SAIK till tredje raka finalen efter strålande hörnskytte
SAIK spelar SM-final för tredje året i rad efter att ha besegrat Villa med 7-2 (2-2) i den femte och direkt avgörande semifinalen. Matchen avgjordes i den andra halvleken och tungan på vågen blev SAIK:s hörnskytte som resulterade i fem mål. Finalen spelas på söndag mot Hammarby på Friends Arena i Solna.
Lagen möttes i final för knappt ett år sedan i Uppsala. I oktober 2012 inledde de säsongen i Lidköping. Efter fyra semifinalmatcher var det äntligen dags för ett avgörande. Den femte och direkt avgörande SM-semifinalen i bandy spelades i Lidköping mellan Villa Lidköping BK och Sandvikens AIK/BK på tisdagskvällen. Hammarby skulle få en finalmotståndare till den historiska finalen på Friends Arena i Solna, Stockholms län. Och jag garanterar att båda lagen gjorde sitt allra yttersta för att nå denna final.
SAIK startade med Mikael Nilsson istället för Jesper Hvornum i backlinjen. Detta verkar ha varit taktiskt då Jeppe vikarierade under utvisningar på övriga backar utan att se minsta lilla hämmad ut av någon skada eller sjukdom.
Matchen inleddes i ett högt tempo men inget av lagen fick någon het målchans. I den 6:e minuten åkte Micke Nilsson ut tio minuter för slag på skridskon och då fick Jeppe Hvornum kliva in i spel. I den 9:e minuten åkte Martin Johansson ut i en liknande situation och lagen var lika många spelare på planen, men bara i någon minut senare åkte också Patrik Gustafsson ut och SAIK var en man mer. Efter tolv minuter fick SAIK hörna men trots att Villa saknade två man i hörnmuren lyckades man inte göra mål. I den 15:e minuten provade Erik Pettersson från distans. Martin Berggren styrde ut bollen till hörna och gav EP en chans till, och då tog han den. 1-0 satt hårt och högt bakom en chanslös Berggren. Ledningen kändes rättvis och i den 18:e minuten fick EP en ny chans på hörna och sköt stenhårt, precis över ribban.
Villa hade två hörnor under de första 21 minuterna men i övrigt skapade man inga klara målchanser. Flertalet gånger fanns dock tillstymmelser till målchanser för hemmalaget men det stämde inte runt och i SAIK:s straffområde. Men när man väl fick ordning på anfallsspelet så kom målet, Martin Berggren kastade ut bollen över ett ganska passivt bortaförsvar. Bakom dem dök Daniel Andersson upp och dribblade bort Joel Othén och satte 1-1 i den 26:e minuten. Efter att han lagt in bollen åkte Andersson på en ordentlig bentackling av Joel och låg kvar ett tag. Skönt att se att Daniel reste sig upp ändå. Efter målet hade SAIK någon hörna men man gjorde inte mål. Villa hade bollen mycket men lyckades inte skapa någonting. Det var hett och efter 35 minuter var många spelare inblandad i en liten dispyt. Domare Ulrik Bergman löste situationen bra och tog inga utvisningar. Och så, helt plötsligt, gjorde Villa 2-1. I den 41:a minuten hittade David Karlsson fram med en hård passning till Tim Persson som styrde in bollen intill den bortre stolpen. Men SAIK skulle kvittera. Jocke Bergman satte en vänsterhörna mellan benen på spelarna i Villamuren. 2-2 stod sig, och vi blev inte mycket mer säkrare på vilka som skulle gå till final efter den här halvleken.
Matchen var jämn. Det var inte alls särskilt överraskande men vi som är partiska hade naturligtvis hoppats att målen runnit iväg till vårt lags fördel. Från ett neutralt perspektiv gissar jag att matchen är underhållande, men jag har svårt att se detta med andra ögon än mina egna. Det drog ihop sig, 45 minuter skulle avgöra vilket av dessa lag som skulle åka ut och missa finalen, något som skulle vara en enorm missräkning för de båda inblandade.
Den andra halvleken inleddes i ett rasande tempo då båda lagen försökte ta kommandot med ett snabbt mål. Men det blev inga klara målchanser utan spelet blev lugnare allt eftersom minuterna tickade på. I den 55:e minuten kom Johan Löfstedt förbi på högerkanten och avslutade bra, men Berggren klarade. SAIK kändes lite hetare under ett par minuter, tyvärr var det bara ett par minuter och Villa jämnade snart ut spelet. Linus Rönnqvist höll på att stöta bollen i eget mål, men bollen gick istället ut till en SAIK-hörna. Och på den satte Chrille Edlund 3-2, SAIK:s tredje hörnmål. Hälsingehambo brukar vi kalla det, massor av hörmål på massor av hörnor. Målet kom i den 60:e minuten. Strax efteråt gjorde Villa mål, men det dömdes bort (korrekt enligt reprisen) för offside. Och när Erik Pettersson vann bollen högt upp i banan tre minuter senare blev det farligt igen. EP trampade förbi ett gäng försvarare och lyfte in 4-2 till SAIK. Villa tog time-out efter målet. I den 67:e minuten hade Linus Forslund ett strålande läge att utöka ledningen, men återigen var Martin Berggren i vägen med en strålande räddning. Då fick Villa luft under vingarna, David Karlsson missade ett jätteläge och hemmalaget hade några hörnor men utan att lyckas näte bakom Joel Othén.
Efter en god period började Villas anfallsspel hacka rejält och man skapade ingenting under en period. Men i den 75:e minuten blev Jocke Bergman utvisad för bentackling efter ett antal situationer där domare Bergman kunde ha plockat ut spelare, framförallt bortaspelare. Men istället för någon Villapress kom ett till hörnmål för SAIK. Chrille Edlund satte 5-2 via Berggrens benskydd i den 76:e minuten. Friends Arena var helt plötsligt långt borta för Villa och fansen kastade in saker på planen, därav kom en kort paus innan matchen kunde fortsätta. Ett desperat hemmalag spelade långt och sökte hörnor. Men Villa var inte lika effektiva som SAIK. Visst, man var nära någon gång men man fick inte in bollen. SAIK spelade disciplinerat och segerjublet kröp allt närmare. Erik Pettersson hade dessutom ett jätteläge att avgöra i den 83:e minuten, men Berggren styrde ut bollen till hörna. Och då satt den igen, Chrille Edlund satte 6-2 trots ett dåligt inspel. Martin Berggren skulle nog ha räddat men han har imponerat genom hela matchserien och kan inte lastas för någon förlust. Villa hade ett par lägen att reducera men Joel Othén stod för några riktigt fina räddningar och SAIK-försvaret spelade uppoffrande. Minuterna tickade på och trots två och en halv minuts tillägg lyckades inte Villa göra några flermål. Matchserien avslutades istället med en straff för SAIK då klockan tickat upp på 92 minuter. Chrille Edlund satte straffen till 7-2, lagens tränare kramade om varandra och Ulrik Bergman blåste av! SAIK Bandy spelar SM-final för tredje året i rad.
Jag vill först och främst hedra Villa, ett lag där alla gör sitt för kollektivet och kämpar. Idag räckte de inte riktigt till spelmässigt och SAIK rann ifrån mot slutet.
Ett SAIK som var bättre i den andra halvleken och stod för ett hörnskytte som jag inte sett ett S-märkt lag stå för sedan Stefan ”Pumpen” Andersson fortfarande lirade. Jag må ha varit väldigt ung då, men Pumpens hörnskytte glömmer jag inte! Det kändes rättvist totalt sett att SAIK spelar final, även om Villa förlorat två rysligt jämna matcher som inte ens avgjorts under ordinarie tid. Som SAIK spelade idag (effektivt, organiserat och enligt spelidén) tror jag dessutom att man är en större utmanare till Hammarby. Jag tvivlar inte på att Villa kan bättre än det man presterade idag, men jag tvivlar på att de har potential att slå detta SAIK.
Bäst i SAIK idag var fyramålsskytten Chrille Edlund, Johan Löfstedt och Joel Othén.
”Ahh Solna stad, där solen alltid skiner och himlen är blå. Ahh Solna stad.”
Sedan är den texten AIK-relaterad men den passade oerhört väl nu och med en annan sista textrad kan man säkert anpassa den på något sätt till bandyfinalen.
Nu kommer det att vara enormt mycket bajare på Friends Arena på söndag, så för att inte vi ska bli en kraftig minoritet på läktaren behövs du på plats! För att stötta SAIK behövs du på plats! Alla ska med, biljetter finns det gott om. Inga ursäkter (nåja, vissa kanske) godtas!
Bara så att alla vet det, SAIK är i final i U20, damer och herrar. Hela finalhelgen blir fylld av SAIK-lag som kämpar för SM-guld. Om någon undrar vilken bandyförening som är Sveriges mest framgångsrika alla kategorier så är det bara att sträcka på ryggen och svara: SAIK! Ingen kan säga emot dig!
