After Work: 80-talsnostalgi med Cox, Keegan, Varadi samt lite Allan Simonsen
Arthur Cox – det är Newcastle United för mig. En manager som lyckades locka självaste Kevin Keegan till The Magpies, men som avgick när laget väl var uppe i högsta divisionen igen. För mig kulminerade allt 1982 i en Tipsextramatch mot Allan Simonsens Charlton.
Det kanske är en något märklig vurm för en manager som knappast åstadkom några stordåd och sedan begav sig till Derby County i dåvarande division tre istället. Visserligen skulle han göra hyggligt ifrån sig i Derby mellan 1984-93, men det är som manager i Newcastle under åren 1980-84 jag kommer att minnas honom, eftersom det var under en period då jag slukade allt om engelsk fotboll, vilket var relativt snabbkonsumerat på den tiden. Idag är det svårt att sålla, då var det svårt att finna.
Men någonting var på gång i andradivisionen. Sedan några år var Newcastle ett notoriskt mittengäng i division 2, men inför säsongen 1982/83 presenterade Arthur Cox ett nyförvärv som fick fotbollsvärlden att rikta sina blickar mot nordöstra England på ett sätt som minde om Malcolm ”Super Mac” McDonalds dagar ett decennium tidigare. Kevin Keegan var klar för Arthur Cox Newcastle. Visst, den forne världsspelaren kanske inte var på samma nivå som tidigare och åren i Southampton kanske inte utvecklats så väl som det var tänkt efter att Keegan återvänt från tyska Hamburger SV. Dessutom fick storstjärnan endast spela några få minuter i VM 1982, vilket skulle bli Keegans sista och enda VM-framträdande. Men ändå! Kevin Keegan!
Autografer och stjärnor
Debuten i premiären mot FA-cupfinalisterna från förra säsongen Queens Park Rangers slutade i en 1-0 seger för Newcastle och vem gjorde målet? Jo, Kevin Keegan. På samma sätt som när han som ung och lovande anlände från Scunthorpe och målade i debuten för Liverpool.
Jag skrev och bad om The Magpies autografer. Man gjorde ju sådant på den tiden i enlighet med instruktioner i tidningen Buster. Det skulle skrivas på ett särskilt papper för flygpost tillsammans med portokuponger för att vara säker på att klubbarna skickade tillbaka. Dessutom fanns en mall för hur man skulle formulera sig på engelska. Klubbarna drabbades nog av högar med exakt likadana brev från svenska ungdomar.När jag fick svar från Arthur Cox Newcastle var där ett späckat autografblad med flera - enligt mitt tycke - kanonlirare. Exempelvis fanns där Terry McDermott från Liverpool och David McCreery med förflutet i Manchester United. Två storspelare jag hade sett flera gånger i Tipsextra. Tillsammans skulle de bilda ett mycket effektivt innermittfält.
Dessutom fanns där en ung Chris Waddle som det skrevs en del om även i svenska tidningar. Och - icke att förglömma - min gamle idol från Everton - Imre Varadi. En ungerskättad forward jag trodde skulle bli en av de bästa i världen efter att jag sett honom avgöra ett derby mot Liverpool 1981. Det blev inte riktigt så, och jag förstod aldrig varför. Men tanken med Varadi och Keegan i anfallet var för mig lika kittlande som om Ronaldo och Messi skulle bilda anfallspar i spanska andraligan. Ja, jag vet att liknelsen är orimligt och sedd ur en tolvårings märkliga perspektiv och brist på erfarenhet.
Men jag fann fler spelare. En kille vid namn Kenny Wharton fick jag för mig var på samma nivå som den där Waddle. Nu var det kanske inte så och de hade dessutom lite olika positioner och uppgifter på plan. Men Wharton gjorde en gedigen Newcastle-karriär, medan Waddle blev en storstjärna. Faktum var att Waddle faktiskt gjorde fler ligamatcher för Newcastle än för Spurs, men trots detta är han för många förknippad med laget från norra London. Hans 62 landskamper för England tog sin början 1985, då han också skrev på för Spurs.
Det fanns stabila herrar som backarna John Anderson och Jeff Clarke och en högerback vid namn Neil MacDonald. Han skulle sedermera hamna i Everton för dyra pengar i vad som blev deras nysatsning i ett futilt försök till återuppbyggnad av mästarlaget från 1984/85 och 1986/87. Länge ansågs han som en framtida högerback för England. Nu blev det aldrig så, men Newcastle hade en förmåga att utveckla talanger utöver det vanliga.
Inte raka vägen mot högstaligan
Säsongen efter, då Newcastle äntligen tog steget upp i högstaligan, dök en viss Peter Beardsley upp. En magisk spelare som hade det mesta, inklusive ödmjukhet. En stor stjärna i VM 1986, då han fortfarande spelade för Newcastle. Även en mittback vid namn Glenn Roeder fanns på plats säsongen 1983/84 och skulle få stor betydelse för Newcastle. Och bara något år senare gjorde en viss Paul Gascoigne entré.
Men i ligapremiären den i augusti 1982, spelade Imre Varadi fram Kevin Keegan till målet som frälste Newcastle. Överlyckliga fans sprang ut på plan för att krama Keegan. Vid ett tidigare tillfälle kom även en naken man springande och lämnade över en halsduk till storstjärnan. Ljudet från gamla St James`Park, det vill säga före jätteläktarna, var öronbedövande och Keegan konstaterade att folk innan matchen förvarnat honom om att han skulle få vara med om en upplevelse som slog allt annat. Keegan kunde inte annat än hålla med och menade att han aldrig varit med om en ljudligare publik. På Anfield var det endast The Kop som höll igång, men här handlade det om hela arenan.
Men trots starten, gick det inte direkt lysande efter premiären. McCreery och McDermott anlände och efter ett tag fick laget fart på verksamheten och slutade femma. Bästa placeringen på länge, men ändå en underprestation. Kevin Keegan gjorde dock ingen besviken med sina 21 mål i ligan och faktum var att de även lyckades lura över hans anfallskompis från landslaget och Southampton - Mick Channon - i syfte att bilda anfallspar med Keegan (i mitt tycke helt ofattbart då de hade Varadi!), men det blev bara fyra matcher för den gamle Channon.
Hausse för division 2
Intresset för division 2 fick en hausse 1982/83 och den 4 december 1982 visades en Tipsextramatch mellan Charlton och Newcastle. Charlton hade precis "gjort en Keegan" och värvat Danmarks store lille lirare Allan Simonsen med bland annat tre Bundesligatitlar i bagaget under Borussia Mönchengladbachs storhetsperiod på 70-talet. Simonsen blev förbannad på att hans dåvarande klubb FC Barcelona ersatte honom med en kille vid namn Diego Armando Maradona. Han tog det som en personlig förolämpning och bad den katalanska jätten att upplösa hans kontrakt. Tackade nej till Real Madrid och Tottenham och valde Charlton i division 2. London-klubben skrapade ihop det sista de hade för att få den store stjärnan. Det resulterade ganska snart i att Simonsen lämnade för att varva ned i Danmark efter att Charlton inte klarat av att betala hans lön och var på ruinens brant. Simonsen hann dock göra nio mål på 16 matcher. Tyvärr var Keegan inte med i Tipsextramatchen, vilken också led av problem med ljudöverföringen till Sverige så kommentatorn Leif Larsson fick ta hjälp av Staffan Lindeborg hemma i studion. Charlton vann med 2-0 efter mål av Don McAllister och Allan Simonsen.
Allan Simonsens mål mot Newcastle den 4 december 1982. En match som också sändes i Tipsextra.
Med Peter Beardsley i laget kunde Keegan påföljande säsong 1983/84 öka på sin målskörd till 28 stycken (varav ett cupmål) och Newcastle tog äntligen steget upp i högsta divisionen. I samband med detta valde Keegan att pensionera sig och Arthur Cox drog vidare. Imre Varadi hade man gjort sig av med innan dess, vilket innebar att även mitt intresse svalnade något. Newcastle var för mig Arthur Cox, Kevin Keegan och Imre Varadi.
Tänker dock lyfta en After Work-öl till Newcastles ära och samtidigt be lite tyst för att de klarar kontraktet i Premier League, reder ut ägarsituationen och blir det de en gång var. Kanske inte så nostalgiskt bra som under Cox, Keegan och Varadi, men det behövs inte, då det finns fler perspektiv än mitt från det att jag var 12 år gammal. Jag är också medveten om att Imre Varadi har en betydligt större plats i historieskrivningen som finns i mitt huvud än vad han har i Newcastle eller nån annan klubb för den delen. Varadi var en man som gick från klubb till klubb, utan att göra alltför stora avtryck eller få det där riktigt stora genombrottet.
En hyllning till Kevin Keegan och hans tid som spelare i Newcastle.
Matchen då Imre Varadi blev min idol. Derby i FA-cupen 1981 mellan Everton och Liverpool.
