70-talets Birmingham: Bob Latchford - en Tipsextraikon
Få personifierar Tipsextra så mycket som Bob Latchford. Den store centertanken som fick göra 12 landskamper för England är med sina nio mål på delad fjärdeplats i Tipsextras skytteliga genom tiderna tillsammans med West Bromwich Albions Tony Brown. Det skiljer endast ett mål upp till Dean Saunders och Tony Cottee som har tio mål medan Liverpools fruktade målspruta under 80-talet Ian Rush leder överlägset på femton mål. Latchford gjorde tre mål för Birmingham och sex mål för Everton.
Han var bäste målskytt i Everton under flertalet säsonger och 1977/78 lyckades han med dåtidens nästan omöjliga konststycke att göra 30 mål i ligan på en och samma säsong. Han belönades av en tidning med 10 000 pund som han delade ut till sina lagkompisar och fick sedan betala dyrt i form av en efterhängsen skatteskuld.
Bob Latchford anlände i en bytesaffär värd 350 000 pund till Everton 1974, vilket var transferrekord på den tiden. Everton betalade dock bara 80 000 pund och fick istället ge Archie Styles och Howard Kendall i utbyte. Den senare skulle bli lagkapten i Birmingham.
Tyvärr var ligacupfinalen med Everton det närmaste den store centertanken kom avseende stora titlar. Trots den högprofilerade värvningen, blev Evertons 70-tal frustrerande pokaltomt. I Birmingham blev höjdpunkten avancemanget till högstadivisionen 1972 samt semifinalen i FA-cupen samma säsong.
En notorisk målskytt som under nästan ett helt decennium hittade målnätet oftare än de flesta. Ändå menar många att han aldrig riktigt nådde upp till sin potential, mycket tack vare hans personlighet. Lite väl avslappnad. Lugn och behaglig till sin natur gav ju resultatet att han inte riktigt nyttjade sin storlek och råstyrka.
När Birminghams lagkapten Howard Kendall för första gången återvände till Goodison Park den 9 mars 1974 var The Blues indragen i en bottenstrid som rutinerade Kendall värvats för att reda ut. På andra sidan fanns då Bob Latchford, Birminghams förre skyttekung. Nu i The Toffees. Även om de bytt tröjor så hade de mött varandra tidigare och Kendall visste att det viktigaste var att hålla sig ifrån att reta upp Latchford. Det var Joe Gallagher som var mittbacken som skulle markera Latchford den dagen. Båda hade spelat tillsammans, men aldrig mot varandra.
Innan avspark sa Kendall:
”Joe, when you go out there with Latchford, just ask him how he´s settled in, where is he living and how´s the family. Be nice to him. Don´t for Christ´s sake kick him.”
Kendall visste att Latchford kunde utvecklas till rena rama Hulken om han provocerades och i senare möten mot Birmingham skulle Latchford slå ut tänderna på Malcolm Page samt även sparka ned sin bror – Dave Latchford – som var målvakt i Birmingham.
Joe Gallagher svarade:
”Okay.”
Men tveksamt om han förstod svarets innebörd och han kan ej heller ha varit så medveten om sin forne lagkamrats psyke eller så var mittbacken inte den skarpaste kniven i lådan då han redan i första minuten sparkade ned Latchford bakifrån. Matchen slutade 4-1 till Everton och Latchford gjorde två mål.
En hyllning av Latchford i Birmingham.
Och så en hyllning från hans tid i Everton.
Källor: Wikipedia, Love Affairs and Marriage – My Life in Football, Howard Kendall (de Coubertin, 2013), Tipsextra – den heliga eftermiddagen, Urban Wigert (Recito, 2010)
