Ajax - Willem II
5 - 0

VSK mirakelvände och vann mot Sandviken!

VSK vann alltså gårdagens möte med SAIK med 9-6. Detta efter en fullständigt osannolik vändning där man faktiskt fullständigt dominerar andra halvlek mot Sandviken. Smolk i bägaren är förstås Oscar Gröhns skada som fick föras till Gävle sjukhus med en lätt fraktur vid tinningen och ett fullständigt svullet öga.

Att åka upp till Sandviken och se VSK spela mot SAIK är en klassiker och en av de roligare bortamatcherna för säsongen. Tänker givetvis på de senaste årens drabbningar på annandagen och förra årets seger med 10-6 mot SAIK i Göransson. Det tillhör inte vanligheterna att man åker upp till Gästrikland och återvänder till Västerås med två poäng och en snabb hemfärd. Det såg också väldigt tungt ut igår när SAIK går upp till 4-0 och gör mål på precis varenda målchans. Utöver Bergwalls enhandsräddning på Edlunds friläge förstås med ett efterföljande "FAN" som lät ända ner till Småland.
Sandvikens målkung Erik Pettersson började bäst genom att på ett rätt sympomatiskt SAIK-vis ta ledningen på en genomåkning rätt genom VSK-spelarna och enkelt sprätta bollen i mål. Då hade det gått 50 sekunder av matchen. Känslan var att nu blir det åka av och att det skulle vara hyfsat viktigt att hålla i den grönvita spapsen. 2-0 kom som ett brev på posten då den andre målkungen i Sandviken kunde glida förbi en försvarare och ta vara på den lilla lucka av tid och rum som räcker för att Cristoffer Edlund ska kunna lägga den lågt i burgaveln bakom en chanslös Bergwall. SAIK anföll rakt och enkelt och skapade en del målchanser. VSK var inte på hugget och fick aldrig något momentum med bollinnehav som krävs för att kunna mala ner ett lag som Sandviken. Man fick ändå några bra igenomåkningar med halvorna Gröhn och Folkesson men SAIK hade fortfarande vind i seglen och kunde trycka in 3-0 på hörna. Då fick Micke Carlsson nog och tog en mycket nödvändig time out. Efter att gett spelarna en skopa om varför man åker upp till Sandviken en tisdag kväll gav det också resultat. Sandviken hann förvisso göra 4-0 genom Pettersson som lyckades tråckla sig förbi back och målvakt men VSK gav sig inte och fick också utdelning då Ted Bergström gled in så majestätiskt och elegant som förste skytt på högerhörna och smackade ditt 1-4 i nättaket! Inte första gången och knappast den sista. VSK fick också med sig ett ytterligare psykologiskt viktigt reduceringsmål då nyblivne landslagsmannen Micke Olsson grisade in en hörnretur, 2-4 och kontakt!

Efter det målet sker också matchens märkligaste och i mitt tycke helt vansinniga situation. Oscar Gröhn glider förbi SAIK-försvaret och har en back kvar och domaren blåser av för halvtid. Problemet? Det återstod två minuter av tillägget... Att missa diverse situationer, frislag och utvisningar är mänskligt. Men att inte kunna hålla reda på tiden är ett så fundamentalt misstag att det saknar motstycke. Nog så.

2-4 underläge i halvtid kändes mindre dåligt än 0-4 och det var vitkigt att man fick hål på motståndarförsvaret.

I den andra halvleken så gick VSK ut med en helt annan pondus och tog tag i grejerna från start. Man spelade ett enklare och rakare anfallsspel där varje anfall kändes fokuserat, planerat och strukturerat med inslag av genial kreativitet signerat Simon Jansson. Sex minuter in så kunde Edberg trycka in 3-4 på hörna och nu började kolsäckarna svettas på riktigt! VSK-försvaret kunde också få stopp på Sandvikens anfallstrio inledningsvis vilket också skapade arbetsro för Grönvitt. Några minuter efter reduceringen så kommer också kvitteringen! Ted Bergström hugger in sin egen retur efter bollen studsat fram och tillbaka framför målvakten. Tja Ted, vill du veta hur man blir hjälte i Grönvitt? Jo man kvitterar mot SAIK borta och slår handen för klubbmärket. Du har vår kärlek och respekt Ted. Efter målet begärde Sandviken time out.

Någon minut senare var olyckan framme för Oscar Gröhn som fick motta en klubba i nyllet. Fraktur och svullet öga med en natt i Gävle som följd. I skrivande stund så är Oscar tillbaka i Västerås vilket förstås är skönt. Vi hoppas förstås att det inte är något fara med ögat och att vår ytterhalv snart är tillbaka!

Efter avbrottet i minut 60 så fortsätter VSK pumpa på och tar ledningen för första gången i matchen genom Simon Jansson som klipper till bandytrissan i straffområdet! Efter det så kvitterar SAIK genom Edlund och VSK-spelarna menar att det var spark. Mål blev det i alla fall. Men VSK kom tillbaka igen och kunde ta ledningen på frislag. Att ha två grymma skyttar i Bruun och Sjöström gör att det skapas ytor vid frislagen och det är vi ytterst tacksamma för! 6-5 med dryga kvarten kvar... 7-5 gör Simon Jansson på en makalös genomåkning där han kan pumpa förbi försvare och hänga den bakom Martin Falk! Världsklass! 8-5 kom också av bara farten då Holmberg kunde klippa till i ett bra läge strax utanför straffområdet. Patrik Nilsson hann reducera på övertid innan VSK spikade slutresultatet genom Jansson som igen kunde ta sig in i straffområdet och sprätta dit den.

Jag vet inte vad Micke Carlsson gav spelarna i halvtid. Antagligen var det mer än dextrosol och ett "kom igen nu grabbar" för efter att den andra halvleken var över så kan jag konstatera att det är den mest imponerande halvleken jag sett VSK göra på väldigt länge. Att på ett så fullkomligt sätt dominera Sandviken och kämpa sig tillbaka i andra halvleken är bland de största bravader jag sett Sportklubben göra. När Grönvitt spelar en sån bandy är det den bästa i världen. Jag önskar fler västeråsare kunde få upp ögonen för faktiskt hur bra bandy VSK spelar just nu.