Falkens Funderingar 16 Augusti 2019 - Dessa Ungdomar
Jag minns när man själv en gång i tiden ansågs som lovande fotbollsspelare.
Det var en kort tid. Väldigt kort egentligen. Och troligtvis sade de fel eller inte menade mig överhuvudtaget. Eller också imponerades de av min osvikliga förmåga att sätta ut konor på träningen, stå i en frisparksmur eller bli tunnlad av vår mest tekniske spelare. Jag såg i alla fall stilig ut på bänken. Minns när jag som 15åring i dåtidens div4 satt på bänken och vår tränare sade åt mig i paus. "Magnus, värm upp. Jonte är lite små-skadad och måste nog byta". Jag gick ut på sidan och började jogga, stretcha, jonglera lte med boll, gjorde några ryck, längre löpningar, korta löpningar, sidledshopp och var på gång. Jag intensifierade uppvärmningen några minuter och efter fyra-fem minuter var jag uppvärmd, laddad och redo för att gå in. Jag inväntade tränarens nästa steg. Det kom inte. Jag fortsatta att värma, lite mindre intensitet, men höll mig igång.Tiden gick. När det gått 35 minuter av andra halvlek gick jag och satte mig. Tränaren tittade på mig och frågade "Vart har du varit?". En gång i tiden var man talangfull. Kort lycklig tid.
Gunners ungdomsverksamhet har blomstrat i flera decennier. Jag erinrar mig ett blomstrande 80-tal, då George Graham lät spelare som Tony Adams, Martin Hayes, Nial Quinn, David Roecastle, Michael Thomas, Paul Davis och sedermera Kevin Campbell, Paul Merson, David Hillier med flera kliva fram i rampljuset. Då fanns inte pengarna och man var tvungen att fostra fram sina egna talanger. Under Wengers tid har detta exploderat och hans osvikliga förmåga att ta fram, fostra och utveckla talanger har varit ett signum. Framför allt att utveckla rå-ämnen. Vieira, Fábregas, Clichy är ett bra axplock naturligtvis. Robin van Persie och Thierry Henry utvecklades till enorma stjärnor under Wengers tid. Listan kan göras lång naturligtvis. Men listan aav talangewr som misslyckats och inte tagit steget till rikedom,lycka, fräna bilar, rampljus är ännu längre. Många avpolleteras ganska snabbt, De lämnar klubben som 16-17-åringar och dyker aldrig upp igen. De försvinner ibland in i andra miljöer, andra klubbar eller slutar spela fullständiigt. Vissa tar sig fram till ett U21/U23, hänger på gärdesgården och lånas ut, för att sedan inte återkomma. Vissa tar plats i A-truppen, ges några inhopp ich sedan försvinner när de inte kan etablera sig eller inte känner att de har tiden eller konkurrensen är för stor.
Årets trupp har mängder av intressanta nya talanger som Willock, Maitland-Niles, Nelson, Smith-Rowe och bakomliggande spelare som Saka, John-Jules med flera. Juryn är ute och tar beslut om deras framtid.
Väldigt ofta har tränare, akademipersonal och klubben hagit helt rätt beslut när de avpolleterat en spelare. tack och adjö, det blir inget av dig.Vi syns möjligen. Under de senaste tio åren är det ett få-tal som lämnat klubben vid tidiga år, som verkligen tagit stora steg och etablerat sig i Premier League eller i utlandet. I årets Premier Leaghue så har vi Luke Freeman i Sheffield United och Isaac Hayden i Newcastle. Båda två lämnade Gunners under senare ungdomsår. Ok, man kan lyfta in Harry Kane, Jonjo Shelvey och andra också, men de var ju 10-11 år när de försvann, så jag räknar inte med dem.
Men här och var kan utvecklingen ske. Man kan notera en kvartett av spelare, där Gunners möjligen kunde agerat annorlunda. Där kan man se en bra utveckling, som definivt hade gynnat Gunners.
Nyligen har stora ord höjts kring "the JEFF", som Lyon köpte för 25 MEURO från Angers.
Gunners sålde av talangen Jeff Reine-Adelaide ifjol. han kom som ytterst lovande 17åring till Gunners, skadades, men spelade Emirates Cup vid tillfälle, men såldes till franska Angers under fjolåret. han gjorde en lysande säsong i Ligue 1 och köps nu av storklubben Olympique Lyon. Hade Gunners kunnat hantera detta annorlunda. Högst sannolikt.
Ett annat undantag är Ismaël Bennacer. Fransk-algerierna värvades som 16-åring till Gunners. Stor talang i franska ungdomslandslaget som lånades ut till Tours och lämnade klubben för Empoli. Numera finns han i AC Milan. Under sommaren vann han afrikanska mästerskapen med sitt Algeriet och valdes tuill turneringens bäste spelare.
Ett tredje undantag är Oguzhan Özyakup, som var hos Gunners rätt länge, vann Academy Premier League 2 år i rad och FA Youth Cup. Han försvann till BVesiktas som 20-åring och har sedan utvecklats till en av Turkiets bästa spelare på mittfältet. En spelmotor som Gunners varit intresserad av i efterhand.
Ett fjärde lysande undantag är Serge Gnabry, som Gunners hämtade från VfB Stuttgart i ungdomsåren, visade klass i några matcher i ligan, lånades ut till Tyskland,och såldes. Numera stor firad stjärna i Bayern München.
Jag har möjligen glömt några som tagit några steg här och var. Man kan kasta in Steve Sidwell, Mark Noble, Bissen Larsson, Jay Bothroyd med flera, men de hade inte påverkat Gunners karriär. De har dock lyckats i sina egna karriärer utanför Gunners.
Vägen till framgång är lång, enslig, slingrande och innbär en del intressanta vägval. Hur det går för dagens ynglingar i A-truppen återstår att se.
