Var finns kämpaglöden
Match mot Djurgården, fin bandyarena men det blev ingen laddning på Östra station. Dessutom blev Svampen utsatta för en obehaglig incident.
Var finns kämpaglöden?
Vi samlades på Södra station som vanligt. Djurgården borta var kanske den match man hade sett fram emot mest denna säsong. Det var länge sedan vi mötte Djurgården och nu skulle vi komma till en ny arena; sägenomsusade Östermalms IP. Dessutom var laddningen inför matchen tänkt att ske på lika sägenomsusade Östra station.
Nu grusades våra förhoppningar en del när Östra station var abonnerad av Djurgårdens supporterklubb Järnkaminerna, så där kom vi inte in. Istället hittade vi en mysig liten kvarterskrog på Vallhallavägen, ett OK substitut till Östra station. Vi var många, 25 manna bussen var full och några Stockholms ÖSK:are dök också upp.
Väl framme vid Östermalms IP så hänvisades vi till en egen sektion. Östermalms IP levde verkligen upp till de höga förväntningar vi hade. Maken till mysig bandyarena får man leta efter. Tillsammans med ÖSK:are som kommit från alla håll så blev vi en klack på 50 man och vi drog igång ett bra drag.
Det blev inget mål i baken den första minuten men väl efter åtta minuter. ÖSK kvitterade på straff men sedan var det slut med framgångar för vårt gulsvarta gäng. 2-1 underläge i halvtid var verkligen rättvist men man trodde på att en vändning var möjlig. Det tog ganska länge innan Djurgården fick in sitt tredje mål i andra halvlek, men efter det så var det total kollaps från ÖSK:s sida. Man skapade faktiskt inte en riktigt målchans i andra halvlek. Djurgården gjorde däremot mål på allt kändes det som.
Den 10/11 2015 gjorde ÖSK i mitt tycke sin sämsta halvlek någonsin, den första mot Blåsut borta. Då låg man under med 0-8 i halvtid. Ett svårslaget rekord får man nog säga. Andra halvlek mot Djurgården var faktiskt inte långt efter. Nu har man nått botten för en dålig prestation i år, hoppas jag.
Det är faktiskt bedrövligt att se ÖSK göra en så slätstruken insats, man måste väl ändå ha någon typ av respekt för de 50 supportrarna som har lagt sin lördagskväll på att följa sitt favoritlag i bandy. Nu kunde man inte heller skylla på att det fattades spelare, jag tror nog att alla ordinarie var med. Jag känner mig faktiskt bedrövad när jag får se mitt kära bandylag göra en så fullständigt dålig insats så man nästan tappar intresset för att se matchen på slutet.
En tråkig incident inträffade också under matchen. En djurgårdssupporter kom in på vår sektion och snodde vår gamla fina Svampen flagga som har hängt med sedan supporterklubben bildades 1990. En av våra supportrar följde efter honom och försökte ta tillbaka flaggan men fick ett knytnävslag i ansiktet. Som tur var såg en av Djurgårdssupportrarnas ansvarig det hela och tog flaggan från förövaren och kom till vår läktare och lämnade tillbaka den. Man trodde inte att man skulle behöva vara med om sådana tråkiga incidenter i bandyn. Vi hade i övrigt ingen kontakt med djurgårdssupportrarna. De hade ju sin laddning på det abonnerade Östra station. Jag hoppas verkligen att det här var en engångsföreteelse. Samtidigt måste jag skicka ett stort tack till den man som lyckade ta tillbaka flaggan och ge den tillbaka till oss. Matchen började kl. 17 så det blev sen hemkomst till Örebro. Nu försöker vi samla trupperna och ladda inför nästa hemmamatch, den på lördag mot Ljusdal. Redan kl. 12 drar vi igång med årsmöte på Örebro Ölhall. Då ska gulsvart försöka försvara den fina hemmasviten.
