Matchrapport: Liverpool - Arsenal (5-5) (5-4 straffar)
Tio mål, ett straffdrama. En vanlig onsdag i ligacupen. Falcken skrev om den oviktiga viktiga cupen. Det stämmer, men vilket underhållningsvärde.
Jag ska nu ta med er på en resa. En resa genom mitt huvud under matchens gång. Jag kommer nu att frångå hur jag brukar att skriva matchrapporter. Jag ska ge mig på att live-rapportera på ett annat sätt. Det känns som att jag inte kan göra det på något annat vis. Flummigt? Häng med bland försvarsmissar, drömmål och individuell briljans. Häng med till en vanlig onsdag i ligacupen.
Första halvlek:
Jag var skeptisk innan matchen, otroligt skeptisk. Men jag tittar på Liverpools startelva och blir inte särskilt skrämd. Jag tittar även på vår bänk, den är stark. Visst en ung startelva men Martinelli, Saka och Willock känns mer spännande än Kelleher, Williams och Van den Berg.
Givetvis ska det börja såhär. Hade man väntat sig något annat än ett självmål? Jag är så trött på vårt virriga försvar. Bollen som slås är fin och spelar igenom hela vår backlinje, passningen snett inåt bakåt är precis som ett skolboksexempel. Men Mustafi, du måste hålla koll på dina ben oavsett om du har en motståndare nära dig. Du kan bara inte stöta in bollen på det där viset mot Liverpool på Anfield efter sex minuter.
Är det Messi eller Lallana jag tittar på? Lobben han ställer vår backlinje med är helt sjuk. Chamberlain får inte ordning på sina fötter och jag slår händerna mot varandra och tittar mot himmeln. Hur kunde backlinjen låta den gå igenom? Bellerin och Kolasinac håller försvarslinjen alldles för lågt och följer inte med Mustafi och Holding upp. 1-0 står kvar.
Jag tittar mot klockan och femton minuter har gått. Spelet i allmänhet känns trögt, varken vi eller Liverpool kommer speciellt långt. Det saknas spets och individuell kvalité, båda backlinjerna säger liksom “hit men inte längre”.
Martinelli avancerar längs ytterkanten på straffområdet samtidigt som han vänder och vrider. Han kommer runt och slår in mot Torreira som nästan klackar in bollen. Özil får tag i den och gör inte bara en utan två fullkomligt briljanta Özil passningar, Saka testar skott som räddas. Torreira är först på returen! Är det offside? Nej? Vi har 1-1! Det är kontakt igen efter 19 minuter!
Vi har ungefär hela vårt lag i kanten av Liverpools straffområde inför denna frisparken, gud vad härligt att inte Mané eller Salah är på plan ifall det här går åt pipsvängen. Inget inlägg utan Torreira slår till en helt fri Maitland-Niles istället, flipperspel, räddning och Martinelli är först på returen! Det är vänt, efter 26 minuter står det helt plötsligt 1-2.
Värdelös hemåtpassning från unge Elliot och en sinnessjukt snygg och snabb passning från Özil. Saka är ju helt fri och passar snett inåt bakåt. Martinelli gör absolut inga misstag och från nära håll sätter sitt andra för kvällen. Han har nu gjort 7 mål på 7 matcher i Arsenal, låt grabben starta mer vi kan ha en diamant. Vi har gjort tre mål på 36 minuter mot Liverpool på Anfield.
Vilken sjuk halvlek vi har hittils och jag kan nu äntligen andas lite. Hörna till Liverpool. Nickas undan, Elliot först på bollen. Han trillar ner i backen efter kontakt med Martinelli. Det är straff! Men sluta nu vad är det för halvlek? Milner gör ju aldrig några misstag från elva meter och inte nu heller. Det står 2-3 och jag är alldeles matt. Två minuter innan halvtid och vi kan inte hålla oss ifrån ytterliggare ett misstag?
Andra halvlek:
Från ingenstans så kommer en katastrofal hemåtpassning från MIlner, den kommer ju inte räcka hela vägen till målvakten. Jag ser hur AMN springer allt vad han har, han petar den förbi Kelleher, nej den här går ut, Özil klackar tillbaka den och AMN är helt ren! 2-4! Nu får tysken sluta, vad är det för match han håller på att göra? Är det här ett statement?
Hörna till Liverpool, nu tänker jag inte luta mig tillbaka iallafall. Flipperspel av nickar utbryter, det ser nästan komiskt ut. AMN missar Chamberlain bakom sig, han drar till på volley och gör där ett drömmål. Släkten är f*n alltid värst och nu är det 3-4 på tavlan.
Hallå Torreira? Willock? Han är helt ren i mitten, Curtis Jones får ju springa femton meter rakt fram i banan! Han passar Origi, klack och avslut på två touch. Divock Origi såg helt plötsligt ut som en miljardspelare. VAD ÄR DET FÖR MATCH? 62 minuter och 4-4.
Willock driver fram, shit vad långt han får gå. Skjuter han? AHHHHHHHHHHHHHH!! Vilken pärla! Rakt i krysset. Ett jäkla drömmål! Vi leder igen och hur i hela fridens namn ska detta sluta efter nio mål och 4-5?
Våra ungdomar håller på att göra en helt fantastisk match. Saka, Willock och Martinelli är snudd på ohanterbara. Özil blev utbytt hyfsat nyligen och jag tycker det är konstigt. Han var bäste man på plan utan någon form av konkurrens, han gör ju matcher likande den här ibland. Så jäkla synd att det händer så sällan. Jag är faktiskt en konstig skribent som faktiskt fortfarande håller Özils klass relativt högt. Martinelli har gjort två mål och orsakat en straff. Självklart kan inte allt gå bra i en match med nio mål. Saka har fullkomlig lekstuga på sin kant med stackars 18-årige Neco Williams på högerbacken. Men som vanligt är det en röra i defensiven, vi har ingen general som håller en tät linje. Inget en för alla, alla för en-tänk. Utan mer som när man spelade vid sex års ålder, ni vet den tiden där alla springer till bollen. I Arsenal pratar vi iallafall inte zonmakeringar eller man-man.
Liverpool har en galen press nu, det tickar uppåt och det är stopptid. Det är nästan bara Liverpool som haft bollen de senaste tjugo, men utan de där riktigt krispiga lägena. Inlägget kommer, det är nästan lite bakom alla anfallare. ÄEEEEEEEEEEEEEEE! Skämtar ni med mig? Det är 90+4 och Origi konstsparkar in 5-5. Vi har haft tio mål i Carabao Cup en onsdagskväll, domaren blåser och vi kommer att få ett straffavgörande.
Straffar:
Bellerin – mål 0-1
Milner - mål 1-1
Guendouzi - mål 1-2
Lallana - mål 2-2
Martinelli - mål 2-3
Brewster - mål 3-3
Ceballos – MISS 3-3
Origi - mål 4-3
AMN - mål 4-4
Curtis Jones - mål 5-4
Vi har förlorat denna sjuka matchen.
Betyg: Istället för att sätta betyg på alla spelare vilket är snudd på omöjligt i denna typen av match så kör vi en typ av tre plus och tre minus från matchen med motiveringar. Jag har redan tagit ut svängarna så varför inte köra på ytterliggare.
Tre plus: Mesut Özil, matchens lirare. Om man bortser från en millisekund av teknisk briljans från Joseph Willock och hans drömmål så skapar vi ingenting efter han gått av planen. Han skapar första målet i stort sett själv, Tredje målet sätter han upp Saka i en helt fenomenal passning på en touch, otroligt snabbtänkt. Fjärde målet klackar han tillbaka bollen precis innan den är på väg att segla utanför.
Två plus: Gabriel Martinelli har alltså gjort sju mål på sju matcher. Idag introducerade han sig inte mot något lag från gärdsgårdsserien. Det här var Liverpool på Anfield. Två mål idag och det är helt obegripligt att han är född 2001. Det är så instinktivt och självklart.
Ett plus: Arsenals anfallsspel gör fem mål och inte ett enda på fasta situationer. Vi visar gång på gång i både ligan och cupen att vi har absolut inga problem med att göra mål. Är det inte Aubameyang som gör det så är det Martinelli.
Tre minus: Det virriga försvarsspelet verkar tyvärr aldrig få någon upprättelse. Det spelar liksom ingen roll om Emery roterar spelare i backlinjen. Inför säsongen värvas det två nya backar, han ersätter alltså 50% av backlinjen men det förändras ingenting. Något är infekterat i vår backlinje och det verkar inte tränas på heller. Vi släppte in fem mål.
Två minus: Unai Emery som match-coach. Det står 4-4 i en sprudlande match som går fram och tillbaka hela tiden. Din bäste spelare på plan är den mest otippade, en lat tysk som har en sån där match som bara han kan plocka fram. Matchen där varje touch blir guld. Då görs ett defensivt byte, Özil ut Guendouzi in.
Ett minus: Emerys val av Xhaka som kapten. Inte för att Bellerins insats var speciellt supermagisk idag, men absolut inga fel. “Lead by example” kan man prata om och det var precis vad han gjorde. Slog aldrig av på tempot och det var stenhårt jobb hem varenda gång, straffen gick han fram som förste straffläggare och gjorde det som om han aldrig gjort något annat. Hector Bellerin är Arsenal through and through och älskar att spela för klubben.
