SAIK föll tungt hemma mot GAIS
Gästande GAIS vände sent mot SAIK och vann med 8-6. Magnus Muhrén och Erik Sundin dominerade i slutet och SAIK såg enormt tagna ut mot slutet. Passningsspelet stämde inte alls, dessutom hade GAIS ett bra försvarsspel. För andra matchen i rad tappade SAIK en ledning på hemmaplan (3-1 stod det i halvtid, och det stod 4-1 en bit in i andra halvlek). Detta måste bli bättre om man ska få en framskjuten placering, eller ens en slutspelsplats.
GAIS Bandy gästade Göransson Arena på fredagen och varje match mot GAIS blir speciell för oss SAIK:are med tanke på nummer 13 i Göteborgslaget. Magnus Muhrén förtjänar allt beröm han kan få för sin tid i SAIK och han var en av världens bästa bandyspelare under en lång period. Den perioden är tyvärr över men Murren är fortfarande GAIS viktigaste spelare. GAIS slog visserligen Kungälv på annandagen men dessförinnan har säsongen varit sämre än förväntat. SAIK borde med andra ord ta hem den här matchen, men på förhand så var jag orolig. Hur bra är egentligen GAIS? Och hur bra är Magnus Muhrén.
Matchen var mycket bra till en början och gästernas fartfyllda och bestämda anfallsspel imponerade. Lagen hade några hyggliga chanser var innan GAIS tog ledningen. På en hörnretur satte Erik Sundin (ytterligare en av GAIS nyckelspelare) bollen efter knappt nio minuter och det var 0-1. SAIK tappade lite efter målet men så kom kvitteringen på frislag. Frislaget kom efter att Tobias Backman bjöd Johan Löfstedt på en rejäl flygtur. Detta renderade i tio minuter på botbänken för Backman och alltså ett frislag i bra läge för SAIK. Löken själv hittade Micke Nilsson som kom med bra fart och satte kvitteringen vid den bortre stolpen precis innan kvarten var spelad. Chrille Edlund hade ett stenhårt skott Jesper Thimfors i GAIS-kassen räddade och det var början på en kort men bra SAIK-period. Efter ett långt anfall hittade Ted Haraldsson Erik Pettersson med en lyftning. EP försökte gå runt Thimfors men han satte ut benet och stoppade honom. Solklar straff i den 22:a minuten och EP tog hand om den själv. Tyvärr missade EP straffen, eller Thimfors räddade. Efter detta spelade SAIK med en man mer men till en början spelade man inte bra alls. Men så kom en minut där allting stämde. Johan Löfstedt hittade in med en passning till EP mellan alla GAIS-försvarare och den här gången satte Erik dit 2-1 efter drygt 28 minuter. Knappt en minut senare spelade Linus Forslund in till Johan Löfstedt som hade tom kasse efter ett ”klapp-klapp-anfall” som närmast liknade ett powerplay i hockey. Löken kunde inte missa och det var 3-1 till SAIK. Efter detta var inget av lagen särskilt bra offensivt på några minuter, närmast att göra mål under de kommande tio minuterna var Erik Sundin GAIS som sköt tätt utanför efter att ha brutit in från vänster. Innan halvtid fick SAIK en till straff. Chrille Edlund hittade en fri Linus Forslund som hakades upp och föll. Protesterna från GAIS-bänken var påtagliga men jag tyckte att straffen var korrekt dömd. Jesper Thimfors klarade ytterligare en straff, den här gången från Chrille Edlund. 3-1 i paus kändes rättvist, men inte alltför självklart.
GAIS var bra, framförallt de första 20 minuterna. Det här hoptryckta spelschemat gynnar lagen med bred trupp och (här spekulerar jag bara då jag inte känner GAIS trupp särskilt väl) SAIK har en starkare bänk än GAIS. SAIK är också ganska bra, med vissa undantag. En sådan som det märks ganska tydligt när han inte har en bra dag är Erik Säfström. Säva gör gärna det lilla extra och i den första halvleken fungerade det inte alls för honom. I övrigt maler SAIK ner GAIS och man kunde ha gjort något mål ytterligare. Men det kunde GAIS också ha gjort och med lite tur kunde de haft med sig ett oavgjort resultat eller till och med en ledning i halvtid. Sedan måste jag ta upp det här med straffskyttet. Elva meter, så långt ifrån står man en stackars målvakt som inte mycket kan göra åt den lilla bollens framfart. Jag förstår att man missar någon straff ibland men man bör ha en procent på ungefär 70. SAIK bytte straffskytt från Christoffer Edlund till Erik Pettersson tidigare i vinter. Nu har EP bränt ett par straffar och därför fick Chrille chansen på den andra straffen i den första halvleken. Inte blev det bättre för det. Jag har ingen lösning på problemet, och jag ska absolut inte påstå att jag hade gjort det bättre själv. Men något bör göras och jag ger mig själv hemläxa i att kolla upp hur många procent av straffarna som SAIK har gjort mål på i år.
GAIS ställde upp väldigt defensivt i början av den andra halvleken. Chrille brände ett bra läge och känslan var att GAIS försvar var så pass bra att han hade behövt sätta den där. Men efter knappt fem minuter av den andra halvleken kom målet. Ted Haraldsson fastnade i försvaret men lyckades få fram bollen till Linus Forslund föste in bollen och det var 4-1. Chrille hade ett friläge strax efteråt men han lyfte bollen i ribban och ställningen var oförändrad. Nästa mål gjorde GAIS och det var Magnus Muhrén som hittade en fri Tony Eklind. Eklind kroppsfintade bort Joel Othén och gjorde 4-2 efter 57 minuter. SAIK hade tappat initiativet och i takt med att GAIS var effektiva krympte ledningen ytterligare. Tobias Andersson styrde in ett inspel från Joel Pettersson och efter drygt 61 minuter var det 4-3. Strax efteråt missade samme Andersson tom kasse då han i obalans och tidsnöd försökte fösa in bollen men lyckades inte träffa mål. 5-3-målet var viktigt och signerades Linus Forslund. Han tog sig in i straffområdet och väntade ut Thimfors och lyfte upp bollen i nättaket i den 68:e minuten. Men SAIK blev inte bättre och man slog bort alldeles för mycket passningar. Det bäddade för 5-4, som Erik Sundin gjorde i den 72:a minuten framspelad av Magnus Muhrén. Victor Wareborn krigade sig därefter till ett jätteläge att kvittera, men Joel Othén klarade. Det kom dock en kvittering, och det var Erik Claesson (som varit fullkomligt osynlig fram tills detta) som snappade upp en boll som Joel Othém missade helt och han kunde sedan raka in bollen mellan benen på Jocke Bergman. 5-5 i den 79:e minuten. SAIK tog sedan ledningen med 6-5 genom Erik Pettersson på hörna men GAIS kvitterade omgående. Muhrén hittade Sundin med ett inspel och Sundin skarvade in kvitteringen när vi hade nått den 82:a minuten. I den 87:e minuten vann GAIS bollen högt och kontrade effektivt. Muhrén hittade Sundin och han lyfte bollen över Joel Othén och in i mål. Det var 7-6, till GAIS. Efter taffligt försvarsspel utökade GAIS ledningen precis när vi äntrat tilläggstiden. Jakob Bucht hann före Joel Othén och lyfte bollen förbi tillstormande SAIK-försvarare. Matchen slutade 8-6 till GAIS, det är inget annat än ett fiasko!
Glädjen hos bortaspelarna var lika stor som besvikelsen hos deras motsvarigheter i hemmalaget. Självklart ska SAIK slå GAIS hemma. Självklart ska man knäcka GAIS på slutet på grund av sin bredd i laget och sin rutin från att spela många matcher på kort tid som man får främst i slutspelet. Ett fiasko skrev jag, och jag finner inget bättre ord så här några minuter efteråt. Sundin och Muhrén är väl de som på pappret skulle ta en plats i SAIK:s stsrtuppställning. Ikväll var de överlägsna. Dessutom imponerade GAIS försvarsspel som var kompakt och bra. På sju minuter (då räknar jag bort tiden för SAIK:s time-out som man tog mellan GAIS 7:e och 8:e mål) vände GAIS från 5-6 till 8-6, i Göransson Arena mot de regerande svenska mästarna. Ska man imponeras av GAIS eller ska man totalsåga SAIK. Vi lämnar det någonstans mittemellan och konstaterar en häpnadsväckande sak: SAIK ligger bara en poäng från slutspelstrecket. Vi har redan spelat halva serien och det blir svårt för SAIK att nå topp 4, som får en extra hemmamatch i kvartsfinalspelet. Därför får man nog rikta in sig på att säkra slutspelsplatsen, och då måste man ta vara på ledningar som man haft mot såväl Västerås som GAIS. Bäst i SAIK idag var Linus Forslund (som förhoppningsvis fått målskyttet att lossna nu) och Johan Löfstedt. Jag ska också tillägga att Säva (som jag inte var nöjd med i halvtid) spelade upp sig och var ganska bra i den andra halvleken, men det hjälpte ju föga.
