2000-talets Newcastle: Högerback
Vi fortsätter att annonsera 2000-talets Newcastleelva, och inleder backlinjen från höger med en rutinerad herre. Aaron Hughes är efter Shay Given den spelare som gjort flest matcher i Champions League för Newcastle.
18. Aaron Hughes
När Fulham beträdde planen i Uefacupfinalen för två månader sedan såg det ut som att majoriteten av laget hade kastats in på en scen de aldrig trodde att de skulle få uppleva. Ett par ögonbryn – större och buskigare än gemenemans ögonbryn – var lite mindre rynkade och satt över en lite mer avslappnad blick än alla andras. Aaron Hughes har spelat 12 matcher i Champions League för Newcastle.
Debuten skedde iden 26:e november 1997 på Camp Nou mot självaste FC Barcelona. Född i Cookstown på Nordirland, tog han sig hela vägen genom Newcastles akademi och upp i a-laget, där han skulle komma att bli ordinarie under många år. Hughes spelade sporadiskt och fungerade mest som backup under sina första år i seniortruppen, men under Sir Bobbys ledning tog han en ordinarie plats säsongen 1999/2000. Som framförallt högerback, ibland vänsterback och då och då mittback blev han en vital truppspelare som med jämna mellanrum visade prov på stor potential. Vad vi minns Hughes mest för är dock det faktum att han spelade en viktig roll under de två-tre år av 00-talet som vi faktiskt flög uppe i toppen av ligan.
Som en gedigen högerback höll han Andy Griffin bakom sig och gav Sir Bobby möjligheten att investera på andra positioner. Många fans var alltid av uppfattningen att Hughes bästa position var som mittback, något som mer eller mindre bekräftats av honom och Roy Hodgson i Fulham, där Hughes nästintill briljerat bredvid Brede Hangeland.
Som ytterback i Newcastle hade han allt som oftast äran att spela bakom den hårt arbetande favoriten Nolberto Solano. Med Solanos hemjobb och säkra passningsspel var det ytterst sällan som Hughes exploaterades för allt för mycket obehag, och det var nästan bara i matcherna mot de allra bästa som han fick problem. Vi minns 3-5-förlusten på Old Trafford 2002/03 när Ole Gunnar Solskjaer hade stor show och först rundade Hughes vid förarbetet till ett mål, och sedan slog honom i magen innan han rullade 5:an. Men dessa insatser hörde inte till vanligheterna.
Aaron Hughes var som sagt en väldigt viktig pusselbit i Sir Bobbys lagbygge, och han nätade borta mot 1860 München i inledningen av säsongen 2001/02 – när det hela tog fart. Med sitt avgörande 3-2-mål i den matchen satte han igång en säsong som vi Newcastlesupportrar sent ska glömma.
I ämnet mål minns vi även Hughes avgörande hemma mot Southampton säsongen därpå, där gästerna hade tagit ledningen med 1-0 genom James Beattie och Shola Ameobi kvitterat. En bit in i andra halvlek hade offensivlustan trummats igång hos hemmalaget, och efter ihärdigt tryck skickade Hugo Viana en yttersida åt höger i en skoningslös attack, där Hughes stormade fram, touchade förbi sin försvarare och tåpajade in vad som skulle visa sig bli segermålet. När det gäller mål från vår högerback under dessa år ligger han dock dessvärre i lä, då Andy Griffin under sina få starter gjorde ett drömmål mot Charlton och dessutom sänkte Juventus i Champions League.
När Sir Bobby sålde Nolberto Solano förlitade han sig till Darren Ambrose som högerytter, en satsning som inte skulle visa sig gå hem. Dels saknades det skydd för Hughes som Solano brukade bidra med, dels fungerade de två inte alls lika bra. Hughes hade under framförallt säsongen 2002/03 utvecklat sitt offensiva spel, men med Solano ur bilden försvann mycket av det som byggts upp på vår högerkant. Stephen Carr köptes in som ny högerback, och Hughes fick det allt svårare att finna speltid – något som idag framstår som obegripligt. Under efterträdaren Graeme Souness ratades han allt mer, och i maj 2005 såldes han till Aston Villa för ynka £1m, något som säger mer om den gamla klubbledningens näsa för affärer än om Hughes kunnande.
Totalt blev det 279 matcher i Newcastle och 7 mål. Aaron Hughes höll dessutom rekordet som yngste Europadebutant tills Andy Carroll hoppade in mot Palermo 2006.
En trotjänare som vi minns med glädje. En av få egna produkter som visat sig duglig på hög nivå, och som gått vidare till att utvecklats i andra klubbar. Gud vet att det finns värre högerbackar än Aaron Hughes.
