LISTA: Arsenal snyggaste mål under 10-talet

Vi gillar snygga mål. Vi gillar Arsenal. Vi gillar listor.

Vi fortsätter vår lilla miniserie. Det är nu dags för nästa rankning, och det är Arsenals snyggaste mål under 10-talet. Arsenal har under de senaste 25 åren varit ett lag som spelat offensivt och genomgående under denna period har klubben haft mer eller mindre världsklassiga spelare på åtminstone en offensiv plats. Dessutom med en spelidé som oftast, förutom under Emery, har gått ut på att manipulera motståndarförsvaret genom snabba passningar, rörelse utan boll och individuell skicklighet. Detta har givetvis gett oss fans en hel del ganska oförglömliga mål. Under va-va-voom-eran präglades målen kanske i högre utsträckning av fartfyllda kontringar, medan vi under 2010-talet fått se betydligt fler tiki-taka-influerade mål. Spelare som Özil, Cazorla, Wilshere, Sanchez, Aubameyang, Ramsey osv har gjort ett gäng riktigt fina kassar.

Vad innehåller ett snyggt mål? Ska det vara en överraskning, någonting som ingen såg komma? Är ett hårt skott snyggare än lagspel? Spelar det roll i vilken match målet gjordes i? Jag kommer delvis utgå från principen att egentligen vem som helst kan dra på ett långskott i klykan från 30 meter, men det är väldigt få som kan kombinera på ett sätt som vi ibland sett. Därför kommer jag själv värdera långskott och rena kanoner lite lägre än lagspel, men det är givetvis min personliga åsikt. Jag uppmanar till sans och balans här, för givetvis är gradering och betygsättning av mål subjektivt och det finns knappast några universella sanningar. Dela mer än gärna med dig av dina favoriter under detta målspäckade årtionde. Vi kör topp 5 den här gången. Nu kör vi!

5. Pierre-Emerick Aubameyang vs Leicester
Jag hade Wilsheres mål mot West Brom här först, men jag var tvungen att byta ut det på grund av det där med långskott vs lagspel. Här har vi en ruggig omställning som skulle göra Henry, Bergkamp och Pires mer än stolta. Det är Özils mål rakt igenom och det är magi. Det som gör målet extra speciellt enligt mig är Özils sätt att hoppa över bollen, notera att han vet exakt vad han har bakom sig trots att han inte tittat bak på flera sekunder. Snacka om spelförståelse och det Lacazette och Aubameyang gör är fint det också. Det snyggaste målet under Emery, enligt mig snyggare än Ramseys mål mot Fulham som var mycket ryckigare i sin natur. Detta är inte ett mål som alla tar med, men jag tar med det.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=PNePnJUQTek

4. Lukas Podolski vs Montpellier
Jag inser att detta inte heller är ett mål som de flesta har som fyra på de vackraste målen under 10-talet, men listan är subjektiv. Tysken gjorde ett par riktigt fina mål i Arsenaltröjan, och var en riktig fansfavorit i ett par år. Det blev väl egentligen inte mer än ett par säsonger för tysken hos oss, där han inte alltid var ordinarie – men hans första säsong var fin. Det som var speciellt med Lukas vänsterdoja var att det verkligen kunde överraska en; pang så satt den i krysset eller i detta fall mitt i mål. Bollen var ofta still i luften, ni vet när det är som att bollträffen är så fruktansvärt klockren. Detta målet gjorde Poldi när hysterin kring värvningen ännu inte lagt sig, vilket naturligtvis bidrar till explosionen på Emirates. Podolski fick bollen en bit utanför straffområdet, mot sig hade han 3-4 försvarare och med sig endast en ganska långsam Giroud. Hur kan det här bli mål? Jo, Poldi gör det han är bäst på samtidigt som Giroud gör likadant. Giroud chippar bollen perfekt över försvararen som Podolski löpt förbi, och tysken dundrar direkt på volley och får på en fruktansvärd träff. Bollen går förvisso mitt i mål, men den går in precis under ribban och målvakten hinner knappt reagera. Faktumet att bollen just går i mitten av målet men målvakten ändå är chanslös säger en del om hårdheten på bollen. Vilket mål. Hade bollen gått mer åt sidan snackar vi ett av de snyggaste jag sett. Här snackar vi teknik och precision. Wow.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=oB_eSNmN9RM

3. Mesut Özil vs Ludogoretz
Om Podolskis mål beskrivs med adjektiv så som kraft, bollträff och precision – då ska Özils mål beskrivas med adjektiv som speluppfattning, teknik och framförallt kyla. Få saker i fotbollen får ståpälsen att resa sig som när en spelare verkligen fintar bort en spelare. Nu snackar jag inte någon tvåfotare eller peta-spring, utan när man verkligen förnedrar motståndaren. Tänk Messi tunnlar Milner. Det var precis en sådan förnedring Özil gjorde mot Ludogoretz. Vi spelade borta, hemmalaget hade gjort två snabba kassar innan kvarten var spelad. Vi kvitterade och det såg ut som att matchen skulle gå oavgjord. Men Özil får bollen helt fri med målvakten, men han har svårt att kontrollera den helt och den studsar lite. Svårt att kontrollera är uppenbarligen fel ordval, men det är inte en helt enkel situation för tysken. Vad skulle en vanlig spelare gjort? Försökt dribbla målvakten, eller försöka sig på ett förmodligen misslyckat avslut på grund av att målvakten kommit ganska långt ut. Mesut Özil lobbar istället bollen över målvakten, tar med sig bollen och där tror man saken är över. Men nej nej, för istället för att försöka skjuta bollen genom två täckande försvarare, vilket förmodligen skulle slutat i hörna eller bolltapp, gör Özil det där lilla extra. Jag pratar om den där förnedringen, den totala gå-iväg-och-köp-korv-nu-grabben-förnedringen. Första skottfinten, två nere. En halv skottfint till för att försäkra sig om att det verkligen kommer bli mål. Öppen kasse. Boom. Mål. Magi.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=3wlmC1Zzks8

2. Jack Wilshere vs Norwich
Det här målet får nog symbolisera peak-Wengerball på 10-talet. Hösten 2013 spelade vi bättre än på väldigt länge och vi ledde ligan ett bra tag. Mesut Özil, Santi Cazorla, Aaron Ramsey och Jack Wilshere trycktes ibland in allihop in en elva, mest för att det verkade omöjligt att bänka någon av dem. Hela processen osar klass och teknik, speluppfattning och rörelse. Wilshere börjar rörelsen på egen planhalva där han vänder bort en motståndare i klassisk Wilshere-manér. Bollen hamnar, via Gibbs, på Cazorlas fötter och bollen går i följande kedja: Cazorla-Wilshere-Cazorla-Giroud-Wilshere-Giroud-Wilshere. Förutom de två första delarna är allt i en touch. Girouds targetspel med ryggen mot målet var och är väl fortfarande väldigt bra, där han länkade upp mycket fint med framrusande mittfältare, oftast Ramsey eller Özil i vårt fall. Det som gör det här målet mer estetiskt tilltalande än säg Rosickys mål mot Sunderland, är att det är en hel rörelse från straffområdet till straffområde, där man verkligen ser hur Arsenalspelarna reagerar på vissa passningar och rörelser. En rörelse triggar igång en passning och en annan rörelse, och så vidare. Det är som att spelarna improviserar enligt regler.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=DOthjrB2JvQ

1. Olivier Giroud vs Crystal Palace
Om Wilsheres mål var en hel rörelse från straffområde till straffområde är detta också det. Tyvärr får man ofta bara se sista biten, Alexis inlägg till en framrusande Giroud som klackar bollen ribba in Scorpion Style. Faktum är dock att en del av målets estetik kommer från uppbyggnaden, då Perez (!) av alla spelare bryter en passning strax utanför Gunners straffområde. Bollen går som ett snöre ut på vänsterkanten, via klackar (Giroud såklart) och one-touch football. Efter Girouds möter bollen och klackar vidare den sätter han full fart, medan Iwobi låter Sanchez driva vidare bollen på vänsterkanten. Inlägget kommer mot en framrusande Giroud, men det är inte speciellt välriktat och bollen hamnar bakom den springande Giroud. Här skulle nog genomsnittspelaren försökt stanna upp och på något vis fått ner bollen med hälen. Giroud var dock genomgående under sin Arsenalkarriär något av klackarnas, vrickningarnas mästare. Antalet mål han gjort med en yttersidsvrickning eller en klack är väldigt många fler än genomsnittsanfallaren. FA-cupfinalen 2015 är ett bra exempel, likaså hans vinstmål mot Spurs i inledningen av säsongen 13/14.

Giroud gör skorpionen, och den går ribba in. Jag minns själv att jag blev lite mållös hemma i soffan, visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Giroud totala eufori talade för sig själv och han ser nästan överraskad ut över att han lyckades med det där. Givetvis är det once in a lifetime och det har ett element av turlighet, men vafan det har alla snygga mål. Minns att Niva beskrev det som ett av de snyggaste mål han någonsin sett, och jag är beredd att hålla med.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=KnVy1S6BpxI

Bubblare
Här finns väl 5-6 stycken som är ungefär lika fina som Poldis och Aubas kassar.. Rosickys mot Sunderland är väldigt nära listan, likaså van Persies mot Everton. Ramsey gjorde några fina mot Norwich, speciellt på bortaplan - dessutom ett fint hemma mot Liverpool 2013. Wilsheres pangare mot West Brom är nog min favorit bland de som inte är med på listan.