Frölunda - Skellefteå6 - 2
Två raka segrar!
Aston Villa vann sin andra raka seger i Premier League, vilket inte tillhör vanligheterna. Gästande Charlton hade inte mycket att se till om i offensiven och den 1-0-seger som vår egen nordirländske pittbullterrier Davis fixade kunde mycket väl ha varit än större.
Namnet på allas läppar efter Villas 1-0-triumf mot Charlton är Steven Davis. Killen bär Villa på sina unga axlar, och trots att han inte alltid är delaktig i spelet i den utsträckning man kanske kunde önska, gör han många mål och ofta sådana som är viktiga. Idag såg han med en nedtagning och vristträff i krysset till att skjuta Villa ur den direkta bottenstriden. Sanningen är helt enkelt den att utan Steven Davis hade Villa inte legat så "högt upp" som man gör idag. Skriv nytt kontrakt med honom, och gör det snarast!
Den första halvleken inleddes i ett hyfsat tempo, och McCann var spindeln i nätet på mitten. Han vann dueller och skapade dessutom de första chanserna i matchen. På passning från Baros valde han skjut-passa in mot mitten. Charltons målvakt Andersen petade ut till hörna. Villa lyckades utöver denna chans skapa ytterligare ett par chanser, dock inte några riktigt vassa. Charltons enda egentliga skott mot mål hamnade utanför efter dryga 40 minuter.
I andra halvlek växte Villas spel ytterligare, och Charlton fick allt svårare att hänga med. Speciellt verkade man sakna Murphy på mitten - Murphy som för övrigt petades för första gången sedan han kom till Athletic från Liverpool.
I 69:e minuten fick Villa sin chans. Den något osäkre Andersen i målet lyckades bara peta bort bollen efter ett högt inlägg från högerkanten. Phillips och ytterligare en Villa-spelare gjorde det svårt för honom, och medan flera andra domare kanske hade dömt frispark, lät Clattenburg bli och bollen rensades bara bort tillfälligt. Efter strul hamnade bollen hos Baros som från två meter inte lyckades göra mål då ribban var i vägen. Återigen studsar bollen ut, denna gången till vårt underbarn Davis. Helt iskallt tar han ner den med bröstet och klipper till. Andersen är på bollen men får se den styras upp i nätmaskorna. Ett helt fantastiskt mål från en helt fantastisk spelare. Hur ska O´Leary kunna vila vår bästa spelare i fortsättningen?
Efter målet fortsätter ett självförtroendespäckat Villa jaga ytterligare mål, men de riktig heta chanserna uteblir. Charlton har å andra sidan inget att hämta, och var ritkigt blekt. Laget är väldigt lätt att läsa och tappar som vanligt massor av mark i tabellen under November månad. Låt oss bara hoppas att Villa bygger vidare på det spel man visar upp stundtals och går den andra vägen, rakt uppåt.
Sett till spelet och målchanserna var det aldrig någon tvekan om var de tre poängen skulle landa. Villa såg aggressiva och hungriga ut från första stund och även om det skapades en del målchanser uppåt, är det den så utskällda defensiven som ska ha en extra stor eloge för sin insats. Mellberg och Ridgewell var lysande, medan Hughes också skötte sitt jobb exemplariskt. Av Bouma såg man inte så mycket och än verkar han ha svårt med tempot. Men nu får vi hoppas att stabiliteten kvarstår när Bolton och Newcastle väntar; då växer säkert Bouma också en klass.
Mittfältet var stabilt och McCann har återfunnit lite av den form vi hoppas på. Davis var visserligen inte bäst på plan, men gör man ett sådant mål så blir han nog tusan vald til det ändå; i alla fall i mina ögon. Uppåt var det inte mer än hyfsat. Baros jobbade och så gjorde också Phillips, men nog hoppas man att dessa båda kan få ut mer av sitt spel.
Men en dag som denna bryr vi oss inte. Vi har två raka segrar, börjar få in lite självförtroende och har en nordirländare som visar sig från sin allra bästa sida. Bäva månde Newcastle och Bolton.
Förhoppningsvis finns det mer kvar att hämta spelmässigt, men nu börjar kämpaglöden, tålamodet och självförtroendet visa sig. Nu gäller det att hänga i och visa det i återstående matcher också. Än har vi inte spelat oss ur träsket, bara skaffat oss lite andrum. Ödmjukhet är det som gäller, Boys!!
