Halvtidsanalys: Mittfältet
Vi kliver in i mittens rike.
Det som en gång i tiden var Vieiras rike fick ifjol en efterträdare i form av en 18-årig katalan som förvandlades från en fjunig pojke till en riktig man. Cesc Fabregas var fjolårets stora utropstecken i laget om man såg på hela året, men ett mittfält består av flera goda gossar och i bakgrunden växte Gilberto Silva fram till en av ligans absolut bästa defensiva mittfältare, Alexander Hleb fram till en spelfördelare och Mathieu Flamini som en enormt intressant "utility-player" och placerbar precis var som helst.
Så kom säsongen 2006/2007. Från besättningen hade princip endast Robert Pires försvunnit och ersatts av flertalet spelare. Tomas Rosicky, tjeckisk virotuos, Theo Walcott, världens snabbaste spelare menar Stefan Thylin och only seventeen samt Julio Baptista, en av Wengers favoriter. Kvar fanns även Ljungberg, som vart han än vänder sig hittar en ny skavank och så Alexandre Song. Mittfältsbesättningen inför året var fulltalig och vi kommer i denna krönika vända ut och in på denna för att se var skon klämmer och vilken ordination doktorn ger.
Årets mittfältsspel har präglats av en osäkerhet kring fyra eller fem spelare på mittfältet. Resultatet har dock visat att det spelat mindre roll. Våra offensiva mittfältare har ofta fyllt på så bra att vi fått övertag ändå. De inledande matcherna var ren poesi.
Skadorna på mittfältet har varit begränsade till Ljungberg och Rosicky, som missat en handfull matcher. Wenger har kunnat laborera ganska fritt med sitt mittfält och man har under hösten lagit märke till hur viktiga Hleb och Rosicky är för det offensiva spelet. Utan dessa på planen, stannar spelet upp. Fabregas är en makalös spelare i mycket och är en av ligans bästa passningsläggare, men anfallen startas oftast upp av antingen Hleb-Rosickys passningsbarhet. Fabregas förser dessa med bollen för att få fram anfallen. Till detta lägger man till Ljungberg och Walcott som går i löpningarna för att få bollarna av herrar Fabregas-Hleb-Rosicky. Under Vieira-time saknade vi dessa möjligheterna anser jag. Med denna treenighet har v i tre offensiva spela som kan starta anfallen. Dock skall vi inte glömma bort mannen som verkligen klivit fram denna höst-Gilberto Silva. När alla andra faller, står Gilberto Silva kvar. Den tyste jätten, men ack så värdefull. Och målskytt. Plötsligt är han överallt.
Nu tar vi analysen. (Betyg 0-6, 3 godkänt och 6 är hurbrasomhelst)
Fredrik Ljungberg
Det har bara blivit ett tiotal matcher för Freddie under hösten och jag har inte riktigt känt igen honom. Det känns spontant som att han verkar sakna sina gamla lekkamrater Bergkamp, Pires och Henry, som lade mackor på mackor till honom. Han kämpar och sliter och innan han gick sönder mot Portsmouth började man känna igen honom. Wenger högaktar dock veteranen, som ger allt i alla lägen. Passar i matcher med hög intensitet och riv och slit.
Betyg: 3/6
Alexander Hleb
Det finns så mycket boll i denna pojke att man blir mörkrädd. Så fort han får bollen går han framåt. Konstant. Fantastisk intressant spelare att följa. Hösten har varit bitvis en riktig begivenhet och i många matcher har han varit bäste gooner. Dock faller han ibland ned i trans som emot CSKA-matchen borta, då han var sämst.
Betyg: 4/6
Julio Baptista
The Beast är olycklig. Så bra i Sevilla, så medioker i Real Madrid och så spelar Wenger honom på fel position. Målet mot HSV gjorde honom gott, men det är tyvärr så att det måste komma mer. Verkar feltajmad hela han ibland. Behöver mål och framgång...
Betyg: 2/6
Francesc Fabregas
Med nio assist är han bäste passningsläggare i hela ligan. Bollarna kommer som på silverfat till medspelarna. han bara finns där på mittfältet hela tiden och lägegr smörbollar på smörbollar. Fortfarande bitvis vek i spelet, men det hårdhänta känns inte riktigt som hans thé-kopp.
Betyg: 5/6
Mathieu Flamini
"Jag vill inte spela vänsterback" sade Flamini och Wenger skickade ut honom som vikarierande högerback någon match. Annars har han spelat på mittfältet och som alltid gjort en klanderfri insats. Passningsspelet är inget vidare, huvudspelet är inget vidare och speluppfattningen skakig, men ändå spelar han ihop till ett godkänt betyg. Varför? Jo för inställningen och moralen. Denne pojke är gjord av en hel moralkaka. Han jobbar frenetiskt konstant och så har han börjat göra mål också.
Betyg: 3/6
Gilberto Silva
King Gil. Oj så bra denne bjässe har varit. Jag sticker ut hakan och säger att han är ligans bäste i sin defensive roll. Antalet passningar denne bryter och den moralboost han ger laget är enormt. Sedan har han börjat att göra mål på fasta situationer också. Sju mål i år. Vilket är mer än vad han mäktat med på de tre senaste åren tillsammans. Hans sätt att agera som kapten har värmt ett Gunnershjärta. Gilberto Silva äger det defensiva mittfältet och är kung i detta rike för närvarande. Vad jag också gillar är att han inte försöker sig på saker han inte behärskar, såsom långa svepande passningar. De hamnar i Themsen eller Nilen. Ibland spelas det också vådliga passningar på mitten, men what the heck...vi skickar upp Gil på tronen. Häpp.
Betyg: 6/6
Tomas Rosicky
Jag unnar denne tjeck ett mål. Ett mål mot HSV och vilket mål. Sedan verkar det som hans självförtroende försvann med den missade målchansen mot CSKA. Han blev också skadad och har haft svårt att hitta tillbaka. Inledningsvis dock gjorde Rosicky enormt mycket nytta. han sköt, spelade fram och hade initiativ. Ett frågetecken dock för hans ork. han verkar tröttna efter en timme ungefär.
Betyg: 4/6
Alexander Song
Det är inte lätt att vara Song och dansman i Gunners när man inte har några vänner. Den gänglige och ganska lunsige Song har gjort en och en halv match och inte lyckats. Mot Fulham fick han starta och led enormt mycket av att bli utbuad av egna fans och att han sedan tappade bollar och gjorde en mindre lyckad insats. I Carling Cup har han visat att han är en duglig spelare och jag betvivlar egentligen inte på att han kan bli en bra spelare i Gunners. Problemet Song har är att han saknar spelpraxis. Att hamna mittemellan A-lag och juniorer, som spelar i princip varje vecka, är bedrövligt och Songs år innefattar fem(5) matcher från start inklusive reservlag.Klart man är rostig då.
Betyg; 2/6
Theo Walcott
"Is there nothing that can stop this wonderkid", sade man mär han gjorde mål mot Tyskland i U21. Man måste beundra Walcott. 17 år gammal och så full av kraft och löpvilja. Inget mål men fyra assists i ligan och ett gäng i Champions League. Walcott kommer att bli en stor stjärna vad det lider. Wenger matcher honom sparsamt. Helt rätt. Matchningen av Walcott är mästerlig. Följer boken. Visst kan man tycka att Walcott borde bli bättre på det ena och det andra och det blir han säkert också. Men kraken är bara 17, så vi lovprisar honom istället för hans snabbhet, irrationella spel och sättet att vända matcher med sin kvickhet.
Betyg: 4/6
Mittfältet ser starkt ut och bakifrån fyller spelare som skadade Abou Diaby på. I Carling Cup har även Wenger valt att lufta Denilson och Mark Randall och som sparkapital finns Fabrice Muamba, utlånad till Birmingham som, tacklar sönder den ene Championshipspelaren efter den andre.
Det var mittfältet det. Nu skickar vi in anfallarna...
