Seger i hemmpremiären
SAIK tog två solklara poäng i hemmapremiären mot Ljusdal. Segersiffrorna skrevs till 9-3, men Ljusdal var länge med i matchen och det stod ”bara” 3-2 i halvtid. Till slut visade dock SAIK att man var det bättre laget och rann mot slutet ifrån målmässigt.
SAIK ställdes mot Ljusdal i onsdagens hemmapremiär i Elitserien. För Ljusdal var detta säsongens första match och därmed comeback i Elitserien, medan SAIK tjuvstartade med en finalrepris mot Villa Lidköping redan i lördags. Då blev det förlust, men idag skulle det inte bli några större problem för hemmalaget. Svenska mästarna mot en nykomling, det kunde inte gå på annat än ett sätt.
Efter några inledande felpass från hemmalaget kände sig säkert Ljusdal nöjda med matchbilden så långt. De skapade nämligen två hyfsade chanser som man kunde ha fått utdelning på. Och i den 7:e minuten tog bortalaget föga överraskande (sett till matchbilden) ledningen. Efter nonchalant försvarsspel fick Ljusdal fritt fram och Oscar Jonsson spelade fram Tobias Björklund som rundade Joel och satte 1-0. SAIK:s första bra läge fick Daniel Bäck när vi hade spelat 11 minuter. Skottet gick utanför och SAIK var fortsatt skakat. Vid flertalet tillfällen var Christoffer Edlund igenom, samtliga gånger tappade han bollen. Än fler gånger tappade SAIK bollen på mittfältet och det såg riktigt illa ut. SAIK:s första skott på mål hade Linus Forslund, men Jonas Svensson avstyrde enkelt och 0-1 efter 20 minuter var rättvist. Men sen kom målet. Chrille Edlund satte 1-1 i nättaket efter en hörna. Hörnreturen gick ut till Linus Forslund som skickligt höll i bollen och hittade Chrille snett inåt bakåt varpå Chrille knackade in kvitteringen stenhårt. Att säga att detta förändrade matchbilden helt vore att ljuga, men en liten positiv injektion var det ändå. Erik Pettersson gjorde 2-1 efter drygt 25 minuter då han bröt in från vänster, lurade Ljusdalsförsvaret och sprätte in bollen. Med halvtimman spelad fick Ljusdal straff, och Tobias Björklund satte sitt andra mål i matchen mellan benen på Joel. I den 33:e minuten var Chrille fri igen. Han avslutade högt men före detta SAIK-målvakten Jonas Svensson klarade. Säva hade nästa bra chans, han dribblade sig vackert igenom i den 37:e minuten men fick inte hål på Jonas Svensson. Med tio sekunder kvar av första halvleks ordinarie speltid gjorde SAIK 3-2 efter ett riktigt mönsteranfall. Ted Haraldsson och Dennis Henriksen lurade flera bortaförsvarare var innan Dennis satte bollen i nättaket. På tilläggstiden hann Ljusdal med ytterligare ett läge, men Joel Othéns benparad innebar 3-2 i paus.
Denna halvlek går inte till historien som någon av SAIK:s bättre. Ljusdal är inte jättedåliga men självklart ska SAIK vara besvikna över denna halvlek. Visst kunde Håkan Sjösten och hans assistenter ha blåst någon mer gång i svart-vit favör, men det är inte deras fel att målmarginalen inte är av det grövre slaget. Jag skrattade för någon vecka sedan åt Villa, åt att de var så beroende av en spelare (Daniel Andersson) att de inte kunde spela utan honom. Idag ser jag hur beroende SAIK faktiskt är av Johan Löfstedt. Chrille kommer inte alls in i matchen, det gör egentligen ingen. Jag förväntade mig en uppryckning, och det omgående.
Någon rejäl uppryckning fick vi inte, men vi fick ett jätteläge. Erik Pettersson frispelades av Linus Forslund, men trots bra fart lyckades inte EP överlista Jonas Svensson. Ledningen utökades till 4-2 då EP sköt in ett inspel som satt perfekt på Chrilles klubba. Målet kom i den 52:a minuten och var Chrilles tredje den här säsongen. I den 58:e minuten sköt Jocke Berman i stolpen på en hörna och SAIK var en aning noggrannare i spelet vilket medförde ett spelövertag, men det var fortfarande långt ifrån det SAIK som vann SM-guld för några månader sedan. Jag kräver inte att man ska vara så bra nu, men jag vill tydliggöra att det inte var bra. Chrille Edlund gjorde sitt tredje mål i matchen efter knappt 64 minuter. Chrille spelades fram av Jesper Hvornum och fri med Svensson avslutade han kliniskt intill den bortre stolpen. Tre minuter senare fick han chansen igen, den här gången från straffpunkten. Då gick dock Jonas Svensson segrande ur duellen, men i det efterföljande anfallet satte Erik Pettersson istället 6-2 med ett hårt skott från straffområdeslinjen till vänster i banan vilket gjorde Svenssons glädje kortvarig. Men Ljusdal reducerade, Jonas Engström bröt in från höger och satte 6-3 men återigen varade inte glädjen länge för de gul-gröna. I den 75:e minuten satte Ted 7-3 på ett liknande sätt som det föregående LBK-målet. Ted hade läge att bli tvåmålsskytt ganska omgående men fick ett rejält slag på klubban och förtjänade nog en straff. Håkan Sjösten (den av den äldre generationen SAIK:are evigt hatade) friade och hans kollega blåste och pekade målvaktens boll trots att den fortfarande var i spel. Märklig situation, men inga märkbara protester. Erik Pettersson gjorde matchens nästa mål i den 82:a minuten då han i en omställning bröt in från vänster och sköt över Jonas Svensson och upp i nättaket. Två minuter senare bjöd Linus Forslund på en få förunnad soloshow som han avslutade på bästa sätt och 9-3 var ett faktum. Ljusdal tog time-out med fem minuter kvar och det gav ett litet resultat. Oscar Jonsson fixade fram en hörna, men den blev resultatlös. I anfallet efter fick före detta SAIK-spelaren Kalle Mårtensson ett friläge, men Joel Othén stod för en klassräddning. Sedan var det en jakt på tvåsiffrigt. SAIK skapade flera chanser men såväl Jonas Svensson som hans försvarare stod i vägen. Det slutade 9-3.
Chrille Edlund gör tre mål men är säkert inte riktigt nöjd med dagens insats. Det säger en del det, jag har liksom alla andra höga förväntningar på det här laget och var därför inte nöjd med dagens insats. Två lag som inte presterade någon vidare bandy bjöd inte på någon festtillställning direkt i Göransson Arena, och det är det vi har blivit vana vid. SAIK kan bättre, men några spelare utmärker sig som vanligt. Joel var bra, Säva står som vanligt ut och (man kommer inte undan det, med tre mål förtjänar han att omnämnas) Chrille stod onekligen ut han med. Jag ska inte säga att de var bra för att jag vet hur bra de kan vara, men de är fantastiska bandyspelare även när de inte presterar på topp.
