. Då fick Vetlanda luft, från ingenstans fick de en hörna som Antoly Suzdalev satte till 4-2. Men matchen hade tagit fart på allvar och i den 75:e minuten tryckte Rasmus Forslund bollen förbi både målvakt och förvarare och över mållinjen. Kvitteringsjakten var i full gång när Joakim Andersson kontrade och var på väg igenom, dock stoppades han rutinerat av Jesper Hvornum som tog en 10-minutare för att slippa ett mål i baken. Men det var ändå Vetlanda som gjorde nästa mål. Anatoly Suzdalev bröt in från vänster och ohotad sköt han in 5-3 då bara sex minuter återstod av den ordinarie matchtiden. Efter två missade chanser då Linus Forslund och Chrille Edlund var helt rena i straffområdet skulle det bli en reducering. Det var på en hörnvariant som Erik Petterson trampade förbi de utrusande spelarna och sköt bollen igenom muren som stod kvar på linjen. I den 91:a minuten kom också kvitteringen. Johan Löfstedt hittade Chrille Edlund med ett frislag och Chrille satte 5-5. Därefter gick SAIK för ett ledningsmål, men trots några hyggliga lägen var ställningen densamma när domare Öhrlund blåste av, och då hade klockan tickat upp på 94.
Ineffektiviteten straffar sig i den andra halvleken. De individuella misstagen i den första. Man kan konstatera att elitbandyn i Sverige har gått framåt när det krävs bra prestationer för att vinna matcher mot alla lag, för så var inte fallet för några år sedan. Men det är svårt att glädja sig åt det en dag som denna. Tre poäng på fyra matcher är ingen nöjd med, än mindre är man nöjd med 5-5 hemma mot Vetlanda. Matchbilden blev bättre i den andra halvleken och det är egentligen ett under att Vetlanda gör två mål. SAIK dominerade fullständigt men på något sätt känns inte 5-5 så fruktansvärt orättvist ändå. Vetlanda krigar på, de gör det som man har bestämt att man ska göra och de gör fem mål. Då blir man svårslagna. Ett plus i SAIK-lägret ger vi till Ted Haraldsson, Erik Pettersson och Dennis Henriksen, tre spelare som gör det jobbet man kan kräva av dem samt att de alla försökte åstadkomma något framåt när det på andra håll såg riktigt illa ut.
