Ur gulsvart synvinkel - Örebro SK inför 2014/15
"Nå, hur skall det bli?" Gulsvart går in i säsongen 2014/15 som en tabula rasa – ny tränare, ny styrelse och – till en klar majoritet – en ny spelartrupp. Inför två säsonger sedan värvades det en hel del spelare. Förra året lämnade många. Förutsättningarna inför denna säsong ser ut att bli ett mellanting – stor omsättning på både spelaradditioner och förluster. Isen ligger inte i skrivande stund blank till skillnad från inför säsongen 2012/13. Den förväntas, å andra sidan, inte bli lika sen som inför förra säsongen.
Kan förra årets sportsliga resultat upprepas? En femteplats i Allsvenskan Norra var, enligt många, klart godkänt med tanke på omständigheterna. Många spelare har sedan dess lämnat, bl.a. Mikael Jansson, Mattias Söderman och Adam Wijk. Dom två sistnämnda blev utsedda till ”årets spelare” efter säsongen 2012/13 och 13/14. Personal har emellertid kallats in – Stepan Bibaev och Kalle Jonsson verkar onekligen ha högst förväntningar på sig bland spelarna i denna skara (Se omröstning). Sedan tidigare ligger stora förväntningar på Robin Öhrlund – i lokalmedia refererad till som ”supertalangen” – och att han valde att stanna i klubben (trots anbud från Elitserien) är att betrakta som en framgång i sig.
Det överliggande konkurshotet som präglade merparten av den senaste säsongen – i synnerhet den senare delen – verkar onekligen vara borta. Likaså dess destruktiva inverkan på det som händer på isen. En ny styrelse med ordförande Krister Eriksson som frontfigur och annan handlingskraftig personal i gestalt av Göran Liljegren och Åke Bredberg verkar vara på god väg att eliminera kommunens ultimatum och få klubben ”på rätt köl” igen.
Spel i Behrn Arena är garanterat. En plats i Allsvenskan Norra är säkrad. Och en slagkraftig spelartrupp likaså. För att återknyta till den initiala frågan – kan det sportsliga resultatet från förra säsongen upprepas? En ny tränare, Michael Bratt, verkar onekligen få gott om tid att sätta sin prägel på det utvecklingsbara laget och försäsongen innehåller närmare ett dussin träningsmatcher (med cupen i Trollhättan inräknad). Det är också förmånligt att truppen innehåller unga och formbara spelare, mottagliga för dom idéer som skall implementeras.
En överskådlig granskning över dom andra lagen i Allsvenskan Norra spär på möjligheterna till en upprepning av fjolårets resultat: Tillberga – seriesegraren från 2013/14 – är borta i och med spel i Elitserien och både Tellus och Haparanda, som placerade sig före Gulsvart, har drabbats av kraftigt manfall. Samtidigt har slagpåsarna Selånger och Härnösand ersatts av Skutskär och Köping. Till sist blev det också klart att Västanfors ersatte Tillberga, samt att Boltic flyttades över till den andra serien. Jag tror att serien, efter alla dessa rumsteringar, kommer att jämnas ut betydligt. Den absoluta toppen, respektive den absoluta botten, har sågats av. Till skillnad från förra säsongen har Gulsvart inte blivit tvungna att släppa från sig spelare till Elitserien. Majoriteten av spelare har, väldigt otypiskt, valt att gå till lägre serier. Dessutom har klubben lyckats locka till sig spelare som antingen spelat i, eller har klubbar från Elitserien som sin moderklubb. Med undantag för Jonas Grethes har Gulsvart lyckats med bedriften att inte förse någon annan klubb i Allsvenskan Norra med spelare. Detta tycker jag talar för att prognosen att upprepa fjolårets bedrift inte ser alltför avlägsen ut, även om säkrat kontrakt naturligtvis är allt man kan begära. Positionsmässigt ser halvbackspositionen ut som ett stort frågetecken – Wijks och Robin Folkessons vakanta platser gapar tomma. Mångsidige Lars Buskqvist fick hoppa in och agerade - sporadiskt - halvback under säsongen 2013/14 men i och med kollegan Södermans beryktade avgång till Nora C lär det inte finnas utrymme för sådana utflykter i år. Apropå anfallspositionen kan tilläggas att här återfinns ett av få frågetecken inför säsongen: Oscar Bouvengs närvaro under säsongen 2014/15 har varken bekräftats eller dementerats, och antagligen har det att göra med hur han förhåller sig till klubbens nya ”allt eller inget”-policy. Samma policy förutsätter att spelaren prioriterar bandyn till 100% och gör satsningen till det viktigaste (och enda?) åtagandet. Denna policy kan förklara varför så pass många spelare valt att lämna för spel i lägre divisioner; Johan Sandh missade redan förra året flera matcher på grund av jobb. Söderman har – i lokalmedia – också uttalat en jobb-och-familjesituation som går ut över bandyspelandet.
"Så, hur skall det bli?" Patrik Twine aviserade innan förra säsongen att ett av målen var att spela in fler ungdomar i laget. Med tanke på att laget i skrivande stund utgörs av juniorer lyckades han – eller? Och med tanke på att laget i skrivande stund är det yngsta Gulsvart ställt på banan på väldigt länge infriade sig det andra målet om att arbeta mer långsiktigt – eller? Oavsett vad man tycker om Twines år som huvudtränare lämnar han i alla fall över ett lag i rekorderligt skick till efterträdaren Bratt. Den sistnämnde fick tillfälle att jobba med talangerna Jesper Öhrlund och Simon Folkesson under sin tid i Broberg – här får han ett dussin juniorer att förädla. Blir det till det bättre? Blir det till ädelmetall? Blir det till… guld? Lite tråkigt, mitt uppe i allt, att Bratt inte hann få jobba med Wijk och Robin Folkesson - enligt tradition skrev dom på för klubbar i Elitserien under våren 2014. Som kompensation får Bratt momentum att jobba med Robin Öhrlund. Kanske kan det tidigare samarbetet med brodern Jesper ge en bra grund att stå på (?).
Med alla faktorer inräknade ser det sammantaget ut som om Gulsvart har alla förutsättningar att göra en stabil insats i Allsvenskan Norra; spetsen är decimerad men stommen är, till viss del, intakt – mycket tack vare Buskqvist som i våras blev den femte spelaren att bli klar för Örebro. Buskqvist är också viktig för kontinuiteten – en ledargestalt likt Peter Willén som har referensramar och som varit med ett tag - "have been around". Dom flesta målen har, som tidigare nämnts, redan uppfyllts – säkrat spel i Behrn Arena, säkrat spel i Allsvenskan Norra och bantad skuld. För att begränsa målen till dom sportsliga – det primära är att säkra kontrakt och bland dom sekundära att fortsätta på Twines projekt att assimilera fler juniorer in i spelsystemet. Lägg därtill att skola nya, potentiella, halvbackar, hitta en ny hörnskytt i Janssons frånvaro, hitta en ny kapten i Erik Wallmans frånvaro och en straffskytt/frislagsskytt i Sandhs och Thomas Ahlströms frånvaro.
"Nå, hur skall det bli?". Dom viktigaste målen är redan uppfyllda. Twine plöjde vägen för Bratt och det är nu upp till Bratt att förvalta det som sin företrädare lämnade efter sig. Konceptet med den ”den nya given” ger tillsammans med all ny personal ett helhetsintryck av en tabula rasa – en enhet som bara väntar på att suga i sig den vitala näring vilket spel i Allsvenskan Norra per automatik genererar Nya Team ÖSK Bandy.
