After Work: Ellesmere Port
Ibland finns det små orter som fastnar i ens medvetande av anledningar som likt rötter växer ihop under jorden och bildar ett system som fascinerar. Ellesmere Ports rotsystem går från Sam Chedgzoy via Stan Cullis, Joe Mercer och Dave Hickson till Graham Turner och Rob Jones.
I grunden handlar det om grogrunden för hur man får fram fotbollsspelare. Ellesmere Port kanske inte är en av de främsta plantskolorna för berömda fotbollsspelare. Kan tänka mig att mer ruffa förorter såsom Croxteh eller Toxteh i Liverpool eller andra ställen i London, Glasgow och Birmingham producerar mer, men under mitt arbete med Old School Football har orten Ellesmere Port dykt upp. Inte bara en gång, utan flera gånger.
Lyfter man på en rot och följer vidare så blir i vart fall jag lite fascinerad.
Ellesmere Port
Ellesmere Port är en stad på dryga 60 000 invånare och ligger vid Manchester Ship Canal söder om Wirral. Nära Chester och Liverpool. Det verkar vara en rätt välmående stad där den industriella basnäringen undan för undan övergår till en serviceekonomi, bland annat med flertalet turistattraktioner.
Från början var orten ett misslyckat försök att sammankoppla floderna Severn, Mersey och Dee. Under industrialismen blomstrade staden och på sextiotalet flyttade många Liverpool-bor dit på grund av bostadsbrist. Idag finns Storbritanniens näst största Marks & Spencer i Ellesmere Port samt det brittiska öarnas största outlet Cheshire Oaks Designer Outlet som ett tecken på den växande servicenäringen. Storbritanniens enda kvarvarande Vauxhall-fabrik minner dock om det tidiga 1900-talet.
Arvet från Sam Chedgzoy
Men Old School Footballs rotsystem handlar om fotboll och i januari 1889 föddes en viss Samuel Chedgzoy som skulle visa sig bli en gudabenådad fotbollsspelare. Från amatörlaget Burnell´s Ironworks tog han så 1910 det stora steget till en av den tidens giganter – Everton FC. Chedgzoy var en begåvad ytter som gjorde åtta landskamper för England (mycket på den tiden) och fick nog anses som en av de främsta spelarna på den tiden. Det blev en ligatitel med Everton 1915 innan uppehållet för det stora kriget.
Mest känd blev Chedgzoy för eftervärlden när han i en match på 20-talet tog en hörna genom att dribbla och därefter skjuta bollen i mål. De lärde tvistar om det blev ett mål eller om han sköt i sidan av nätet. Jag går dock på The Everton Encyclopedias linje att det blev ett mål. Däremot tvingade hans aktion fram en ändring av regelverket.
Joe Mercer följer i faderns fotspår
Den 9 augusti 1914 föddes en pojk vid namn Joe (Joseph) Mercer (junior). Fadern, som också hette Joe Mercer, var en ganska så begåvad fotbollsspelare med förflutet i Nottingham Forest och Tranmere Rovers, men som ung hade Joe (senior) spelat med en viss Sam Chedgzoy för Ellesmere Port Steelworks. Steget från att Joe (junior) skulle bli en hängiven Chedgzoy och Everton-supporter var därmed inte särskilt långt. Joe (senior) dog i ihållande sviterna efter en gasattack under kriget redan när Joe (junior) endast var 12 år, vilket kanske än mer stärkte ambitionen att gå i faderns fotspår.
Som 15-åring upptäcktes han av Everton och efter några år i ungdomslaget skrev han kontrakt som 18-åring. Resten är historia då Joe Mercer utvecklades till en fantastisk spelare med lång karriär och en kanske än mer framgångsrik manager. En av en engelska fotbollens allra främsta.
Klasskamraterna: Cullis och Mercer
I en landskamp för England 1938 bildade Mercer mittfält med en gammal skolkompis vid namn Stan Cullis. Den två år yngre Cullis skulle också göra en magisk karriär som spelare och manager för Wolverhampton Wanderers. Faktum är att han nog är den allra mest framgångsrika i Wolves stolta historia. Som manager ledde han 50-talets magiska och framgångsrika lag, vilka spelade underhållande fotboll. Samma utgångspunkt som Mercer hade som manager.
Stan Cullis skulle samla ihop tre ligatitlar och två FA-cuptitlar som spelare och manager för Wolves. Dessutom andraplatser under en period där Wolves var det stora laget på 50-talet tillsammans med Manchester United och kanske till viss del Arsenal.
Ett Arsenal som Joe Mercer var lagkapten för och tog två ligatitlar och en FA-cup. Lägg därtill ligatitel med Everton 1939 samt hans framgångar som manager med två ligacupsegrar (Aston Villa och Manchester City), en FA cupseger (Manchester City), en ligaseger (Manchester City) samt en cupvinnarcuptitel (Manchester City). Han var även caretaker manager för England 1974.
The Cannonball Kid
I slutet av 40-talet upptäcktes en ny förmåga i non-League-laget Ellesmere Port. En robust, orädd och en pålitlig målskytt med ett kraftfullt skott vid namn Dave Hickson. Sannolikt hade Hickson tagit del av Joe Mercers framfart på Goodison när han skrev på för Everton och skulle bli en av klubbens allra största idoler. Också en av tre spelare som representerat samtliga Liverpool-lag - Everton, Liverpool FC samt Tranmere Rovers (Joe Mercer seniors gamla klubb). Nyligen bortgångne Hickson gick under smeknamnet Cannonball Kid och idag kanske inte många vet vem han var, men på 50-talet runt Merseyside var han en ikon.
Vägen till fansens hjärta kan bäst beskrivas från en cupmatch på Goodison mot Manchester United den 14 februari 1953 inför en gungande och fullpackad arena som för dagen klämt in nästan 78 000 åskådare. Vid ställningen 1-1 och strax före halvtid kastar sig Hickson in i en gröt av ben och stenhårda fotbollsskor i syfte att nicka in bollen i mål. Det hela resulterade i ett stort jack ovanför ögonbrynet. På den tiden fanns inga avbytare och de flesta utgick ifrån att Everton skulle spela resten av matchen med tio man. The Cannonball Kid hade dock en annan idé. Efter några stygn klev han åter ut på plan i andra halvlek till en stående ovation.
Bara några minuter senare var Hickson inblandad i vad som skulle bli det avgörande målet. 78 000 blev galna av lycka. Lite senare nickade han även (framgår inte om det var i stolpen eller mot stolpen, men bollarna på den tiden var ganska så tunga mot slutet av matcherna) mot stolpen och såret gick upp. Hickson vägrade dock att kliva av plan och spelade färdigt matchen som avslutades med nästan tumultartade stående ovationer.
Dave Hickson skulle bli den tredje i raden av berömda centerforwards efter Dixie Dean och Tommy Lawton. En tradition som sedan fördes vidare av Bob Latchford och Graeme Sharp med flera. Just Latchford var idoliserad på 70-talet, vilket ledde till att Ellesmere Port-bördige sångaren, dansaren, kickboxaren med mera Lee Latchford-Evans fick sitt andranamn tack vare en hängiven far.
Rotsystemet breder ut sig
Lite på sidan om finner vi även en Graham Turner. Kanske mest känd som spelare och manager i Shrewsbury Town. Han föddes dock i Ellesmere Port 1947 och skulle senare faktiskt träna Mercers gamla lag Aston Villa såväl som Cullis Wolves.
På 70-talet växte även högerbacken Rob Jones upp i Ellesmere Port. Jones skulle göra en fin karriär i Liverpool FC och hinna med 8 landskamper för England. Lika många som Chedgzoy.
Kan hålla med om att allt inte hänger ihop, men jag började med att läsa på om Joe Mercer och sedan fann jag ett rotsystem av fotbollshistoria vars ursprung kan hämtas från Ellesmere Port i västra Storbritannien. Har svårt att låta bli att fascineras.
Källor: Soar, Phil, Tyler, Martin; Encyclopedia of British Football, Corbett, James; The Everton Encyclopedia, Wikipedia.
