Sumering av bandysäsongen 2021/22
En summering av en tung bandysäsong från Örebro redaktionen
Tung säsong att summera för en gulsvart själ. Försäsongscupen vann vi med ackuratess. Vi slog Frillesås och Motala enkelt, hade vissa problem med Rättvik men vann till slut. Jag vet ju att man inte ska vinna cupen om det ska gå bra i serien men jag ville glömma bort det. Därför trodde jag verkligen att vi skulle hänga kvar. Det finns mycket att skylla på. Vi hade ett riktigt dåligt spelprogram där vi fick möta två semifinal lag i de två första matcherna. Där blev det storstryk och stukat självförtroende. Tredje raka hemmamatchen gick mot Frillesås ett lag som inte hade vunnit en match på försäsongen. Där skulle första poängen komma, istället började vi matchen lamt, nästan skräckslaget och fick ett par skitmål i baken. När vi sedan skulle ta igen det hela så möts vi av årets sämsta domare. Han hade inte ett rätt och vi blev åtminstone berövade på ett rött kort på Frillesås, en straff och ett friläge där flöjtarmannen blåser av för huvudskada när Frillesåskillen ligger och har ont i baken. Sedan satte vi förmodligen rekord i antal ribbskott under säsongen, de flesta kom i avgörande matchlägen och de var väl ca 3 per match. Att vi sedan till råga på allt bränner alla straffar vi får gör ju inte saken bättre, nej visst ja, vi satte visst en.
Många säger att man kan på våra resultat säga att man kan se att det är stor skillnad på Allsvenskan och Elitserien. Jag skulle nog säga att det är precis tvärt om. Vi spelar i stort sett jämnt med alla lag utom de fyra lag som gick till semifinal. Dessa blev vi däremot helt krossade av och det är ju naturligtvis svagt. Hade vi haft kvar våra båda finska forwardsbröder så är jag ganska säker på att vi åtminstone hade fått kvala.
Vad kan man då säga varit positivt för ÖSK i år. Först och främst får man väl säga att vi håller stilen i Supporterklubben Svampen och ordnar resor till alla bortamatcher, även om det bara blev en bil på ett par långresor mitt i veckan. Vi hade mycket folk bokade på nästan alla de matcher som blev inställda. Vi hade haft full storbuss mot Hammarby, men matchen blev flyttad, vi hade full storbuss mot Motala borta, flyttat och samma sak mot VSK borta. I sista matchen mot Bollnäs borta blev vi 20 man som åkte upp. Det är bra när laget är avsågat sedan länge.
Positivt för laget då? Ja, inte så mycket, vi gick plus mot Vänersborg, det är bra, vi skakade många lag och borde fått med oss poäng i många fler matcher men föll på mållinjen gång på gång, det är inte bra men det visar ändå hur nära vi var.
Vad ska man säga om övriga bandysverige. Den stora positiva överraskningen är som vanligt Motala. Jag var helt övertygad om att de skulle åka ur, men de gick till kvartsfinal som vanligt. Motala är lite som man brukar skoja om humlan. Den borde inte kunna flyga men det vet den inte om så den flyger ändå.
Jag noterarar också att Sandviken missade semifinal för första gången sedan 1994. En imponerande svit är slut. Sirius som bara var ett mål på övertid från att åka ur mot Falun för ett par år sedan, är nu ett lag för övre halvan av tabellen, medan Falun kvalar för att hänga kvar i Allsvenskan. Så fort det kan gå åt båda håll.
På supportersidan måste jag säga att Villa och Motala var suveräna. De hade massor av folk med sig till Örebro. Sirius Västra sidan var en besvikelse. De var väldigt få som kom till Örebro och tysta var de också. I Uppsala hade jag sett fram emot att skåla med Sirius fans men tyvärr kom vi iväg lite sent från Örebro så vi hann inte med att gå på puben innan. Men det var ingen som kom fram och snackade med oss som de alltid gjorde förr och när de i matchens slutskede körde ”Hata Örebro” så var besvikelsen fullständig.
Bästa ställena vi var på var som vanligt Hälsingland. Väldigt fint mottagande i Söderhamn och Bollnäs. Edsbyn kom vi tyvärr inte till på grund av de då rådande restriktionerna. Även Frillesås måste förstås nämnas, alltid trevligt i den lilla Hallandsbyn.
I Allsvenskan är det som vanligt, Ljusdal är den stora besvikelsen och Kalix blir man aldrig klok på, upp och ner som en berg och dalbana har blivit Kalix melodi. Starkt av Västanfors att kravla sig upp på en kvalplats och Uppsala Näs, har de gjort sitt i bandyeliten nu? Jag måste också nämna Gripen förstås. Storfavoriten som höll. Men de tappade betydligt fler poäng än vad vi gjorde när vi vann serien ifjol. En serie som nog var lite vassare än årets. Så den så kallade Allsvenska expertens utlåtande att Gripen skulle var det bästa laget någonsin i Allsvenskan, det får stå för honom.
Nu är det bara att ta nya tag och hoppas att sillyn blir till våran fördel. Vi har en stark grund som vi kan bygga vidare på och medelåldern är ju låg så utvecklingskurvan bör ju gå uppåt. Det ska också bli skönt med mestadels helgmatcher. Det är mycket större möjlighet att få med folk på bortamatcherna då. Där tycker jag nog att bandyförbundet borde tänka om vad gäller Elitserien. Man gjorde en drajv detta år där 100 bortasupportrar skulle komma in gratis. Bra så, men det är inte många som kan åka över 20 mil en tisdag och sedan komma hem fram åt småtimmarna. Förbundet borde ta sig en funderare. Spela lördagar och onsdagar regelbundet hela tiden, på lördagar kan man ta möten med långa avstånd och på onsdagar tar man i så stor utsträckning som möjligt möten med korta avstånd. Då kanske det kan bli 100 bortasupportrar ibland i alla fall.
