Förra veckan med Boro
Två matcher, noll poäng, målskillnad 1-4, ingen lyckad vecka för Boro.
I Uefacup-matchen mot Sporting Lissabon lyckades Boro ändå klara med hedern i behåll tycker jag. Stabilt målvakts- och försvarsspel, framförallt McMahon imponerade i backlinjen, och i övrigt enligt de resurser vårt skadedrabbade lag har. Om Job och Nemeth bättre hade förvaltat våra chanser kunde det faktiskt gått vägen.
Värre var det med gårdagens hemmamatch mot Southampton. Rapporterna från England är mycket kritiska, ja närmast nedlåtande. Boros spel beskrivs som "värdelöst" och utan inspiration, precis som vanligt i ligaspelet efter en match i Europa. Många av de drygt 30 000 åskådarna lämnade Riverside långt innan matchen var slut.
Vi som följt Boro under många år vet att laget har en långvarig svacka i stort sett varje säsong. Nu har årets svacka infunnit sig. Visst är det en tröst att kontraktet i realiteten redan är räddat, men vi vill se en klubb med högre ambitioner än så.
Men nu får vi också se positivt på laget om man jämför med tidigare år. En stor skillnad är att det finns väldigt unga egna produkter i laget, satsningen på ungdomsverksamheten har verkligen gett resultat. Downing blev igår igen uttagen till landslaget, McMahon har imponerat när han har spelat och Morrison har skött sig bra på högerkanten efter att Mendieta blev skadad. Det är inte länge sedan vår mest lovande spelare var Phil Stamp..
Rapporterna talar om att Viduka och Boateng är på väg tillbaka. Många med mig anser att Boateng är vår absoluta nyckelspelare. Jag kan bara hoppas på hans snara återkomst och med denna en förbättrad spelkvalitet och inställning.
För övrigt kommer det bli bättre redan till nästa match mot Crystal Palace på Selhurst Park. Den matchen ska jag nämligen se på plats!
