Triumfens ögonblick - Återigen får Gulsvart det sista ordet...

Trendbrott, paradigmskifte - kalla det vad ni vill. Symptomatiskt sedan årsskiftet är att Örebro SK står för matchens sista, och desto viktigare, avgörande mål (borta mot KVBS undantaget som bekräftar regeln). I kvällens drabbning mot Köping erövrade Gulsvart till slut matchen under den sista kvarten, och triumfen var ett faktum...

          "Sextiosju, sextiosju - vart tog du vägen nu?" myntade Ulf Lundell i en av sina texter. Den tillsynes irrelevanta associationen väcktes då Köping kvitterade till 3-3 i matchminut nummer 67 och det tycktes bli en lång dags färd mot natt; lika svart som Örebros bortaställ. Men Gulsvart ville annorlunda, och i synnerhet Thomas Ahlström och Simon Folkesson, vars mål betydde ett berg som till slut visade sig omöjligt för hemmalaget att bestiga.

            I Köpings matchprogram kunde man läsa följande: "Nu är det dags att återigen stifta bekantskap med en gammal storklubb. Örebro SK besöker krillan [kort för Kristinelunds IP] och har under åren inte haft några problem att ta med sig båda poängen hem..." Det var således betryggande läsning, men trender måste också brytas och det stod klart tämligen omgående att detta inte skulle bli en promenadseger för Örebro SK. I själva verket inledde Köping chockartat och hade 2-0 med blott 3 minuter spelade. Båda målen var kusiner med varandra och förverkligades via inspel från vänsterkanten nära både sidlinje och hörnflagga - bollen slogs och hamnade slutligen i ett idealiskt läge för en gulsvart spelare att slå in bollen i mål. David Eriksson var dirigenten och hjärnan bakom målen, och kunde titulera sig "dubbel målpassare" i samspel med Martin Grändås som stod för perfekta avslut. Vid båda tillfällena gavs han både tid och utrymme av ett virrigt, odisciplinerat och taktlöst försvar. Imponerande inledning av Köping vars tabellposition inte riktigt gör laget rättvisa - i fjol endast en kvalförlust ifrån Division 1 och i år ständigt i tabellens nedre skikt. Efter detta spelade Örebro sakta men säkert upp sig: Ett par målchanser skapades men ingenting som var i närheten av mål. Det skulle till en riktig bjudning av Köping för att Örebro skulle få komma in i matchen, och via kommunikationsproblem i Köpings försvar kom den: En misslyckad passning i egen defensiv zon blev till hörna, då mottagare saknades. Tobias Eriksson - för övrigt fostrad i just Köping IS - förvaltade hörnan väl och bollen nådde Johan Sandhs klubba: reducering till 1-2 via ett stenhårt skott som strök isen, för att till slut leta sig in bland den gula muren, precis innanför den vänstra stolpen. Lite kompensation för det som tidigare inträffat, och för Gulsvart en andra chans att få komma in i matchen. Efter denna händelserika öppning väntade nu ett tufft spel från båda lagen, på gränsen till att vara fult och svinigt. Med inspiration från hockeyn hämtades diverse fula knep och ofta hettade det till i närkamperna; den allvarsamma leken höll på att sluta i tragedi då en och annan spelare blev liggandes kvar på isen, offer för en brutalitet utan dess like. Domaren Mikael Petterson var dock uppmärksam och fick styra upp kalabaliken med sin pipa; han tog också på sig rollen som rättskipare och detta fick en väldigt direkt innebörd då Simon Folkesson, efter en patenterad soloåkning revs ner i offensivt straffområde - ett gyllene läge för Lars Buskqvist att revanschera sig från straffmissen mot Rättvik förra helgen. Det blev knäpptyst och samtliga 130 vid sidan om isen höll andan: Spänningen utbyttes mot frustration och suckande då Buskqvists straff placerade sig ett par, 3 meter ovanför målburen. Istället fick målvakten Mikko Peri bollen och långkastet landade hos en gul spelare, som tog ner bollen och gjorde mål. Det fanns dock ett aber och målet uteblev: Innan målet gjordes hade domaren blåst och dömt utvisning till Joakim Falk, för "våldsamt slag". Med 25 minuter spelade blev irritation mellan lagen uppenbar på isen och vi fick se ett antal knuffar och slag bytas ut. När Köping var decimerat till 9 utespelare tog Björn Buskqvist över taktpinnen och dirigerade sig fram till 2-2 via ett riktigt knallskott som såg ut att gå igenom Köpings finske målvakt Peri. Frågan är om Peri överhuvudtaget hann reagera innan han fick höra nätet rassla, en bit bakom honom. RIktigt skönt att det finns sparkapital då Lars Buskqvist inte lyckas göra mål - Björn ett perfekt komplement vid sidan av skyttekungen, tillika legendaren Lars. I matchminut 31 ryker en handfull spelare in i ett bråk precis vid sidlinjen, framför ledare och spelare vid avbytarbänken: Efter mycket tumult och spänningar blir det slutligen Erik Wallman (Örebro SK) och Martin Grändås (Köping) som får sitta i skamvrån - ett socialistiskt utfall, således. Inget av lagen lyckas göra mål under den återstående kvarten, men det är Köping som är närmast och Jacob Claesson får tillfälle att visa att han är en fullgod ersättare till David Movitz då han radar upp kvalificerade räddningar under den första halvlekens sista fas. Ställningen 2-2 då domarens vissla ljöd, och det var dags för vila. 

           Lars Buskqvist var det ja - i den andra halvleken tog han igen för uteblivna mål och Gulsvart för första gången i ledningen då Buskqvist förvaltade Robin Olssons passning på ett föredömligt vis. Robin Olsson var för övrigt väldigt vital genom hela matchen och förtjänar ett omnämnande för sitt utmanande och orädda spel i offensiven. Han har blivit lite av en spelfördelare sedan Andreas Broberg skadades, och har tillsammans med Thomas Ahlström per automatik fått en mer framträdande roll. Ingen kan ersätta Andreas Broberg, men de skapar en helhet som delvis fyller tomrummet efter vår skadade fältherre på mittfältet. Synnerligen logiskt att just Thomas Ahlström satte målet som betydde 4-3 till Örebro, kort efter att Köping reducerat till 3-3 via Axel Fredriksson. Säga vad man vill om Folkessons soloåkningar, men de genererar alltid någonting: I detta fall 5-3 efter att Folkesson rundat den gula massan och lagt in bollen bakom Peri. Köping tog efter detta time-out. Den önskade effekten uteblev dock och bortalagets dominans växte sig starkare och starkare: Adam Wijk skulle förstås inte gå mållös av planen och i matchminut 86' var hans stund kommen: 6-3 till Örebro och Robin Olsson stod för passningen. Ett uppgivet och besegrat Köping lät Lars Buskqvist punktera matchen via en hörna, slagen av Tobias Eriksson. Örebro, och i synnerhet Tobias Eriksson, fick således det sista ordet mot Köping, tillika Erikssons moderklubb. Ordförande Hans Eklinds profetia visade sig senare vara sanningen denna kväll på Kristinelunds IP: "Jag tror på en jämn kamp där [ÖSK] sakta men säkert tar ett grepp om matchen. Tipset blir plus tre mål för [ÖSK]. Hoppas att [ÖSK] kan hålla i bollen, ha tålamod, rörelse på många 'händer och fötter' och inte transportera boll utan passa densamma" (www.bandyprasten.wordpress.com).

           Köping förtjänar stort beröm för sin insats idag: De visade upp ett potent anfallsspel med Robin Westergren, Johan Björkdahl och Anders Grinder som viktiga pjäser. Anders Kvist saknades idag, och kanske hade han behövts för att tillföra ytterligare en dimension till anfallsspelet. David Eriksson svarade för 3 målpassningar och utmärkte sig förstås lite extra. I Örebro var bröderna Buskqvist naturligtvis på hugget, och stod tillsammans för 3 mål. Backen Erik Wallman var alldeles lagom aggressiv och lyckades hålla sig innanför bandylagens ramar med ett undantag då han fick 10 minuter för det något godtyckliga begreppet "olämpligt uppträdande". Wallman var för det mesta säker i brytningarna och produktiv i sitt samspel med resterande spelare. Simon Folkesson stod för egna initiativ som vanligt, och merparten av de fick rakt i genom goda konsekvenser: Ikväll både mål och straff. Tobias Eriksson kom mot alla odds till spel, och svarade för 2 målpassningar via sina, omsorgsfullt, slagna hörnor. Glädjande nog hade också Örebro fler avbytare i denna match, då Robin Folkesson var tillbaka efter en kortvarig sjukdom. Johan Morssing-Vilén var också ombytt, även om han knappt fick tillbringa någon tid på isen. Filip Skoog måste höja sig ett par snäpp till lördagens drabbning mot Falun, likaså Johan Sandh som var i gråzonen till utvisning med sitt aggressiva försvarsspel. Domare Petersson var lyckligtvis lite partisk med Örebro och friade bl.a. Sandh vid några tillfällen då han valde att se "olämpligheterna" mellan fingrarna. Desto bättre värmer det effektiva hörnskyttet som gav en bra utdelning: Hörnmål kan vara nyckeln till att få hål på Falun om några dagar - de var väldigt känsliga för örebroarnas hörnskytte senast, då de möttes i början av december på Lugnets IP. Ordförande Hans Eklind summerar matchen såhär:

          Vi gör ingen större insats på svårspelade Krillan och Köping uppträder länge inspirerat och ska ha ett erkännande för sin insats. Inte minst har man en spännande vänsterhalv i Joakim Falk. I den första halvleken står vi still och spelar bandy. Passningsspelet är dessutom slarvigt, gång på gång får bollmottagaren slå på bromsarna för att få tag i passningen. I den andra halvleken blir det bättre. Det är framför allt våra halvor som river upp stora sår i Köpings kämpande defensiv: Simon Folkesson hade en växel som ingen i Köping kunde matcha och Adam Wijk får nog ses som bäste spelare i Örebro med flera geniala passningar och ett läckert solomål, det är ständigt farligt när Adam får bollen. Tobbe kunde spela libero och skötte sitt jobb framför släkt och vänner. De var dock lite överraskade över den bröstvärmare som Tobbe delade ut i andra halvlek, vältimad och stenhård. (www.bandyprasten.wordpress.com)

5 kommentarer

Hannes Ryding2012-01-26 01:01:00