SAIK körde fast på Skarpe Nord och föll klart
Tv-matchen mellan Kungälv och SAIK blev en fest. Åtminstone för dom rödblåa fansen. Hemmalaget vann rättvist med 6-2 och man gjorde tre hörnmål. SAIK har fortsatt svårt med hörnskyttet och i dag hade man inget motmedel mot ett defensivt starkt hemmalag.
Det har pratats om hur dåliga SAIK är på att göra mål på sina hörnor och i kvällens match blev det helt avgörande. Kungälvs skarpa skyttar visade verkligen hur man tar vara på hörnor. Medan SAIK mäktade med ett hörnmål noterades hemmalaget för tre och man vann matchen med 6-2. Segern grundlades med den 3-0 ledning man skaffade sig i första halvlek.
Alla som inte valde Idrottsgalan före bandyn, vilket jag med facit i hand hade kunna gjort, fick se en ganska så tempostark inledning där SAIK hade mest bollinnehav och borde nog ha förvaltat någon av de chanser man skakade fram.
Men sen hände något med gästerna. Kungälv tog över mer och mer och när 1-0 kom på lagets andra hörna, var det rättvist. Även 2-0 kom på hörna och innan man hade svurit färdigt i tv-soffan så gjorde Axel Ekholm (en av många gallerkillar i Kungälv) 3-0. Paus.
Jag var tvungen att samla mina tankar och för att kyla ner mig så gick jag i väg med papper och plast till återvinningen tvärs över gatan. Ett företag i sig då det var före jul jag gick förra gången. Hur f-n kan man samla på sig så mycket papper och skit?
Väl hemma igen så satte man sig i soffan igen och hoppades att Pelle Fosshaugs kritik angående Bella i halvtid hade tänt mittfältsmotorn. Men jag är faktiskt böjd att hålla med Fosshaug litegrann. Det har väl inte gnistrat kring Bella på slutet. Men även han måste ju få en formsvacka någon gång och det är bättre att den kommer nu.
Ett hopp tändes i den 53:e minuten då Johan Löfstedt reducerade. Faktiskt på en hörna. Ja, inte ett skott men en retur i alla fall och i papperen så räknas det som ett hörnmål. Nudå kanske… men näe…
Det här var Kungälvs kväll och fem minuter efter Löfstedts mål så fick samme man ett felskär som siste gubbe och bollen hamnar i Markus Kumpojas ägo och ensam med Othén, gör inte han något misstag. 4-1 och där kände jag att ridån, persiennen och rullgardinen åkte ner.
SAIK försökte att trycka på men Kungälv visade mig och alla andra att det här laget mycket väl kan gå till slutspel. Ett defensivt starkt lag kryddat med snabba offensiva krafter. Ett ungt och hungrigt lag som jag tror har skickat ut signaler till bandysverige att man inte kan räknas som ett bottenlag mer.
SAIK får väl försöka rannsaka sig en aning och fundera på varför man släppte den här matchen redan i första halvlek. Det var märkligt passivt sista 20 i första halvlek och det var alldeles för många spelare som åkte och gömde sig. Sen att Kungälv tätade ihop det väldigt bra är en sak. Det har fler lag gjort och kommer att göra mot SAIK, så läxan man får ta med sig på den 50 mil långa bussresan hem är väl att försöka hitta en lösning på det.
Hoppas nu att folk i Sandviken inte tror att det är det här spelet man kommer att få se på fredag när VSK kommer på besök. SAIK på hemmais är ett annat lag och VSK brukar innebära fartfyllda tillställningar.
Ja just ja. Grattis Rolf Göran Bengtsson till Jerringpriset! Det var lite roligt att en sådan liten sport kunde vinna det kanske finaste priset på hela galan. Jag väntar med spänning på när ett bandylag eller bandyspelare får den utmärkelsen. Känns som hela galan hinner läggas ner innan det sker dock…
FORZA SAIK!!!
