Arsenal weekly
"T¨årar är beviset på den äkta kärleken", sade Lord Byron, denna trolska sjödistriktspoet som förstummade ett helt samhälle under 1700-talet. Så är det idag. En tår föll från ett blött öga. Rakt ned på betonggolvet på jobbet. Rakt ned och golvet sprack både av häpnad och av leende. En häpnad av att det kom en tår och ett leende för att den visste att tåren som föll innehöll 22års kärlek, lidande, förtvivlan, jubel, men framför allt vördnad. Arsène Wenger gick ut idag och nämnde att han packar ihop sina videos, sina citat, sina spelsystem och troféer och lämnar Gunners som tränare och trots att det var väntat och trots att man kanske innerst inne hoppades på att det skulle komma inom kort, så slog informationen till mig med en sådan kraft att jag tappade både balans och fattning. Mina barn är 22,15 och 13. Tre barn har bara upplevt en tränare. En enda tränare hos Gunners. De har endast hört mig prata om Wenger-hit och Wenger-dit. Vad skall nu ske? Blir det Svennis, Pia Sundhage eller Joey Barton? Skall Tommy Söderberg kliva in i båset eller dammar man av Fabio Capello? Ryktena är många. Jag vägrar spekulera. Jag vägrar ta en annan tränares namn i munnen förrän efter säsongen. Detta är Wengers tidevarv, hans Arsenal och min professor. Wenger- det går inte att beskriva eller förtälja hur mycket denna klubb och fans har att tacka dig för. Det går inte. Jag tänker inte ens bemöda mig att försöka. Kanske senare när tårar har torkat och säsongen försvunnit. Kanske då. och även om jag försöker så misslyckas jag. Jag säger "Tack". Det räcker så. Just nu.
Arsenal Weekly denna vecka kantas av ett lättare "lit de parade". Tyvärr är just denna "lit de parade" helt verklig eftrersom vi idag vet att det var 45 år sedan som en av de riktigt stora Gunners-försvararna - Eddie Hapgood - avled av hjärtattck när han höll på och släppa sin självbiografi. Eddie Hapgood? Jodå, en av de finaste och mest eleganta försvarna i Gunners historia. Fem ligaguld och 2 FA-cupvinster gör honom till en av de mest meriterade i historien och han var också kapten i den minnesvärde matchen "Battle of Highbury", då England med sju Arsenal-spelare slog Italien med 3-2.
För 104 år sedan - just denna vecka så släppe Gunners taget om Woolwich och blev det Arsenal vi är idag. Laget hade flyttat norröver och behövde inte sitt Woolwich utan var nu North Londons bästa lag och har så förblivit.
Vi hoppar fram i nuet och noterar den intetsägande stämning som råder i klubben. Trots en fullkomligt halsbrytande förlust mot Newcaste, så känns det som att ingen överhuvudtaget bryr sig. Sösongen är över i ligan. Det spelar mindre roll om Gunners kommer femma, sexa eller sjua. Såvida inte Gunners vinner Europa league och går till Champions League, så är det Europa League nästa år igen. 1-2 mot Newcastle var en hopplös match och jag lider med spelare som Willock, Holding och Chambers som inte fick mycket tid och plats att visa att de kan spela fotboll.
Mycket diskussion om Wilshere, som verkar ha fått ett kontrakt att tänka på. Wenger säger "vi vill behålla honom, men det är upp till honom nu". Håll kvar, Jack- menar jag, även fast han hänger med på bänken och spelar. Han är bara 26, han har hållit ihop en hel säsong så hans framtid är hyfsat utstakad.
Arsenals hemsids försöker veva på om hur Lacazette och Aubameyang passar ihop, men de ser troligtvis något som ingen annan ser. Få se vad den nye tränaren hittar för variant. Lacazette har dock gjort 13 mål i år och det är faktiskt inte så pjåkigt ändå.
Vi nås av meddelandet att Arsenal möter Chelsea på Friends Arena i Augusti. En härlig nyhet och jag har redan lagt ut sovsäcken i Arenastaden. Om ni går förbi mig, så gillar jag kebabpizza.
Men så åker laget till Singapore också och möter PSG och Atletico Madrid. En del av denna International Champions Cup. Frågan är vilken titel Gunners räknas ha tagit? Kan ligaguldet 2004 fortfarande räknas?
Gunners juniorer gick till FA Youth Cup final efter ett övertygande 5-0 mot Blackpool. Emile Smith-Rowe var enormt bra i matchen och sprang åttor runt ett virrigt Blackpool.
Låt mig summera denna dag av lätt sorg med Sir Alex Fergusons ord till vår älskade fanbärare och majestätiske fransman
"In an area where football managers sometimes only last one or two seasons, it shows what an achievement it is to serve that length of time at a club the size of Arsenal."I am pleased that he has announced he is leaving at this stage of the season, as he can now have the send-off that he truly deserves.He is, without doubt, one of the greatest Premier League managers and I am proud to have been a rival, a colleague and a friend to such a great man."
Tack, Arsène för vad du har gjort för mitt Arsenal.