Krönika: Keanes vara eller icke vara
Att vara Ipswichsupporter är idag inte det enklaste. Av den anledningen har Adam Nilsson, Bierhoff på forumet, skrivit en krönika kring laget och framför allt dess manager Roy Keane.
Det är grått och mulet, regnet sipprar ned från himmelen i en behaglig takt. VM-kvalet är inne på sluttampen och vi svenskar läser krisrubriker av alla möjliga slag. Vi läser konstruktiva meddelanden som ”avgå alla” och ”han är slut”. För oss Ipswichsupportrar är det dock just nu en vardag vi är vana att leva med.
När Roy Keane i våras anlände som ersättare till Jim Magilton på Portman Road så var det en ny era som skulle påbörjas. Man såg den säsongen som färdigspelad och riktade in sig på nästa säsong. Man kallade det att man tänkte ”långsiktigt”. Marcus Evans skulle bidra med pengar som Keane skulle spendera på spelare som skulle ta oss tillbaka till Premier League och de stora arenorna som Old Trafford, Emirates Stadium och Anfield.
Inför säsongen spenderade Keane sina pengar. Han spenderade de rejält och köpte in spelare från alla håll och kanter. Cirka tio spelare dök upp från olika klubbar och Keane skapade sig en helt ny startelva och man kunde nästan tro att han spelade Football Manager. Han skaffade spelare som skulle hålla honom om ryggen lika mycket som han skulle hålla dessa. De skulle prestera, de skulle ta tillbaka Ipswich till toppen. Det fanns inga tvivel.
Man inledde mot Coventry på bortaplan. Matchen slutade med förlust, 2-1. Bortförklaringarna var ganska enkla att hitta. Spelarna hade inte ”tränat mycket ihop”, hade ”inte lärt känna varandra” och allt annat vi supportrar är vana vid att höra. I hemmapremiären mot Leicester så var förhoppningarna höga. Matchen sändes till och med på svensk tv och jag kände ett enormt sug. Matchen slutade 0-0 och suget var borta. Bortförklaringarna var dock inte det och de löd ungefär likadant som en vecka innan.
Det var augusti. Nu är vi i oktober. Ipswich har fortfarande inte vunnit en enda match i The Championship. Bortförklaringarna är borta. Pressen är högre på Keane. För ett tag sedan gick Simon Clegg, ”chief executive” i Ipswich, ut och gav Keane ett ”vote of confidence”. Man visade på att man trodde på Keane, att det skulle vända och att han inte behövde känna någon större press. Samtidigt kom ryktena om att ledningen kollat på nya namn som manager för klubben.
Keane har alltid varit kontroversiell och satt sig själv i situationer han har haft svårt att ta sig ut, han har dock i princip nästan alltid klarat sig på ett eller annat vis. Nu är det dock annat. Keanes rykte står på spel och det vet han om. Han håller på att göra exakt samma fel som i Sunderland där han värvade spelare som i slutändan inte höll för spel i startelvan. Han har tagit smällarna utåt. Hans spelare uttalar sig mer än sällan och därför kan man undra hur åsikterna runt Keane är.
Efter den senaste förlusten mot Barnsley, där Barnsley fick en tveksamt dömd straff, så visade Keane dock att hans stenhårda fasad håller på att falla. Den fasad som han försökt ta efter sina forna manager Sir Alex Ferguson. Keane gjorde ett tufft utfall gentemot media och följande gick att läsa på skysports.com: "You've watched the game and nobody's asked me about the bloody penalty," Keane said as he got up to leave. "That about sums you up."
Saknaden av hjärta och passion är enorm och det var just dessa faktorer som senast fick oss att nå Premier League. För att Keane ska vara kvar särskilt länge till så måste mer än regnet sippra i Ipswich. Han måste få blod, svett och tårar att falla när spelarna är ute på fotbollsplanen - för det är saknat, lika saknat som de positiva resultaten.
