Två bandymatcher och en promenad med en bandylegendar
Dubbelmöten för ÖSK, ett konstaterande att ÖSK:s poängrekord som slogs för två år sedan kommer att kvarstå och en promenad med en bandy legendar
Två bandymatcher och en promenad med en bandylegendar
Ja, då var det dags för sista dubbelhelgen. Matcher lördag/söndag brukar vara rätt kul, speciellt när det är på bortaplan, med övernattning. Denna helg hade vi hemmamöten först mot IK Tellus och sedan mot Kalix Bandy. Laddning som vanligt på Östers krog på lördagen, bra stämning och en härlig förväntan att det skulle bli en bra match. På ÖSK:s hemsida kunde man läsa om vilken hemsk statistik som vi har mot Tellus. På de senaste fem matcherna hade vi en oavgjord och fyra förluster. Ingen som deltog i samtalet runt de bord där jag satt kunde erinra sig någon vinst mot Tellus. Någon gång måste det väl ändå ha hänt, men istället för minnen från någon segermatch så kom det upp ännu fler minnen från tidigare förluster. En match mot Tellus för några år sedan snöade det så otroligt mycket att man spelade i 3x30 minuter och då var isen nästan ospelbar 10 minuter in i varje ”halvlek”. Lasse kom ihåg att någon spelare tappade klubban och hade svårt att hitta igen den därför att den var helt täckt med snö. Efter den matchen gjorde för övrigt Lasse en av sina berömda snöänglar ute på planen. Någonting som filmades och lades ut på nätet. Inslaget fick många tittare och ”likes”.
Nu skulle vi möta detta hemska gäng från Midsommarkransen i Stockholm igen. Det tog inte mer än en minut innan Tellus tog ledningen på sin första hörna. Ingen bra känsla med tanke på historien. ÖSK vände dock ganska snabbt på matchen och satt sedan hela tiden i förarsätet. En stundtals ganska bra match med öppet spel och en del fina kombinationer och äntligen fick vi gå ut och fira en seger mot Tellus.
Ny laddning blev det förstås dagen därpå, några av oss var kanske lite slitna efter gårdagens firande, men nu var det ny match och nya pilsner som gällde. Östers krogägare hade missförstått oss och hade inte tänkt att öppna förrän klockan 12. Han var där och städade innan och vi bad honom snällt att få komma in och ta en pilsner redan klockan 11, och några törstiga svampar med snälla hundögon kunde han ju inte säga nej till, så vi fick komma in och få oss varsin pilsner. Om krogen var halvfull av bandysupportrar på lördagen så var vi betydligt mer lätträknade på söndagen. Men ett skönt gäng i bandyhörnan blev vi i alla fall och med Stephans underbara dialektimitationer så blev det många härliga skratt.
Publiksiffran på Kalixmatchen är nog den sämsta någonsin för ÖSK i en seriematch. Vad fan är det med alla ÖSK:are, orkar man bara se en match per helg? Det är väl bara att masa sig iväg, vi slåss ju för en kvalplats och alla matcher är viktiga. Hur som helst blev det en riktig nagelbitare. Kalix hade gjort en katastrofmatch i Katrineholm dagen innan och ÖSK en bra insats mot Tellus. Bara att köra över Kalix, kan man tycka men så fungerar inte idrott. Varje gång som man tänkte att ÖSK skulle rycka ifrån så kom Kalix med en reducering. Kalix har ju ett par av Allsvenskans bästa skyttar i Jimmy Berglund och Johan Sundqvist. De hade som vanligt krut i klubban och klippte till när man minst av allt anade. De blev till sist en två måls seger för ÖSK och ett ganska mysigt litet firande på Östers med den trogna kärnan av ÖSK bandyfans.
Rättvik och Kungälv spelade oavgjort 5-5. Det var bra på två sätt. Vi passerade Kungälv i tabellen på bättre målskillnad och Rättvik kan inte tangera vårt poängrekord i Allsvenskan från säsongen 2020/21 när vi bara åkte på en förlust och vann resten av matcherna och därmed fick 42 poäng. Nu kan Rättvik bara få 41. Rättvik kan för övrigt säkra seriesegern på lördag då de möter Falun på bortaplan. Vilken känsla det måste vara att gå upp på värsta rivalens hemmaplan på en lördag till råga på allt. ÖSK var favoriter att vinna serien hos experterna innan säsongen. Vi har tappat den möjligheten genom dåligt bortaspel, men med fint bortaspel mot två av seriens bästa lag Åby/Tjureda och IFK Kungälv, kan vi säkra en kvalplats och jag har en känsla av att något av lagen från Allsvenskan kommer att kvala sig upp i år. Detta har inte hänt sedan AIK kvalade sig upp för fem år sedan. Nu är det dags och jag hoppa att det blir ÖSK som står för den bedriften.
Så var det det här med en promenad med en bandylegendar. Jag som nyvorden pensionär har återtagit kontakten med löparklubben Spartacus. För 20 år sedan tränade jag med dem och var med och sprang i Karlslundsspåret. Nu är jag och mina gamla löparkompisar 20 år äldre och istället för att springa så har de lite äldre i Spartacus startat en senior verksamhet, där man vandrar och cyklar. Jag löste nytt medlemskap i Spartacus i höstas och nu är jag ute och knallar ett par gånger i veckan med det gänget. När vi tog oss ut i det vackra vintervädret i måndags så gick vi mot Karlslunds herrgård och där står han, hjälten, legendaren; Göran ”Slampen” Lindberg. Vi bor inte så långt ifrån varandra och brukar ofta mötas och byta ett par ord med varandra, men det blir sällan några längre samtal. Nu stod han där och var själv på väg att ta en längre promenad. Han slog följe med oss och jag fick en dryg timme att snacka gamla bandy minnen. Göran har ju så jäkla bra minne från gamla tider och det var en fröjd att få ett lite längre samtal med honom. Hoppas vi kan sammanstråla igen. Göran är ju inte riktigt pensionär än men han jobbar skift så det kan bli en och annan dagspromenad.
