Tack för den fantastiska showen ÖSK
ÖSK gjorde sin bästa match på två år. Helgjuten insats från början till slut. Artikln försöker förmedla den eufori som infann sig både bland supportrar och spelare när matchen var slut.
Tack för den fantastiska showen ÖSK
Ja, var ska man börja när man ska beskriva ÖSK:s bästa match på två år. Vi får gå så långt tillbaka som till Elitseriesäsongen 2021/22 för att hitta en match som kan mäta sig med denna match. Då slog ÖSK Vetlanda på bortaplan. Nu slog vi Ljusdal på bortaplan och detta med ackurates. Många menar att Ljusdal är en av de tuffaste arenorna att spela på. Ja, visst är det tufft att åka upp till Ljusdal och försöka få med sig något hem. Jag tror att Ljusdal är nog den bortaarena bortsett från Västerås som jag varit på flest gången och jag är ganska övertygad om att sedan jag åkte upp dit första gången 1988 så har ÖSK plusstatistik mot Ljusdal. Jag minns massor av härliga segrar, men naturligtvis också flera bittra förluster. Nu kom det ännu en härlig seger och detta med sådan övertygelels så jag har aldrig sett på maken. Att ÖSK skulle leda i halvtid med 5-1, det kunde jag faktiskt inte ens drömma om.
Vi var inte jättemånga som klev på bussen på Södra station tidigt på lördagsmorgonen. Vi hade faktiskt klarat oss med en minibuss, men vi tyckte att vi kunde kosta på oss en 23 mannabuss både av bekvämlighets och säkerhets anledningar. Det är långt till Ljusdal och att då tränga ihop sig i en minibuss är inte så där toppen direkt.
Skön stämning från början men jag försökte luta mig lite och sova en stund i början. Det var dock omöjligt att kunna få en blund i ögonen när diskjockey JV:s musik strömmade ut får baksätet och busschauffören försökte överrösta lite grann med Ring så spelar vi från fronten. Det gjorde nu inte så mycket, jag satt faktiskt och mös där i mitten och trampade stundtals med i takten från musiken. Jag visste ju att ett härligt äventyr väntade och förhoppningsvis en välspelad och jämn bandymatch.
Oftast när vi åker till Ljusdal så brukar vi åka över Uppsala och där hämta upp någon Svamp från Stockholm/Upplands sektionen. Nu var det för en gång skull ingen som skulle med därifrån så vi tog genvägen över Sala i stället för att åka in i Uppsala. Chaufförerna hade fixat ett förarbyte i Sala så vi slapp en lång paus mitt ute i ingenstans när chauffören måste ha sin paus. Detta betydde också att vi kom till Ljusdal i god tid för att hinna äta och ta en pilsner på ”Kinesen”. Det är absolut inget fel på den restaurangen och dagen till ära så var maten väldigt god, till skillnad från förra gången vi var där. Märkligt är ju att Ljusdals bästa och mest kända pub och restaurang; Järnvägsrestaurangen inte öppnade förrän kl. 15. Alltså alldeles för sent för att vi skulle hinna äta och komma upp till arenan i god tid. Mycket märkligt kan man tycka att de håller så hårt på dessa sena öppettider. De borde ju inse att de skulle få sälja ganska mycket om de öppnade en timme tidigare. Man väljer ju hellre denna gamla flotta restaurang. Nu är det som det är och som sagt, Kinesen har blivit vårt stamhak i Ljusdal.
Nåväl vi åkte upp till klassiska Ljusdals IP och till vår stora glädje så hade det samlats riktigt många ÖSK:are där, flera stycken iklädda matchtröjor och allt. Sammantaget blev vi ca 30 stycken gulsvarta tillsammans med alla dem som hade tagit sig upp på annat sätt än med Svampens buss.
Det blev en härlig kavalkad av sånger och hejarramsor redan innan matchen kom igång. Tyvärr tvingades ÖSK spela i sina extremt fula bortadräkter. Jag har nämnt det förut och jag hoppas verkligen att de byts ut till nästa år. De är helt kolsvarta med endast ett litet ÖSK märke överst på brösten. ÖSK:arna ser ut som en massa kolbitar som far runt på isen, dessa dräkter är till och med fulare än Sandvikens och då förstår säkert alla läsare vad jag menar.
Redan efter ca 1 minut tog ÖSK ledningen genom att Linus Doktare spelades helt fri och kunde göra mål. Ni vet vad jag tycker om tidiga ledningsmål, sällan bra. Men denna gång var det bra för ÖSK. Man fick ett härligt självförtroende och även om Ljusdal inledningsvis såg väldigt snabba och rappa ut i sitt anfallsspel så höll ÖSK spelet bra uppe. Ingen stress, lugnt och metodiskt höll man Ljusdal stången. Dock kom det en kvittering på ett stenhårt långskott som satt i nättaket. Men inte långt efter detta fick ÖSK straff och den satte årets straffskytt Linus Doktare lika säkert som han har satt de tidigare straffarna i år. Skönt, då var vi i ledning igen. Sedan rullade det bara på i en rent sagolik ÖSK karusell. Det ena målet efter det andra och man trodde inte sina ögon. Vi gick till halvtidsvila med hela 5-1! Jag berättade inledningsvis att jag sett många ÖSK segrar på Ljusdals IP, men att vi har haft ledningen i halvtid med 5-1 det har jag aldrig varit med om.
I halvtid drack jag lite glögg ihop med Ljusdals supporterledare som för övrigt också heter Robert. Han har jag träffat många gånger och han är som de flesta andra bandyfantaster mycket trevlig. Han verkade inte allt för nedslagen och kanske han trodde på en mirakelvändning för Ljusdal även om han inte direkt sa det. Jag hann också prata lite med vår nya libero Adrian Carlssons föräldrar. Jag sa att jag verkligen hoppas att Adrian ska spela många år i ÖSK, nu har han hittat sin plats i laget.
Andra halvlek drog igång och nu anföll ÖSK mot det håll där vi stod så att på så vis skulle vi få se eventuella ÖSK mål på nära håll. ÖSK bevakade sin fina ledning på att alldeles utmärkt sätt och när ÖSK var det lag som till sist gjorde andra halvleks första mål och alltså utökade ledningen till 6-1 så började man tänka att det här måste bara hålla hela vägen in i mål. Ljusdal gjorde några mål men ÖSK:s stora ledning var aldrig i fara och Sebastian Lundgren i målet gjorde som vanligt en väldigt bra insats och tog det han skulle och lite till. Extra roligt för Sebastian att få göra en så bra match i Ljusdal med tanke på att han faktiskt spelade i Ljusdal för tre år sedan. Sebastian är ju urörebroare men gick bandygymnasiet i Hälsingland och blev kvar ett par år till där uppe. ÖSK:s målvakter är kanske också ett lite speciellt kapitel. De är i stort sett lika bra båda två och står varannan match. Var det kanske därför som ingen av dem kom med på Bandypuls s.k. Allsvenska experts lista på seriens fem bästa målvakter. Eller var det för denna Mårtenssons allmänna aversion mot ÖSK. Jag skulle faktiskt vilja säga att båda ÖSK:s målvakter borde vara med på fembästa listan. Patrik Hedberg kan väl ingen ifrågasätta, men bland de övriga skulle jag inte vilja byta ut någon av våra två toppmålvakter.
Jag kan faktiskt nästan lova att när Mårtensson skriver sin nästa krönika så kommer han inte att på något sätt lyfta fram ÖSK:s fantastiska insats i Ljusdal, utan fokus kommer naturligtvis att vara på Ljusdal och hur de kunde klappa igenom så fullständigt…
Avslutningen på bandydramat som till slut faktiskt inte blev något drama blev att jag bara bestämde mig för att efter en sådan här fantastisk match så måste jag bara ut på isen efter matchen. Så blev det. Jag rusade ut och spelarna som var så euforiska så de körde fram till klacken direkt och kom fram nästan precis när jag tog ett steg över sargen. Nu är det ju så att is är olika halt, till skillnad från vad många kanske tror och utomhus is har en tendens att vara lite halare så när jag tog det lilla klivet in på isen så höll jag nästan på att dratta omkull direkt, men två av spelarna såg vad som höll på att hända och kom direkt till undsättning och fångade upp mig och i ett huj så stod jag där bland alla ÖSK:s bandyhjältar och vinkar med min flagga mot den allt mer roade bortaklacken.
En sån dag, en sån där dag som man aldrig vill att den ska ta slut, som Olle i Pistvakt skulle ha sagt. Att det firades på bussen hem behöver jag väl inte påpeka. Vi kramades, jublade och sjöng om vartannat ända till ett mysigt lugn infann sig och man satt och läppjade på sin öl och bara njöt.
Tack för den fantastiska showen ÖSK
