70-talets Birmingham: Kenny Burns - den motvillige anfallaren
När Kenny Burns anlände till Birmingham City 1971 var det som mittback, men när Bob Latchford lämnade för Everton 1974 fick skotten spela forward tillsammans med Bob Hatton och Trevor Francis. Faktum var att den första av Burns 20 landskamper för Skottland var som forward.
Dåvarande lagkaptenen i Birmingham Howard Kendall beskrev Burns som en ganska så lat person som hellre ville spela i försvaret, vilket ledde till att managern Freddie Goodwin skrev in i kontraktet att Burns skulle få fem pund extra i veckan om han spelade i anfallet.
Kenny Burns var en central del av ett Birmingham som säsongen 1974/75 klarade sig kvar i högstadivisionen med ett nödrop och tog sig till semifinal och omspel mot Fulham.
Hattrick av Kenny Burns mot Leicester 1976.
Ett par säsonger senare fick Brian Clough och Peter Taylor upp ögonen för skotten och 1977 köptes han av Forest för 150 000 pund. I Nottingham skulle han som back vinna ligan (1977/78), ligacupen (1977/78, 1978/79) samt Europacupen (1978/79 och 1979/80).
Kenny Burns (Nottingham) går hårt åt Arsenal i klassisk 70-talsstil.
Han bildade ett mycket starkt mittlås med Larry Lloyd och utnämndes faktiskt 1977/78 till Football Writers Player of the Year. Visserligen darrade han något på manschetten i Europacupfinalen 1979 och gav Malmö FF sin enda riktiga målchans, som unge Jan-Olov Kindvall inte lyckades förvalta. Det var dock ett undantag och den något late Kenny Burns karriär blev riktigt framgångsrik, dock inte med Birmingham, vilket var laget han spelade längst för och gjorde flest matcher.
Sammandrag från FA-cupfinalen 1979, där Kenny Burns var nära att ge Malmö FF ledningen.
Källor: Wikipedia, Love Affairs and Marriage – My Life in Football, Howard Kendall (de Coubertin, 2013)
