Adanaspor - Akhisar Bld2 - 1
Aston Villa – Man United 1-4
Att man aldrig får ge en rödtott på käften. Otroligt enerverande.
Vart ska man starta? En match som började så lovande tog en vändning som jag aldrig sett tidigare………….eller fan, det har jag ju visst det. I förrförra matchen faktiskt. Summa summarum är ju i alla fall att när vi möter ett bra anfall så har vårt försvar brakat ihop. Sen måste jag peka lite finger. Vi har ett ramstarkt mittlås i firma Mellberg-Laursen. Detta spräcktes pga. bristen på högerbackar, men jag undrar om det inte är bättre att släppa högerkanten och stärka upp mitten. Med facit i hand verkar det så.
Villa kom till start med ett oförändrat manskap från matchen mot West Ham. Carson fortsatte i målet och backlinjen var från höger räknat Mellberg, Laursen, Knight och Bouma. Mittfältet hölls ihop av Reo-Coker och Barry med Young och Gardner på kanterna. Anfallet bestod av Agbonlahor och Moore. Egentligen saknar man bara Carew för att detta ska vara vår starkaste elva. Möjligen kan Petrov och Berger ha något att säga om detta.
Matchen började i en lovande fart med båda lagen på tårna och offerviljan var stor. Första stora chansen fick United när Carson plockar upp en boll framför Bouma. Problemet var att det var en bakåtpassnig och United fick en frispark 10 meter från mål. Den utnyttjades dock dåligt och 0-0 stod sig.
Lagen delar boll en stund och har varsin chans innan Villa Park får dansa en sommar. Gardner för fram bollen på högerkanten och slår ett inlägg. Det blir emellertid för långt och Young får hämta bollen på andra sidan. Hanns inlägg blir dock perfekt och Agbonlahor nickar in 1-0. Gränsfall för offside då Moore är på väg tillbaka från offside och korsar bollbanan utan att röra den.
Under följande 20 minuter är det United som äger boll utan att vara speciellt farliga. Man får ta långa avslut och Villa sticker upp i kontringar. Scholes tar långskott och Tevez väggspelar men Carson står i vägen. Moore skjuter i burgaveln för Villa. Inga hårresande möjligheter. Sen kommer 10 minuters hönsgård i Villaförsvaret.
Zat Knight har gjort sig känd för att kunna somna på plan, det var onekligen dags nu. Nani lägger ett inlägg efter marken som inte ser så farligt ut. Knight får för sig att låta bollen gå förbi sig två meter utanför mållinjen. Katastrof så klart och Rooney är framme och tofflar in kvitteringen. Så otroligt onödigt. Men det var ju så klart inte slut med det. Agbonlahor ramlar för lätt tycker Styles och friar i en straffsituation som är 50-50. I anfallet efter driver Tevez in bollen från kanten, Knight släpper sin markering på Rooney i mitten, och på Tevez passning kan Rooney toffla in sitt andra mål. Stööööön! Så nära pausvilan också. Men nädå, det var inte slut med det. I 46e minuten får United en hörna som nickas mot mål av Ferdinand. Gardner försöker rensa men han dundrar in bollen i eget mål. Den kanske var inne redan innan men jag hann inte se reprisen mellan mina svordomar och armviftningar. Jävla pojklagsfotboll igen! Precis som mot Spurs.
Nu kändes matchen fullständigt avslagen i början av andra halvlek och jag förberedde mig på en sådan där tvärstängning som United kan göra. Ni vet, när det inte händer någonting och de kontrollerar allt. Men visst fan hände det saker. Inte direkt till Villas fördel tyvärr.
Om man ska summera det snabbt så sparkade Reo-Coker på smalben som vanligt och inget fel med det. Men man måste ha mer disciplin när man gör det. Andra gula var förbaskat klantigt. Villa var här nere på 10 man. 5 minuter senare så kom Carson på mellanhand efter en United kontring och frilägesutvisning och straff var summan av det ingripandet. Inte mycket att orda om. Stuart Taylor ersatte i målet och Knight fick gå av. Taylor räddar dock straffen från Rooney och det står fortfarande 1-3. Matchen är givetvis död ändå med Villas underläge i manskap i beaktning. Man slår inte United med 9 man på plan.
Giggs fick punktera matchen med ett skott som lyckades ta på 3 Villaspelare innan den gick i mål. En ganska bra summering på Villas medgång denna kväll. Sviten mot United ser bara dystrare ut för varje år. Att vi inte kan ge dem på tafsen en enda gång börja gå mig på nerverna. Man skulle nästan kunna tro att de är lika bra som Leicester, som vi inte heller kan slå på beställning.
Nu väntar 5 matcher mot Bolton, Derby, small heath, Boro och Blackburn, som vi har alla chanser i världen att vinna (jag vet att det inte kommer att hända men chansmässigt räknat så). Jag förväntar mig faktiskt 3 segrar här innan vi ska ta oss an Arsenal som på pappret är betydligt svårare.
Res på er nu grabbar och sparka Boltons arslen ända bort till Sammy Lees pensions hem!
Up the Villa
